Blogguppehåll

Den efterlängtade Sverigeresan är äntligen här! Stopp i Stockholm för att träffa kompisar och sedan Umeå/Spöland för att njuta av vännernas, familjens och Kajsas underbara sällskap! :)

Det blir bloggpaus medan jag är i Sverige, så Svenska floridafrun ser ni åter den 19:e augusti.

Ha en fortsatt skön sommar!

Norge.

Vad som har hänt i Norge är fruktansvärt och går inte att beskriva med ord. Att någon människa kan vara så ond och hatisk är ofattbart och skrämmande. Även här i USA har händelsen fått stor uppmärksamhet. Bland annat Nyhetskanalen CNN rapporterar fortlöpande om massmorden och bombningen.

Jag har även följt den norska och svenska nyhetsrapporteringen och håller verkligen med i den positiva feedback som Norges statsminister fått för sitt tal om att det nu är viktigare än någonsin att bevara och värna om demokratin och inte låta galna människor som denna man ta ifrån oss vår trygghet, frihet och tilltro till varandra. Som en av de överlevande sa Om en person kan visa så mycket hat, tänk då på all den kärlek vi kan visa tillsammans. Här i USA anser många istället att hårt ska bemötas med hårt...

Mina tankar finns idag hos de anhöriga och andra berörda.

Sista dagarna i Chicago

Nu är vi åter hemma i Tampa. De sista dagarna i Chicago spenderades för Mattias med jobb och för mig med en kombination av plugg och shopping (konstigt att det alltid är så mycket roligare att shoppa i städer man inte varit i tidigare, även om affärskedjorna många gånger är de samma).

Tisdagkväll var vi hembjudna till Mattias chef Scott och hans fru som bjöd på grillat.

Ute på altanen hemma hos Mattias chef i väntan på att köttet ska bli färdiggrillat

Scotts fru och deras 5-månader gamla son som redan har ett 'Frequent flyer card', mobil och dator - det ska börjas i tid om han ska bli IT-snubbe som sin pappa!

Den norra delen av Nordamerika verkar ha dille på höga tornliknande byggnader. När vi var i Vancouver fanns ju Vancouver tower (150 meter), i Seattle the Space Needle (184 meter), i Toronto CN tower (553 meter) och i Chicago finns både Sears Tower (441 meter) och John Hancock Center (344 meter). Men utsikten från dessa torn brukar ju vara oslagbar så vi passade på att besöka den sistnämnda när vi dagen därpå åkte ned till Downtown Chicago som för övrigt hade den dyraste parkering vi varit med om (29 dollar för två timmar).

Att Chicago hade välbesökta badstränder mitt i centrum förvånade mig, jag hade nog mer väntat mig en stor hamn och industrier vid strandkanterna

Vi åkte upp i John Hancock Center - ett av Chicagos högre byggnader, och tog oss varsin drink samtidigt som vi kunde beundra utsikten

Restaurangen i John Hancock Center, inget fel på utsikten

Naperville tur och retur

I söndags anlände vi till Chicago, eller till utkanten av Chicago eftersom vi inkvarterade oss på ett hotell mittemot Mattias jobbs kontor i en förort som heter Hoffman Estates (Visst låter det mer som en mäklarbyrå än ett ortsnamn?) På eftermiddagen åkte vi i alla fall ut till Mattias kollega George och hans familj som bor i en annan förortsstad som heter Naperville (i storlek med Umeå). George är för övrigt den enda av Mattias nuvarande USA-kollegor som jag träffat tidigare (I Sydfrankrike för några år sedan) så det var kul att se ett bekant ansikte för en gångs skull.

Efter ett besök hemma hos George åkte vi ner mot centrum och fick oss en guidad rundtur i Naperville. George pappa är borgmästare i staden, och en mycket omtyckt sådan, insåg vi med tanke på att han fanns avbildad på statyer, husväggmålningar och till och med på inramade porträttsbilder inne på restauranger samt att han hade en gata uppkallad efter sig.

Väggmålningar fanns lite här och var inne i centrum

God mat intogs på denna restaurang med kvarterskrogskänsla tillsammans med George, Tina och en av Georges söner

Genom Naperville rinner en älv som var populär att promenera längst med

Mattias, Jag, Tina och George framför en staty som hade någon historia bakom sig som jag inte la på minnet

Några dagar till i Chicago kvar! Trodde föresten att det skulle vara en stor temperaturskillnad mellan Florida och Chicago, men där hade jag fel. När vi åkte ifrån Florida var det lite kallare än vanligt för juli (ca 32 grader) och de dagar vi rest runt här uppe vid de stora sjöarna har de haft det lite varmare än vanligt (ca 32 grader) så nu hoppas jag naturligtvis att Floridavärmen fortsätter följa med oss så vi kan ta med några extra plusgrader att värma upp Norrland med i början på Augusti... :)

Äntligen Amish!

