Karibienkryssningen: Roatán

Vårt sista stopp på kryssningen var som sagt den honduriska ön Roatán. Jag och Susanne var hit i oktober under vår backpackingresa genom Centralamerika och det kändes därför extra kul och spännande att komma tillbaka. Jag hade också kontaktat människor vi lärde känna under vår vistelse som jag nu tänkte att Mattias skulle få träffa. Den lilla staden/byn West End, där de bor, var därför det självklara första stoppet för mig, Mattias, Alain och Holly efter att först ha hämtat ut en hyrbil.

Mattias och Alain fixade hyrbil, Holly körde och jag guidade... TEAMWORK!

När jag var här sist så var jag bara i West End (tredje största staden på ön) och det var därför kul att med hyrbil få möjlighet att även se andra delar av ön. Jag blev förvånad över hur mycket som hade förändrats sedan i oktober. När jag och Susanne var där så var det lågsäsong för turismen och därför ganska lugnt, alla ställen var inte öppna osv. Men nu var det högsäsong, men människor överallt, en massa nyöppnade restauranger och även nya byggnader hade hunnit pluppa upp.

En av alla mysiga restauranger i West End

Passade på att visa Mattias den bungalow som jag och Susanne sov i fem nätter i oktober -11

Alain och Mattias njuter av lokal öl under en palm i West End

Jag försökte hitta igen mina kompisar från i oktober, men då vi hade missförstått varandra på mötespunkt så var det inte det lättaste. När Holly var klar med sin shopping av Garifuna hantverk satte vi oss därför i bilen och fortsatte utforskningen av ön. Uppe på ett berg stannade vi till och tittade på ett fyrhus som fanns där. En kille med en väldresserad apa kom fram och erbjöd att vi kunde få hålla den. Åh så gosig den var! Och jag älskar blicken den hade då den hela tiden höll koll på sin ägare som för att fråga Gör jag rätt nu? Visst är jag duktig? Påminde så mycket om vår ögonsten Kajsa hemma i Sverige (för er som inte känner mig så vill jag bara tillägga att Kajsa är en Golden Retrieverhund och inte en apa).

 

Vi träffade en kille med en apa. Apan hoppade över till mig och tyckte om att gosa.

Söt och sötare


Efter en fantastisk utsikt och ap-gos satte vi oss i bilen och körde mot den strand, West Bay, som Mattias fått höra mig tala varmt om många gånger. Där blev det solning, snorkling, iguanspaning och jag sprang även på dem jag hade letat efter i West End! Verkligen kul att återse dem igen, även om det bara blev som hastigast.   

Jag tyckte att det väldigt härligt att återse West Bay

Mattias på stranden West Bay

Korallrevet innehöll många fiskar, men var däremot inte lika välmående som det korallrev vi snorklade i i Cayman Islands.

En papegojfisk som nästan lyckades smita undan kameran

På vägen hem passerade vi genom delar av ön som jag aldrig hade varit till tidigare. Vi såg många lyxiga villor, men fick oss även en glimt av hur de fattiga bodde. Men mest ont i hjärtat gjorde det att se de stackars magra hundarna som rotade i soptunnor efter vägarna med revbenen synligt utstickandes. Jag kommer aldrig kunna förstå varför människor kan vara så onda att de skaffar djur som de sedan inte tar hand om. Själv tycker jag att det borde vara självklart för alla att inte skaffa sig åtaganden som man inte kan eller avser att ta ansvar för - oavsett om det handlar om barn, husdjur eller lån!

Som överallt annars i denna del av världen så är det en markant skillnad på de som har det gott ställt...

... och de som har det sämre ställt.

Sammanfattningsvis kändes det som att vi hann med ganska mycket under våra timmar i Roatán. Att hyra bil var dessutom väldigt billigt - $50 för en heldag! (Att ta taxi hade kostat oss $120 för bara turen fram och tillbaka till West End).

Så här roligt tyckte Mattias att det var med kryssningar!

