Första gången jag gråtit i en passkontroll

Sista dagen på Bahamas tillbringades, liksom de föregående, med slappande vid poolområdet. För ovanlighetens skull har vi alltså inte rest runt en massa på ön under vår semester för att "hinna se allt", utan tagit det väldigt lugnt, vilket var skönt som omväxling, särskilt efter förra veckans ackordturistande i Canada och Seattle.

Mattias testar de lokala ölsorterna

Sands var favoriten!

Dessa ödlor, betydligt större än de som springer omkring här i Tampa, sågs lite varstans och var riktigt söta när de sprang omkring med sina svansar nästan vilandes på ryggen

Väl tillbaka på båten så blev det väldigt lite fotande, vi har nästan inga foton faktiskt. Istället passade jag på att filma en del, men tyvärr blev filmfilerna för stora för att lägga ut här :(

Kvällen på båten bjöd på imponerande shower av bland annat ryska svärdbalanserare, ståupkomiker, sångnummer och, vår favorit, illusionisten Jason Alan som varvade humor med trick som man omöjligt kunde lista ut. Hans öppningstrick kan ni se här.

En av komikerna berättade om dumma frågor som hade ställts genom åren på båten, t ex:

- Kommer jag bli blöt om jag åker på snorkelturen?

- Sover besättningen också på båten?

- Hur mycket kostar en 10-dollarsbingobricka?

Vi skrattade naturligtvis gott åt dessa korkade människor och jag erkänner att jag kanske mer än en gång påminde Mattias om hans egen pinsamma och ogenomtänkta fråga under frukosten några timmar tidigare då vi hade suttit på en restaurang och druckit LEMONad. Mattias tyckte det var gott och viftade därför till sig servetrisen för att fråga vad som var i! Efter att servetrisen gett honom en "skämtar du eller?"- blick och fått sig ett gott skratt fick Mattias svaret: "Lemonade is made from lemons"! Så nu vet ni det, om det var någon som undrade.

När vi på tisdagsmorgonen kom fram till West Palm Beach, Florida och skulle gå igenom passkontrollen var det min tur att leva upp till min hårfärg. Passkontrollen var en sån där skojfrisk typ som frågade om vi hade haft det trevligt och så innan han bad mig placera mina fingrar på en display så han kunde ta mina fingeravtryck. Därefter så han käckt 'FOOOT-TOOOE'! Jag kollade konstigt på honom. Han måste ju skämta? Ville han scanna mina fot-tår? Men när han upprepat sig tre gånger och sedan pekade på en webcamera så förstod jag... 'PHOTO' menade han ju! Jag förklarade missförståndet för honom varpå han fick sig ett gott skratt och intygade att det var det roligaste han hade hört under sina yrkesverksamma år. Jag skrattade också... så jag grät i floder! Fotot tog han någonstans mitt i allt detta. Och även om jag inte sett fotot så ska jag göra mitt bästa för att de aldrig kommer behöva använda det som efterlysningsbild eller nåt. För en gapskrattande, gråtande, solröd, osminkad och nyvaken blondin kan omöjligt göra sig bra på kort!

Pinsamheter fyller ingen funktion om man inte delar med sig av dem, så varsågod! Som många av er vet så är jag och Mattias tävlingsmänniskor och undrar naturligtvis vem av oss som gjorde bort oss mest och kan dra hem titeln "pinsammaste resenären"? Så sätt igång och rösta, förhoppningsvis kvalar någon av oss in i listan på 'dumma frågor' som komikern läste upp!

Hajmöte på Bahamas

Då var vi tillbaka från vår första Karibienkryssning. Det har varit 4 härliga dagar på Bahamasön Grand Bahama/kryssningsfartyget och midsommarvädret kunde vi då inte klaga på!

