tisdag 18 oktober 2011

Bästa dagen hittills...

... Hade vi i lördags! På morgonen tog vi en båttaxi ut till öns bästa strand där vi snorklade, solade och badade. Med oss hade vi vår rumskompis 'israelen' och hans kompis Byron som är hondurian och bor på ön. Han visade sig vara en stor tillgång då han väl kände till olika saker på ön, klättrade upp i palmer och hämtade ned kokosnötter åt oss som vi drack i mängder. På vägen tillbaka tog vi istället för båttaxi en 40 minuterspromenad utmed stranden och klättrandes på klippor för att komma tillbaka till stan lagomt till den vackra solnedgången. Vi hade blivit varnade innan att det fanns risk för rånöverfall efter den öde väg vi gick, men med en lokal djungelkille och f d israelisk soldat som beskyddare kände vi oss trygga. På kvällen såg vi på film och festade hemma hos Byrons kompisar, mycket trevliga och roliga människor!

Tanken var att vi skulle åka ifrån ön på söndagsmorgonen, men eftersom vi hade det så trevligt och solen sken på söndagsmorgonen bestämde vi oss för att stanna ännu en dag! Båttaxi till stranden, sol och bad för att därefter promenera strandpromenaden tillbaka, denna gång med en kanadensare/tjeck och en amerikan som 'beskyddare'. Amerikanen ägde en restaurang i stan som vi sedan drack pina coladas på medan solen gick ner. Bredvid restaurangen, som låg ute på en pir, fanns också en sån där stor lyxig båt förtöjd som jag brukar gå förbi och drömma om i
Tampa. Amerikanen kände ägaren och ordnade en rundtur genom den labyrint av rum som fanns på trevåningsyatchen (Mattias: en sån kan vi tänka oss!;))

Imorse tog vi färjan tillbaka till fastlandet och bytte vår djungelbungalow med kolibrier, iguner, papegojor och jättekrabbor mot asfaltsgator, giriga taxichauförer och Dunkin' Donuts. Vi sitter nu och väntar på en bil som ska ta oss till en forsränningstur!

2 kommentarer:

  1. Skönt att höra att ni har det bra. Här i sverige väntar vi på snö, lite isiga vägar har det varit. Bira blev också lite sur att ni accepterade en "surrogat"-vovve, men jag sade att det berodde på att ni längtade er sjuk efter era hundar. Jag tror att hon gick på det.
    /Vi hörs! kram från mamma Märta

    SvaraRadera
  2. Ja, det här med Distansförhållande med en hund är ju sällan helt friktionsfritt... Men du kan väl påminna henne om överenskommelsen "om Bira och Kajsa får ha andra människor så får vi ha andra hundar..." Hoppas hon förstår :)

    SvaraRadera