Väl på den amerikanska sidan av gränsen åkte vi vidare sydösterut mot Cleveland, Ohio efter att först ha passerat staterna New York och Pennsylvania. Cleveland är bland annat känt som födelseorten för Rock n' roll och vi passade därför på att besöka Rock n' roll Hall of Fame.

Hårdrocks-staket med flames, kanske något för Ersforsen?

Cleveland - Rock ´N´Rollens födelsestad

Rock ´N´ Roll museum

Allting är större i USA

Efter Cleveland åker vi vidare sydösterut med målet att få se Amish-människor! Amish är en anabaptistisk kristen grupp som efter förföljelse i Tyskland flydde till USA på 1700-talet. De har idag ca 227 000 anhängare och bor främst i Pennsylvania, Ohio och Indiana. De anser att den tekniska utvecklingen har gått för långt och har därför valt att leva väldigt enkla liv utan elektricitet, telefoner och banklån. Alla maskiner som inte nämns i Bibeln, det vill säga de allra flesta, är också förbjudna. Men det mesta jag vet om Amish har jag lärt mig från låten Amish paradise, som du kan lyssna på här.

Lyckan var stor då vi redan efter några mil på Ohios landsbygd såg våra första Amishkvinnor utanför en bensinmack!

Amishförsäljare vid en bensinmack

Majsfält längs vägen

Väl i Indiana kom vi in i ett samhälle som hette Shipshewana - där majoriteten av befolkningen är Amish. Få elledningar och breda väggrenar för de hästdragna vagnarna, alkoholförbud i hela kommunen, människor i enkla kläder och stolpar att binda fast hästarna i utanför affärer skvallrade om att vi hade kommit rätt. Vi stannade till vid en av de lokala restaurangerna där Mattias passade på att ställa alla dumma frågor som jag själv inte vågade ställa om Amishkulturen, till servitrisen.

Amish gillar inte nymodigheter, 1 hästkraft skall det vara

Amish parkeringsplats utanför en utomhuskonsert

Efter en natt några mil norr om Shipshewana åkte vi vidare mot Michigansjön för att spana in en av Indianas större turistattraktioner, deras nationalpark vid sjön med ett rikt fågelliv och varierande ekosystem.

Indiana Dunes National Park, sand i stora lass

Stranden vid Michigansjön, Indiana

Nu är vi i Chicago, Illinois, så vi får se vad denna stad med omnejd har att bjuda på!

De mäktiga Niagarafallen

Med en fallhöjd på 54 meter och bredder på 325 till 900 meter var de tre vattenfall som ingick i Niagarafallen en mäktig syn! Niagarafallen ligger mitt emellan provinsen Ontario, Kanada och staten New York, USA. Vattnet som strömmar till fallen kommer från Eriesjön och på grund av den snabba erosion som fallen skapar befarar man att fallen till slut kommer att tömma Eriesjön, vilket man nu försöker stoppa.

Att fotografera fallen, som vi såg från den kanadensiska sidan, var inte helt enkelt på grund av all vattentyngd dimma som nådde en bra bit bortom fallen. Men några foton fick vi!

Vi passade på att köpa mumsiga jordnötter i stelnad kolasås gjord på lönnsirap innan vi åkte över till USA igen

Hmm... stod vår bil i USA eller Canada?

I väntan på att få komma över gränsen

Två floridasvenskar och två länder senare...

Nu är vi återigen ute på roadtrip, denna gång i den östra delen av området som kallas "de stora sjöarna" i norra USA. I torsdags landade vi i Detroit, Michigan - känt för bilar, bilar och åter bilar (bl a Fords födelsestad och GM:s högkvarter). Detroit var en ganska mysig stad, men å andra sidan besökte vi bara strandpromenadsområdet i centrum vid Michigansjön, och kan väl därför inte påstå att vi fick någon helhetsuppfattning av staden den korta tid vi var där.

Stor sandskulptur vid strandpromenaden i Detroit

Skyskrapor i Detroits centrum, den högsta tillhör GM (General Motors).