Vi körde bil till West Palm Beach och därifrån gick sedan kryssningsfartyget till Freeport, Bahamas (Tampa är inte utsatt på kartan men Tampaviken syns tydligt efter västkusten och Tampa ligger i vikens nordöstra hörn)

Att åka på kryssning visade sig vara betydligt bökigare än vi hade föreställt oss. Köer, köer, köer... papper och åter papper som skulle fyllas i, eftersom vi inte var amerikaner togs våra pass i förvar... och innan vi ens hade gått ombord på båten var vi tvungna att boka bord på någon av båtens restauranger, utan att få titta runt hur de verkade eller vad de hade på sina menyer innan. Karibienkryssningarna funkar så att all mat och alkoholfri dryck är inkluderad, liksom underhållning. Vad de inte skriver på sina hemsidor är att en serviceavgift,15 %, tillkommer på allt man köper (de kollar ändå snett på en när man inte dricksar UTÖVER de 15 procenten), det dras också 12 dollar per dag och person som en uppskattning till personalen och därutöver tillkommer bränsleavgifter och ibland hamnavgifter... Och vi som trodde att vi hade kommit undan billigt när vi hittade denna resa. Men trevligt hade vi ändå med roliga/häpnadsväckande/förtrollande och roliga shower samt en och annan god drink!

Lördag morgon anlände vi till Bahamas och åkte vidare till hotellresorten vi var bokade på för två nätter. Vår första dag tillbringades i varsin solstol vid poolen. Jag passade på att plugga medan Mattias tog sig en välförtjänt vila från allt vad jobb heter.

Det gäller att vara effektiv om man ska få distansstudier och resor att gå ihop

På eftermiddagen tog vi vår snorkelutrustning och begav oss till stranden för att spana in det marina livet. Det visade sig att det blev vi som blev de inspanade! För när vi hade snorklat runt ett tag utan att se något tecken på liv dök helt plötsligt en liten, kanske 15 cm, hajliknande fisk upp som tyckte vi var väldigt intressanta. Så intressanta att den hela tiden försökte komma alldeles för nära oss och lät sig inte skrämmas av att vi försökte skrämma den. Istället skrämde den mig och jag skyndade mig att simma mot land medan Mattias stannade kvar ute i havet och skrattade åt stalker-firren som jagade efter mig. På rummet satt vi sedan och googlade på vad det kunde vara för en orädd firre och kom fram till att det mest troligt var en väldigt ung tigerhaj. Självklart googlade jag vidare och fick veta att den är den nästfarligaste hajen för människor (näst efter tjurhaj) och kan bli upp till fem meter långa. Tur att mamma Tigerhaj inte var i närheten!

Vuxen tigerhaj

Nästkommande dag åkte vi på en organiserad snorkeltur och fick se många vackra och färgglada fiskar bland de levande korallerna i vad som kändes som ett lyxigt saltvattenakvarium. Två av de andra snorklarna såg två sandhajar, men den synen slapp vi som tur var och ingen Stalker-mini-tigerhaj dök upp heller.

Vi såg ungefär hälften av fiskarna på bilden ovan

En av hotellets 8 pooler hade en bar som bland annat gjorde goda, fruktiga drinkar

Baren

Mattias njuter i Infinitypoolen

Imorgon kommer fler bilder på resten av resan. Kan berätta redan nu att jag skämt ut mig pinsamt ordentligt inför tullen i West Palm Beach och innerligt hoppas att de aldrig kommer behöva använda den bild de tog på mig! Mattias lyckades också med en liten pinsam fadäs, fast på hotellet. Mer om det imorgon...

Trevlig midsommar!

Igår kom vi hem från Seattle vid 23-tiden, efter att först ha mellanlandat i Texas. Frågan ni alla ställer er stämmer föresten, människor i Texas GÅR FAKTISKT OMKRING i cowboyhattar och färggranna och broderade cowboysboots! Väl hemma var det en snabbt tvättning och ompackning inför nästa resa. Det är vid högtider som denna som vi saknar Sverige och framför allt svenska jordgubbar! (De som finns här i överflöd är tyvärr så vattniga). Därför får vi trösta oss med en kryssning till Bahamas i den karibiska ö-världen, vilket inte är helt fel det heller! Jag tar också en paus i bloggandet under tiden vi är där, tillbaka på tisdag nästa vecka.

