Från curry till bedjan till öl till mexikanskt till film

Vilken spontantrevlig helg vi haft! I torsdag på Flicks n' foodtrucks pratade jag med kompisen Raj, som är från Indien, och ämnet kom in på indisk mat. Han lovordade då indisk brunch och därför drog vi ihop ett gäng på lördagsmorgonen och begav oss till en sån där liten restaurang i ett område man aldrig åker till och som man aldrig skulle ha besökt annars om det inte var för att någon tog med en dit. Där serverades en vegetarisk lunchbuffé för endast 10 dollar. Jag ska inte försöka mig på att namnge någon av maträtterna, men vi åt i alla fall bland annat något tunnpannkaksliknande med potatisfyllning, samosas, ananascurry och lite annat smått och gott.

Min tallrik från den sydindiska vegetariska brunchbuffén

 Efter brunchen åkte de flesta vidare till Florida Avenue Cold Storage Brewery som hade sitt månatliga öppna hus med All-you-can-drink-beer för knappa 10 dollar. Däremot tog jag, Mattias och Raj en annan sväng först förbi ett hinduisk stort tempel som verkligen låg otippat bakom ett bostadsområde med övervägande envånings mobila hem och helt plötsligt tornade ett högt och stort tempel upp sig!

Sittandes i trappan in till templet

Efter en rundvandring, med Raj som guide som tålmodigt svarade på alla mina frågor om diverse ritualer och gudar och väggkonstens betydelse och... så åkte vi vidare till bryggeriet där vi mötte upp med de andra samt träffade några andra kompisar som vi hade hoppats skulle vara där.   


Delar av sällskapet inne på bryggeriet

Efter bryggeriet åkte vi hem till oss tillsammans med Alain, Kevin, Shaun och Raj där det blev fler öl/drinkar och hårdrocksdiggande. Framåt kvällskvisten åt vi god middag på en mexikansk restaurang i området och killarna drog därefter på bio och såg Hunger Games, medan jag passade på att ta det lugnt och stannade hemma i soffan med en bra bok.

Idag var planen att dra till stranden och hyra en vattenskoter, men på grund av regn har vi istället haft en produktiv dag där vi tagit itu med olika måsten så som städning, handling, plugg, men också bestyr kring vår hemflytt. Skönt att få lite sådant bortgjort också! 

(Guava + creme cheese) x empanada=mums

Igårkväll, efter massagen, promenerade vi ned till vårt gamla kvarter för eventet flicks and food trucks. Trevligt och gott som alltid! Jag åt otroligt goda empanadas (piroger) med guava och creme cheese som fyllning. Mattias testade quesedillavagnen och var mycket nöjd han också.


Matvagnarna



Mmm. Ny favoritsmak på empanadas!

Mattias var tyvärr tvungen att gå hem tidigare och jobba, men jag stannade kvar till midnatt och umgicks med både nya och gamla bekanta.

Jag har tappat förtroendet för äpplen

För någon dag sedan hade jag tänkt göra en liten kylskåpsrensning på saker som hade hunnit bli gammalt, men upptäckte att nästan alla färskvaror konstigt nog såg fräscha ut. Jag började därför kolla lite på bäst-före-datum och fick mig en minichock! Pepperonikorven som vi köpte i början på januari går ut i slutet på december -2012. Ett års hållbarhet på en köttprodukt! Samma sak med mejeriprodukter som Creme Fraiche och Keso... skrämmande lång hållbarhetstid. Inte heller äpplena i fruktskålen var något undantag. De har legat där i ca två månader nu och ser fortfarande nyköpta ut!  


Två månader gammalt äpple som legat i rumstemperatur.

 Så frågan är: Ska man bara vara nöjd och glad att livsmedlen håller så länge så man slipper slänga dem eller borde vi ifrågasätta mer vad det egentligen är för något som vi stoppar i oss? Utan att ha koll på alla tillsatser (och deras konsekvenser för hälsan och miljön) som krävs för att bevara färskvarors frächör så har jag nu fått avsmak för dessa ''mirakellivsmedel'' och kan inte låta bli att snegla lite skeptiskt varje gång jag passerar fruktskålen eller ser en charkprodukt som har ett års hållbarhet... Kan inte Michael Moore, Al Gore eller Uppdrag granskning göra något repotage om detta ämne så jag slipper gå och fundera så mycket?

En sväng till Clearwater Beach

Igår var det tänkt att vi skulle använda ett groupon-erbjudande som höll på att gå ut, parasailing (ni vet, när man åker hängandes i en skärm högt upp i luften efter en båt), men tyvärr kom vi EN MINUT sent till turen och då lät de oss inte åka med. Lite surt med tanke på att det var sista dagen för det erbjudandet som vi redan hade betalat för, men samtidigt får vi skylla oss själva som var sena och vi kan trots allt fortfarande använda den summa vi redan betalat till företaget för parasailing i framtiden, men måste då lägga emellan den rabatt vi fick när vi köpte erbjudandet. Inte mycket att göra åt.

