Karibienkryssningen: Roatán

Vårt sista stopp på kryssningen var som sagt den honduriska ön Roatán. Jag och Susanne var hit i oktober under vår backpackingresa genom Centralamerika och det kändes därför extra kul och spännande att komma tillbaka. Jag hade också kontaktat människor vi lärde känna under vår vistelse som jag nu tänkte att Mattias skulle få träffa. Den lilla staden/byn West End, där de bor, var därför det självklara första stoppet för mig, Mattias, Alain och Holly efter att först ha hämtat ut en hyrbil.

Mattias och Alain fixade hyrbil, Holly körde och jag guidade... TEAMWORK!

När jag var här sist så var jag bara i West End (tredje största staden på ön) och det var därför kul att med hyrbil få möjlighet att även se andra delar av ön. Jag blev förvånad över hur mycket som hade förändrats sedan i oktober. När jag och Susanne var där så var det lågsäsong för turismen och därför ganska lugnt, alla ställen var inte öppna osv. Men nu var det högsäsong, men människor överallt, en massa nyöppnade restauranger och även nya byggnader hade hunnit pluppa upp.

En av alla mysiga restauranger i West End

Passade på att visa Mattias den bungalow som jag och Susanne sov i fem nätter i oktober -11

Alain och Mattias njuter av lokal öl under en palm i West End

Jag försökte hitta igen mina kompisar från i oktober, men då vi hade missförstått varandra på mötespunkt så var det inte det lättaste. När Holly var klar med sin shopping av Garifuna hantverk satte vi oss därför i bilen och fortsatte utforskningen av ön. Uppe på ett berg stannade vi till och tittade på ett fyrhus som fanns där. En kille med en väldresserad apa kom fram och erbjöd att vi kunde få hålla den. Åh så gosig den var! Och jag älskar blicken den hade då den hela tiden höll koll på sin ägare som för att fråga Gör jag rätt nu? Visst är jag duktig? Påminde så mycket om vår ögonsten Kajsa hemma i Sverige (för er som inte känner mig så vill jag bara tillägga att Kajsa är en Golden Retrieverhund och inte en apa).

 

Vi träffade en kille med en apa. Apan hoppade över till mig och tyckte om att gosa.

Söt och sötare


Efter en fantastisk utsikt och ap-gos satte vi oss i bilen och körde mot den strand, West Bay, som Mattias fått höra mig tala varmt om många gånger. Där blev det solning, snorkling, iguanspaning och jag sprang även på dem jag hade letat efter i West End! Verkligen kul att återse dem igen, även om det bara blev som hastigast.   

Jag tyckte att det väldigt härligt att återse West Bay

Mattias på stranden West Bay

Korallrevet innehöll många fiskar, men var däremot inte lika välmående som det korallrev vi snorklade i i Cayman Islands.

En papegojfisk som nästan lyckades smita undan kameran

På vägen hem passerade vi genom delar av ön som jag aldrig hade varit till tidigare. Vi såg många lyxiga villor, men fick oss även en glimt av hur de fattiga bodde. Men mest ont i hjärtat gjorde det att se de stackars magra hundarna som rotade i soptunnor efter vägarna med revbenen synligt utstickandes. Jag kommer aldrig kunna förstå varför människor kan vara så onda att de skaffar djur som de sedan inte tar hand om. Själv tycker jag att det borde vara självklart för alla att inte skaffa sig åtaganden som man inte kan eller avser att ta ansvar för - oavsett om det handlar om barn, husdjur eller lån!

Som överallt annars i denna del av världen så är det en markant skillnad på de som har det gott ställt...

... och de som har det sämre ställt.

Sammanfattningsvis kändes det som att vi hann med ganska mycket under våra timmar i Roatán. Att hyra bil var dessutom väldigt billigt - $50 för en heldag! (Att ta taxi hade kostat oss $120 för bara turen fram och tillbaka till West End).

Så här roligt tyckte Mattias att det var med kryssningar!

Vi trodde ju som sagt att kryssningar inte var vår grej, men blev positivt överraskade. Det är också ett väldigt bra och effektivt sätt att få resa till och se olika länder ifall tid är en bristvara. För den som bara vill ha en skön solsemester med lite aktiviteter är det perfekt! Men är man som jag och vill lära känna länderna bättre och se lite bakom turismfasaden så är kryssningar inget bra alternativ. I exempelvis Mexico så kändes det som att vi egentligen aldrig besökte landet, utan mer befann oss i USA fortfarande och besökte en Mexico-nöjespark; ingen migration att gå igenom, inga stämplar i passet, inget inväxlande till den lokala valutan och det mesta var anpassat för amerikaner (priser i dollar, informationsangivelser i miles, gallons och pounds osv. trots att Mexico har samma metersystem som Sverige).

Nu är vi som sagt hemma sedan fyra dagar tillbaka. Jag är fortfarande förkyld, men Mattias mår som tur är bättre nu än vad han gjorde under helgen, även om han inte är helt återhämtad. Hoppas att vi lyckats göra någon av er läsare kryssningssugna.