Vi håller våra tummar och tår att även ni får sol denna helg...

Hoppas att ni alla får en riktigt bra midsommar!

Vad gör egentligen Mattias en vanlig arbetsdag?

... ja, det är en fråga jag får då och då, särskilt när någon hör hans jobbtitel, "Evangelist". Men oavsett hur det låter så har han inte gått och blivit någon slags pastor eller så. Istället syftar titeln på att han har en informerande funktion. Så under resan till Vancouver och Seattle har han varit med på en mässa och bland annat träffat kunder och hållit tal.

Quest - företaget som Mattias jobbar för

Lokalen Mattias mässa höll till på, Hilton i Seattle

Så medan Mattias jobbade tog jag bussen ned till Seattles centrum för lite turistande och sitta-på-café-och-läsa-kurslitteratur-pluggande.

Provade goda, ryska piroshkysar

Pine Pike marknaden - en av måstena om man besöker Seattle

Lax i stora lass som med sång och skådespel kastades mellan fiskegubbarna

Bärtider i delstaten Washington

Fruktstånd så långt ögat kan nå på marknaden

På eftermiddagen blev Mattias fri och kom och mötte upp mig för att se den kanske mest kända turistattraktionen, the Space Needle. Det är ett observationstorn, 184 meter högt, som roterar 360 grader.

The Space Needle

Efter en god sushimiddag åkte vi ut till indianreservatet Snoqualmie där det finns ett vackert vattenfall. Vattenfallet är döpt efter indianstammen och är en central del av deras kultur, tro och andlighet. Berättartraditionen säger också att böner kan nå den stora skaparen via vattenångorna som stiger upp från fallet.

Snoqualmie falls (fråga mig inte hur det ska uttalas) Ser ni den lilla regnbågen till vänster?

Snoqualmie falls - 82 meter högt

Film med gatumusikanter utanför Världens första Starbuckscafé - Mattias favoritkaffe

Snöbollskrig, någon?

Igår besökte vi Vancouvers 'höjdpunkt', Grouse Mountain - en skidanläggning som även hade utkiksposter, zipliners, björnar, vargar, Lumberjack-shower och lite annat. Och trots att det nu är slutet av juni och vi befinner oss i södra Kanada var en av skidbackarna i full gång! Jag vågar inte tänka på hur kallt det kan vara i de norra delarna av landet på sommaren(!)

Det var k-k-k-k-kallt uppe på Grouse Mountain, i alla fall för den som är van vid Floridas värmande strålar

Mattias blev som ett barn på julafton när han först hittade skoterspår för att sedan hitta dessa snömaskiner!

Självklart var vi tvungna att testa på Zipliners - en slags linbana mellan olika stationer uppe på berget. Banorna vi åkte var olika långa och höga, men även på den minst sluttande banan blev det en ordentlig slangbella-reaktion när man slog emot de bromsande fjädrarna.

Jag, i väntan på att få åka iväg

- Wiiiiiiiiiii!!!

Mattias i "inbromsningsläge' när han åker över en nytinad sjö

Vi åkte linbana upp till toppen, men som ni kan se så var inte sikten den bästa

Dåliga väderförhållanden gjorde att man inte såg så långt, men där nere är i alla fall Vancouvers skyskrapor

Efter Grouse Mountain åkte vi vidare mot Vancouver igen till vårt hotell, som Mattias haft konferenser på idag. Trots att det var ett casinohotell så blev det inget spelande, däremot badande i deras lilla vattenland.