Istället passade vi på att vandra omkring lite i Clearwater Beach och kunde konstatera att fler och fler välstekta strandbesökare nu tycker att sommaren är här. Själva är vi dock lite bortskämda och tycker att havet fortfarande är för kallt för ett dopp.



Turistsäsongen har börjat


Innan vi åkte hem passade vi på att njuta av den vackra solnedgången som varje kväll skämmer bort vår gulfkust samt besökte en, för oss, ny restaurang där jag åt en otroligt god svampravioli i pestosås medan Mattias tog sig en köttstek. I Clearwater finns också en, med amerikanska mått mätt, stor godisbutik (de har väl ungefär lika många lösviktsgodissorter som en mindre bensinmack i Sverige) så självklart passade vi på att stilla vårt svenska godissug till delikatesstpriser!


Solnedgång i Clearwater Beach



Trocacello

Efter ännu en skön och avkopplande veckomassage igår gick jag på kvällen ut med Jackie. Först en mumsig sushimiddag på Soho Sushi (för er som inte testat sake martini kan jag verkligen rekommendera dem!) Därefter for vi till nattklubben The Kennedy som tydligen har latinokvällar på torsdagar med gratis entré och öppen bar till 24 (hur de går runt med den dealen förstår jag inte, men tackar och tar emot). Lite senare anslöt vi oss till min kompis Jorge som fyllde år och var där med sina kompisar samt födelsedagen till ära hade bokat ett bord inne på VIP-avdelningen med allt vi kunde tänkas behöva för att blanda goda drinkar framför oss. En mycket trevlig kväll!


Jackie och jag inne på Soho Sushi

 Idag tog jag mig en promenad ner på stan där jag lunchade med Joel på den utomhusmarknad som är i centrum varje fredag vid lunchtid. Grekisk mat för mig och Joel åt grillade revbenspjäll. Jag fick även se hans lägenhet snabbt samt utsikten från hans balkong på 33:e våningen... inte dåligt! Därefter hem för lite pluggande. Åh! Höll på glömma. På marknaden hittade jag ett jamaicanskt stånd som sålde något de kallade Jamaican Cola. Den smakade ungefär som en blandning mellan de två svenska läskedryckerna Trocadero och Portello. Äntligen! Får nog ta och lansera den i Sverige som "Trocacello".
  

Tampa från 33:e våningen, observera hur platt det är här...

Ikväll var det tänkt att vi skulle åka på en födelsedagsfest, men just nu känns det mer som att vi istället kommer prioritera en lugn hemmakväll samt passa på att packa väskorna inför kryssningen samt städa inför helgen.

Julpalm och världens största katt

Inga blogginlägg på ett par dagar... det betyder att jag, liksom många av er andra, "gick på ledigt" några dagar. Jag och Mattias har faktiskt precis kommit hem från en väldigt spontan två-dagarsroadtrip till St Augustine i nordöstra Florida... men först lite om vårt julfirande detta år!

Julen firas ju som bekant på juldagen här i USA, men vi bestämde oss för att fira på julaftonen ändå med ett så svenskt julbord vi kunde åstadkomma - och det blev riktigt gott faktiskt!

Vår kalla jultallrik



Vår varma jultallrik

 På kvällen var vi bjudna på julfest hos vår f d granne Morgan, som dessutom hade sina föräldrar på besök. En väldigt trevlig fest som bjöd på mumsiga tilltugg, drinkar i överflöd, kända ansikten, den största katt jag någonsin sett och mina drömmars julgran.


Morgans julpalm... VILL HA EN OCKSÅ!



Kvällens damer: Morgans mor Debi, jag, värdinnan Morgan & Carol 



Jag hittade mig två stiliga karlar: Mattias och Mark

 

Morgan hade inte legat på latsidan när det kom till tilltugg



Julshots med Grand Central-gänget



Morgan, Debi och den STÖRSTA katt jag sett, Mr. Kingston

Efter festen traskade vi ned till den nyöppnade mexikanska restaurangen i samma hus och därefter avslutades kvällen på vår stammispub Pourhouse med en skålning i champagne på tolvslaget för att skåla in juldagen.
 

Brian, jag och Jorge på Pourhouse

Denna veckas uppdrag blir att söka med lykta och förstoringsglas efter en julpalm att ta med hem till Sverige samt kolla upp vad det skulle kosta att frakta en julpalm till Umeå. För julen för mig och Mattias är ju trots allt väldigt förknippad med sol och palmer, så därför skulle det vara perfekt att ha en julig palm i vardagsrummet hemma i Umeå vid nästa julfirande, väldigt mycket oss helt enkelt! 

