Reklamationen

Då var det gjort, reklamationen jag gruvade mig för! Som den reklamationsmes jag är försökte jag bygga upp modet lite innan genom att föreställa mig olika scenarion i huvudet där jag fick min vilja fram! Eftersom han som klippte mig snackade skit om andra kunder med sin kollega inför mig samt beklagade sig till mig över att handikappade inte hade någon humor när man drev med dem utgick jag ifrån att han inte skulle vara allt för tillmötesgående och empatisk:

Scenario 1 (inspirerat av tips från min vän Tina och ska läsas med ghettoaccent)
Han - Well buh-hu for you, I'm the stylist so don't think you can just walk in here and question me, girl!
Jag - In that case I only have one question for you! Are you a real stylist or did you get your license at eBay? I think we both know the answer... (Med den kommentaren får jag sista ordet och sedan gratisprodukter fram till juli och han surar för att han inte kom på någonting att kontra med).

Scenario 2 (mer realistiskt då jag nog skulle ha svårt att hålla mig allvarlig i scenario 1)
Jag - I was here last week and to be honest I'm not completely satisfied with the result.
(Här trilskas han lite, men ger sig när jag sedan upplyser honom om att jag kan skriva vad jag tycker om hans professionalitet som en kommentar till salongens kontaktuppgifter på Internets gula sidor och att hans chef nog inte skulle uppskatta det. Sen får jag pengarna tillbaka för klippningen, men väljer en hårinpackning istället).

Men verkligheten blev inte som något av det jag innan fantiserat ihop och förberett mig inför. När jag kom dit visade det sig att varken min frisör (vi kan kalla honom frisör 1) eller hans kollega som också jobbade förra veckan var där idag. Jag förklarade artigt och sakligt mitt ärende för en annan frisör (frisör 2) och fick till svar att han kunde boka en tid hos frisör 1 så han kunde klippa till håret varpå jag förklarade att frisör 1 inte hade förtroendet att närma sig mitt hår med en sax och föreslog därefter kompensation i form av pengarna tillbaka eller hårprodukter istället. Men tydligen så hade frisör 2 inte förtroendet från sin chef, som sitter i en annan delstat, att fatta sådana beslut utan att först konsultera huvudkontoret, vilket skulle kunna ta några dagar. Vad hände med att vara servicemedveten? Vad hände med strävan efter nöjda kunder? Besviket accepterade jag hans andra förslag, att en annan frisör på salongen färgar mitt hår gratis nästa gång det ska göras. Jag sparar då visserligen många dollar, men å andra sidan kommer jag troligtvis att träffa frisör 1, vilket jag hade hoppats att inte behöva göra igen.

Mattias var nog mer upprörd över att personalen var så byråkratiskt begränsade än vad jag var (efter några dejter med den amerikanska byråkratin har jag lärt mig att det inte lönar sig att bli upprörd). Jag tror att många stämningar här i USA skulle kunna undvikas om allting inte var lika byråkratiskt, omöjligt och stängt. Om personal faktiskt fick utrymme att vara serviceinriktade och bemöta kundens klagomål med kompensativa åtgärder skulle färre människor vara missnöjda => färre stämningar =>god stämning! :) Måste föresten tillägga att frisör 2 var väldigt trevlig och försökte vara tillmötesgående inom de tajta ramar han hade, vilket gav reklamationsmesen skuldkänslor över de framförda klagomålen då frisör 2 inte kunde rå för vad frisör 1 hade gjort.

Om ni orkat läsa hela mina avreagering till hit så ser ni nedan anledningen till mitt missnöje. För mycket klippt, ojämt klippt och avsaknad av naturlig övergång till de övriga längderna...

Innan var allt hår ungefär samma längd... skillnad?

Tacka vet jag min svägerska/superfrisör Agneta! Fast eftersom det blir lite krångligt om jag ska bege mig till Umeå varannan månad får jag leta vidare efter ett 'Agneta substitut' här i Florran...