River Rock Casino som vi bodde på (bilden hämtad från deras hemsida)

Hotellets SPA-avdelning

Slutligen... är det någon som vet vad detta blommiga träd heter? Jag tycker det var så himla fint, gott luktade det också! Så jag skulle nog inte ha någonting emot att byta ut rabatten (som envisas med att den måste rensas) hemma på baksidan i Umeå mot detta träd.

Trädet, kanske två meter högt

En av blommorna på nära håll

Nu drar vi vidare söderut mot Seattle i delstaten Washington. Det blir första gången som vi korsar den amerikanska gränsen med bil. Men då är vi åtminstone närvarande ifall Homeland Security skulle få för sig att vandalisera vår resväska igen.

Det oförskämt vackra Kanada

Kanada... vilket otroligt vackert land! Igår fortsatte vi att bila några timmar öster om Vancouver bland de höga bergen, djupa dalarna, otaliga vattenfallen, fjälltopparna och de mysiga små indiansamhällena.

Någons hus som vi passerade. Värre utsikt kan man ju ha.

Ett av alla vattenfall vi passerade

Vi åkte lift över forsen med det passande namnet Hell's gate

I Hell's Gate fanns det en fudgeaffär som även hade legogodis...

... och olika sorters goda fudge såklart!

Vattenfall bredvid vägen (jag som sitter där i rosa tröja, så ni får en uppfattning om storleken på fallet)

Vackra vyer så långt ögat kunde nå

Kanada påminner mycket om Sverige, förutom att allt är större... till och med maskrosorna!

Ett litet indiansamhälle som vi stannade till och käkade lunch i

Vackra vyer

Snöklädda toppar

Whistler - en lyxig skidresort som höll i Vinter OS förra året. Lyxigt jetsetställe som vi inte stannade till i någon längre stund

En av alla lyxiga fjällstugor i Whistler

Vackra British Columbia (Provinsen som Vancouver ligger i)

För er som någon gång funderat på vad olika orter i British Columbia heter på 'indianspråket'

Resans höjdpunkt hittills! Denna grizzlybjörnunge satt och mumsade på någonting i ett dike bredvid motorvägen. Vi stannade till bara några meter ifrån och fick denna söta bild. Impulsen att gå ut och gosa med nallebjörnen lyckades vi dock tygla.

Första dagen i Kanada

Det blir ett kort och allmänt oredigerat inlägg idag då internetuppkopplingen inte är den bästa här inne bland de kanadensiska bergen.

Igår landade vi i Vancouver, i sydvästra Kanada, vid lunchtid. Efter att ha fått vårt bagage och svurit över att [sätt in de värsta svordomarna du kan komma på] #¤%"&%¤# Homeland Security hade brutit upp vårt lås på min fina blå samsonicväska, hämtade vi ut vår hyrbil och begav oss in till Vancouver stad. Vi hann med lunch i Chinatown (otroligt många taiwaneser här) innan vi åkte vidare mot regnskogen Capilano.

För mig var det nytt med regnskogar så här långt norrut. Tydligen blir det nästan aldrig över 30 grader eller under 0 grader här, oavsett temperaturen utanför skogen. Vi fick också uppleva regnet!

Hängbron i Capilano som svajade ordenligt när vi gick på den. Ca 70 meter upp i luften

Ett av de gamla och stora träden som man nästan kunde gå in i

Mattias ute på sky walk - en gångbro högt upp i luften som bara satt fast i några vajrar

Mattias bredvid äldsta trädet, 1300 år gammalt, i regnskogen Capilano, strax norr om Vancouver

Efter Capilano fortsatte vi färden sydösterut mot en stad som heter Hope. På vägen dit körde vi förbi en otroligt vacker natur! Höga berg som en del fortfarande hade en snötäckt topp, vattenfall fanns lite varstans 0ch en del av vattenfallen slog till och med ner i diket bredvid vägen! Så vackert.

Motellet vi bor på i natt i det lilla samhället Hope, omgivet av dimhöljda berg och vattenfall