Detroit visade sig ligga betydligt närmre den kanadensiska gränsen än vad vi trodde. En liten sidogata bakom ett parkeringshus i centrum ledde till en vägtunnel som på bara någon minut tog oss till staden Windsor i Kanada. Men trots att de båda städerna ligger så nära varandra skillde de sig ändå tydligt åt, bland annat på arkitekturen och människorna. På den kanadensiska sidan såg fler villor ut som lyxiga fjällstugor och på gatorna såg vi många asiater, till skillnad mot Detroit som hade många svarta amerikaner.

Min kärlek till Kanda verkar vara besvarad då de till och med döpt gator efter mig, sött! (Vi hittade inga gator som hette 'Mattias', men jag tror att de tycker om honom ändå...)

Efter Windsor följde fyra timmars långtråkig körning efter motorväg förbi jordbruksmark efter jordbruksmark innan vi äntligen kom fram till Toronto vid Ontariosjön - Kanadas största stad. Förvånade var vi att Kanada, som är världens näst största land efter Ryssland, inte har fler invånare än 2,5 miljoner i sin största stad. Men då är Kanda också bland världens mest glesbefolkade land.

I Toronto passade vi i alla fall på att besöka CN Tower - 553 meter högt och träffas av blixten i snitt 75 gånger per år. Det var länge världens högsta torn, men får nu nöja sig med att vara västvärldens högsta.

CN Tower

Självklart var vi tvugna att åka upp i tornet och kolla på utsikten, men passade också på att se en 4D-bio samt åka en helikoptersimulator med specialeffekter.

Utsikt från Tornet över Ontariosjön och några av skyskraporna


Uppe i utkikstornet fanns det sektioner med glasgolv så man kunde titta ned på marken ca 450 meter nedanför

Dagen till ära pågick det också en baseballmatch mellan New York Yankees och Toronto Blue Jays som vi kunde följa från ovan upp i tornet

Mattias uppe på en av observationsdecken, högt ovanför Torontos alla skyskrapor

Efter en natt i Toronto åkte vidare sydvästerut där vingårdarna avlöste varandra i det bördigqa sjölandskapet mellan Ontariosjön och Eiresjön. Vi besökte en av vingårdarna, som också hade stora fruktodlingar, där det även blev vinprovning.

Vingården

Mattias provsmakar viner

Ice wine - nytt för oss! Tydligen så plockas druvorna till isvin på vintern i december. När de sedan pressas kommer bara fruktjuice, inget vatten, ut vilket gör vinerna mycket sötare och lite tjockare i konsistensen.

Ett litet tåg tog oss på en guidad tur runt fruktodlingarna

Päron

Vinrankor

Gården hyste även en del djur, här bergsgetter som hade en egen höghöjdsbana

Efter vingården begav vi oss mot de mäktiga Niagarafallen, men det skriver jag mer om nästa gång...

Imorgon bär det av igen

Bland er som känner mig har det nog inte undgått någon att jag brukar göra listor om allt möjligt som ibland till och med övergår till detaljerade planeringar. Reseplaneringar är inget undantag! Så inför morgondagens resa har jag läst igenom de reseböcker vi har, gått igenom kartan över området vi ska åka till samt, via google maps, räknat ut avstånd i tid och kilometer mellan våra olika delmål.... precis som jag brukar göra inför våra resor.

Denna resas planering. Det blev tyvärr lite suddigt, men 1=Detroit, 2=Toronto, 3=Vingårdar, 4=Niagarafallen, 5=Cleveland, 6=Shipshewana, 7=Indiana Dunes National Lakeshore och 8=Chicago

Jag vill dock tillägga att vi sällan håller oss till planeringarna till punkt och pricka, de är mer som en bra backup ifall inget intressantare dyker upp efter vägarna.

Mattias har föresten laddat hem två nya appar till min iPhone som passar mig som hand i handske. Den ena är en Blackjack-app så jag kan träna inför nästa Casinobesök och den andra är en app innehållande onödigt vetande. Självklart kan jag inte hålla all denna "Visste du att...''-fakta för mig själv så här kommer några smakprov.

...de motsatta sidorna på en tärning alltid blir sju om man adderar dem?

... det varje dag rånas 20 banker i världen? Den genomsnittliga summan som bankrånarna får med sig är $2,500.

... vi människor i genomsnitt skrattar 13 gånger om dagen?

Hårt arbete ska belönas... med en resa!