Vi trodde ju som sagt att kryssningar inte var vår grej, men blev positivt överraskade. Det är också ett väldigt bra och effektivt sätt att få resa till och se olika länder ifall tid är en bristvara. För den som bara vill ha en skön solsemester med lite aktiviteter är det perfekt! Men är man som jag och vill lära känna länderna bättre och se lite bakom turismfasaden så är kryssningar inget bra alternativ. I exempelvis Mexico så kändes det som att vi egentligen aldrig besökte landet, utan mer befann oss i USA fortfarande och besökte en Mexico-nöjespark; ingen migration att gå igenom, inga stämplar i passet, inget inväxlande till den lokala valutan och det mesta var anpassat för amerikaner (priser i dollar, informationsangivelser i miles, gallons och pounds osv. trots att Mexico har samma metersystem som Sverige).

Nu är vi som sagt hemma sedan fyra dagar tillbaka. Jag är fortfarande förkyld, men Mattias mår som tur är bättre nu än vad han gjorde under helgen, även om han inte är helt återhämtad. Hoppas att vi lyckats göra någon av er läsare kryssningssugna.

Nicaragua och Costa Rica

Ligger just nu på ett flygplatsgolv och väntar in ett biljettkontor som öppnar 05.30 och som förhoppningsvis har platser åt oss på ett plan till den karibiska sidan av Costa Rica.Flygplatsen är ren och fräsch (sånt lägger man märke till när man ligger på golvet), men i övrigt folktom och öde. Två nattpoliser har vi dock träffat här som jag pratade bort lite tid med. De berättade bland annat ingående hur de jobbar, vilka platser på flygplatsen som inte täcktes av deras bevakning, vilka kryphål det finns för dem som vill smuggla droger, vapen osv. Tur för dem att vi är lika oskyldiga som vi ser ut! De erbjöd oss också att få hänga på deras poliskontor om vi ville, men vi valde golvet. På tal om vapen så har jag föresten glömt nämna vår förvåning över hur i princip var och varannan man i El Salvador, Honduras och Nicaragua bär omkring på stora manchetes vart de än går. Lite annorlunda mot såväl Sverige som Florran...

Igår tog vi tre olika bussar och en taxi från Leon till ön Ometepe. Ön består av två vulkaner med mycket natur- och djurliv. Innan vi kom dit hade det regnat 12 dagar på raken, men liksom större delen av resan följde solen med oss (komiskt dock att det började regna igen när vi sedan lämnade ön). En natt stannade vi på ön och promenerade runt lite samt hyrde cyklar för att kolla på omgivningarna. Vi hade innan fått stranden rekommenderad och blev därför lite besvikna när sanden var svart av vulkanaska och vattnet grumligt och kallt som en svensk sjö. Antar att Roatan skämde bort oss! Vi hade även blivit tipsade om att bada i varma källor på ön, men ingen hade sagt att de varma källorna var kalla. Sammanfattningsvis kunde ön inte charma oss (kraven har blivit skrämmande höga efter alla underbara dagar vi haft) och vi åkte därför vidare mot Costa Rica idag eftermiddag. Från gränsen till huvudstaden San Jose tog det sex timmar med buss vilket gjorde att vi var framme vid midnatt. Dock har vi inga planer på att stanna kvar i San Jose, utan hoppas som sagt kunna ta oss till Tortuguero vid Atlantkusten tidigt imorgon...

Bilduppdatering fran Honduras

Forsta frukosten intogs pa en brygga och bestod av sota minibananer

Susannes hundbett 

'Fruktbilen' passerade dagligen, typ deras motsvarighet till glassbilen

Susanne vann i kortspel och jag akte pa diskning som straff

Susanne, Israelen och jag pa en bar forsta kvallen

Den sandiga huvudgatan i staden West End som vi bodde i 

Pa vag ut till en strand med battaxi

Var alsklingsstrand i Roatan med ett valmaende korallrev nagra meter ut

Iguaner fanns det gott om

Var kompis Byron fixade kokosnotter at oss...