Söndagen gick i återhämtningens tecken efter den sena Casinokvällen. På eftermiddagen åkte vi ut till Davis Island - en ö här i Tampa ca 15 minuter hemifrån. Där blev det picknick med utsikt över kryssningsfartyg, segelbåtar, lyxvillor och privatflygfält. Jag åt förövrigt de godaste muffins jag någonsin smakat, eller cupcakes som många envisas med att kalla dem numera. Eftersom jag dagen innan hade avslöjat, till våra amerikanska vänners fasa, att jag aldrig smakat Peanut butter cups blev det intagande av en sådan också... För er som aldrig testat dem kan jag hälsa att ni verkligen inte gått miste om någonting... så äckligt och översupersött!

Söndagspicknickgänget: Andy, Steve, Tina och Sharayah

Mattias slappar och mumsar på vattenmelon

Och så var det den där resan jag nämnde förra veckan... På torsdag är det jag och Mattias som åker till den norra delen av USA som kallas "de stora sjöarna", mot gränsen till Canada.

Så igår, idag och imorgon är det plugg, plugg, plugg och jobb, jobb, jobb som gäller! Mattias har en jobbgrej i Chicago måndag-torsdag nästa vecka, men eftersom han tar semester torsdag och fredag redan denna vecka får vi några dagar på oss (helgen inkluderad) att först åka till Detroit i Michigan, sedan Toronto i Canada. Därefter blir det Niagarafallen, Cleveland i Ohio och sedan avslut med ett besök i delstaten Indiana där planen är att besöka en Amishby och en vacker nationalpark vid en av de stora sjöarna. Hektiskt tempo som vanligt med andra ord! Men det är smällar man får ta när man har som mål att hinna se och uppleva så mycket som möjligt när tid är en bristvara.

En natt på Casinot

Efter några dagars oenseheter med bloggtekniken ger jag nu upp projektet att ladda upp en video som Mattias spelade in under Mötley crüe konserten här om dagen. Sammanfattningsvis gav han i alla fall konserten 3 Headbangs av 5 möjliga!

Resten av helgen då? Vi har haft ännu mer regn och ni i Sverige är verkligen de som dragit vinstväderlotten denna vecka. Därför tillbringade vi gårdagen på shoppingcentrum. Jag gick till frisören medan Mattias gick på bio och såg filmen Horrible bosses som handlar om tre anställda som alla har så hemska chefer att de kommer överens om att döda dem åt varann. Men självklart blir det inte som de har planerat och en rolig komedi är ett faktum! Mattias rekommenderar filmen varmt.

Hos frisören hade jag bara tänkt klippa topparna, men det slutade med färgning (blont hår i Floridas sol och saltvatten tenderar att bli väldigt gult så han fick jämna till färgen lite) och plattning. Därefter åkte jag till Bare Essentials - butiken (säljer mineralsmink) för att köpa ett puder, men det slutade med en gratis helsminkning och färganalys!

Håret nystylat och ansiktet nysminkat

När vi kom hem gick vi ned på puben för att möta upp några kompisar. Någon kläckte på skoj idén att vi borde dra till Hard Rock Casino och vara överklädda för att få respekt vid spelbordet och en timme senare var vi på väg till Casinot i kostym för herrarna och 'little black dress' för damen. Casinot hade en nattklubb som tog fem dollar i inträde. Detta ville inte Steve betala och kom istället överens med personalen att vi skulle få komma in gratis om han köpte en flaska champagne.

Steve, jag och Mattias på Casinot

Steve spanar in Champagnebubblorna

Vid Blackjack-bordet var turen (och skickligheten?) på min sida! Jag fick en $25-mark av Steve att spela för och en stund senare hade jag $350 i spelmarker. Då dök Steve upp, lagomt runt under fötterna, och tog högen med spelmarker och gick all in, medan jag stod och såg på hur hela vinsten jag hade spelat ihop gick upp i rök på ett spel... Surt! Men samtidigt var det Steve som förlorade pengarna eftersom det var hans spelmark jag hade spelat med från början... Ska jag fortsätta med detta spelflyt kanske det kan vara klokt att spela för egna pengar? Pensionen tryggad!

När Andy och Sharayah hade slutat sina jobb kom de också förbi och mumsade på champagnen och jordgubbarna och fler flaskor beställdes in.

Andy och Steve

Steve socialiserar med en av dansarna på klubben

Fyra flaskor champagne och en massa jordgubbar senare kom vi hem vid fem-tiden på morgonen, därför blev det lite sovmorgon imorse...