... som vi sedan kunde slacka torsten med

Pa fest hemma hos Byrons kompisar

Pa stranden i Roatan

Den svenska floridafrun chillar pa stranden i Roatan

Solnedgang var sista kvall i Roatan

Mysig middag med levande ljus som enda ljuskalla och
ljudet fran den porlande forsen och paddornas kvakande som musik

Papegoja utanfor var sovrumsdorr
dar vi akte forsranning

Bästa dagen hittills...

... Hade vi i lördags! På morgonen tog vi en båttaxi ut till öns bästa strand där vi snorklade, solade och badade. Med oss hade vi vår rumskompis 'israelen' och hans kompis Byron som är hondurian och bor på ön. Han visade sig vara en stor tillgång då han väl kände till olika saker på ön, klättrade upp i palmer och hämtade ned kokosnötter åt oss som vi drack i mängder. På vägen tillbaka tog vi istället för båttaxi en 40 minuterspromenad utmed stranden och klättrandes på klippor för att komma tillbaka till stan lagomt till den vackra solnedgången. Vi hade blivit varnade innan att det fanns risk för rånöverfall efter den öde väg vi gick, men med en lokal djungelkille och f d israelisk soldat som beskyddare kände vi oss trygga. På kvällen såg vi på film och festade hemma hos Byrons kompisar, mycket trevliga och roliga människor!

Tanken var att vi skulle åka ifrån ön på söndagsmorgonen, men eftersom vi hade det så trevligt och solen sken på söndagsmorgonen bestämde vi oss för att stanna ännu en dag! Båttaxi till stranden, sol och bad för att därefter promenera strandpromenaden tillbaka, denna gång med en kanadensare/tjeck och en amerikan som 'beskyddare'. Amerikanen ägde en restaurang i stan som vi sedan drack pina coladas på medan solen gick ner. Bredvid restaurangen, som låg ute på en pir, fanns också en sån där stor lyxig båt förtöjd som jag brukar gå förbi och drömma om i
Tampa. Amerikanen kände ägaren och ordnade en rundtur genom den labyrint av rum som fanns på trevåningsyatchen (Mattias: en sån kan vi tänka oss!;))

Imorse tog vi färjan tillbaka till fastlandet och bytte vår djungelbungalow med kolibrier, iguner, papegojor och jättekrabbor mot asfaltsgator, giriga taxichauförer och Dunkin' Donuts. Vi sitter nu och väntar på en bil som ska ta oss till en forsränningstur!

I ett hörn av paradiset

Underbart! Jag säger som rapparen Petter "Vinden har vänt!" Oturen är som borta och vi mår jättebra! Ön som vi bor på är som hämtad från en resekatalog för paradisöar och vi bor i en mysig hydda med hängmattor på verandan inne i djungeln tillsammans med en kille från Israel.

Idag har vi bara tagit det lugnt... Käkade frukost på en brygga, promenerade runt lite i den lilla staden Westside och på eftermiddagen tog vi en båttaxi ut till öns finaste sandstrand. Stranden var nästan tom på människor och hade härlig sand och klart vatten. En amerikan, som var professionell dykare och simmare av något slag, gav mig en guidad snorkrltur bland de vackra och färggranna korallreven bara en liten bit från stranden. Många färgglada fiskar fanns det där också och jag måste nog säga att dessa koraller slog såväl de i The Keys, Bahamas och Barbados som är de jag sett tidigare. Så innan vi lämnar denna ö blir det definitivt mer snorkling för oss båda!

Vi har också fått en kompis som följt oss ihärdigt under förmiddagen genom hela stan och till och med till vår hydda som han sedan låg och väntade tålmodigt utanför. Jag pratar om en hund, golden retriver, som fått särskilt mig att vekna! Grymt lik Kajsa (stillar min Kajsasaknad) och väldigt snäll (får Susanne att lita på hundar igen efter gårdagens attack) så han kom verkligen som på beställning :)