Back up-skinka

Griljerad rökt julskinka funkar! Så nu vet vi det. Igår gjorde vi iordning den (och en hemmagjord rödbetssallad) och passade på att provsmaka lite. Förutom att julskinkan var lite saltare än kokt så var det inte så stor skillnad, duger som 'back up-skinka'!

Julkänslan har för övrigt ökat lite i takt med de julkort som hittat till vår nya brevlåda. Igår fick vi kanske det mest oväntade julkortet, från vår hund Kajsa!


... men är inte Kajsas handstil lite väl lik min mammas? Förmodligen bara ett sammanträffande... eller?

Imorgon är vi bjudna på julaftonsmingel hos en kompis, det ska bli trevligt! Amerikanarna firar ju jul på juldagen och inte imorgon som vi svenskar. Som tur är så är vi flexibla och kan dubbelfira!

Julmaten hos en blivande christmaszilla

Idag tar jag och Mattias de nästsista plugg- och jobbtagen innan julhelgen. Förra året bodde vi ju hemma hos en Kuna Yala - familj på en ö mellan Panama och Colombia och det blev därför inte mycket till julfirande. Men i år tänkte vi faktiskt anstränga oss lite mer och åtminstone laga till ett litet julbord åt oss själva.

Julskinka, ägghalvor med kaviargisch uppepå, köttbullar, gravad lax, skinkfrestelse och rödbetssallad står på menyn i mitt huvud. Som tur är tycker varken jag eller Mattias särskilt mycket om sill, vilket minskar ner julbordsstöket med några rätter. Var faktiskt på affären i förrgår för att "handla det som inte hinner bli dåligt". Letade då skinka att koka alternativt färdigkokt julskinka. Men precis som med pepparkaksdegsingredienserna så visade det sig att vår mataffär (som är i storlek med Maxi Stormarknad)  inte hade det jag letade efter. Istället är kalkon vanligt på de amerikanska julborden, men eftersom jag aldrig tillagat kalkon, och vi faktiskt var sugna på skinka så fick jag till slut gå hem med en rökt sådan (efter att ha ratat de friterade). Så nu ska det bli spännande att se om griljerad rökt skinka är lika gott som kokt... vem vet? Jag kanske har en blivande smaksensation på gång här?!

I övrigt har Ikea fått vara till hjälp. Där hittade vi glögg och gravad lax (dock ingen gravlaxsås).  Kaviar har de slutat att sälja, men som tur är har vi sparat lite av den sista tuben vi hann köpa innan de bestämde sig för att ta bort kaviar ur sortimentet.

Ni som känner mig skulle nog knappast beskriva mig som en julmänniska (av de senaste tio jularna har jag frivilligt jobbat på två av dem och varit utomlands fyra av dem), men nu när allt som man tidigare tagit för givet inte finns längre (som pepparkaksdegsingredienser och kokt skinka), så växer faktiskt en liten julmänniska fram inom mig. Det i kombination med att jag inspirerats av alla program som går på teve här, där de har tävlingar i juldekorationer i de olika rummen i Vita huset, kommer förmodligen göra mig till en christmaszilla lagomt till nästa jul! 

Varför Ingvar? Varför?

När vi bestämde oss för att flytta till Florida var vi såklart medvetna om att det fanns vissa saker med Sverige vi skulle sakna... däribland maten! Därför blev vi glatt överraskade då det visade sig att den lägenhet vi flyttade till i Tampa endast låt tre minuters bilkörning från ett IKEA-varuhus! IKEA har sedan dess försett oss med alla livsviktiga förnödenheter; Kalles Kaviar, Ahlgrens bilar, hårdbröd, daim, prinsesstårta, ballerinakex, lingonsylt, gravad lax, köttbullar i gräddsås och kring jul har vi kunnat köpa glögg, pepparkakor och pepparkaksdeg.

Men i år har IKEA helt plötsligt tagit beslut om att endast sälja IKEA:s egna varor. Det betyder att det mesta av det jag räknat upp här ovan inte längre finns tillgängligt för oss... inte ens den efterlängtade pepparkaksdegen! Vad är en jul utan pepparkaksdegssvullande tills magen värker?

Jag åkte därför till mataffären idag för att för första gången i mitt liv göra en egen pepparkaksdeg, men att hitta alla ingredienser var inte det lättaste. Mjöl, socker, smör, kanel, kardemumma och ingefära var inga problem. Men vid sirapshyllan kom första utmaningen. I USA äter man sirap på pannkakor och all sirap var med andra ord till för det. Så att lista ut vilken av de 30-tal sorter som skulle vara ett bra alternativ till "ljus sirap", som det stod i mitt recept, fick bli en chansning. Därefter hade vi hinder nr 2; Nejlikan. Enligt översättarfunktionen på min iPhone heter nejlika "carnation" eller "gillyflower" på engelska. Men något sådant fanns inte i kryddhyllorna och av fem tillfrågade butiksbiträden hade fem aldrig hört talas om något med det namnet.

Jag vet vad ni alla tänker... Vad skulle Macgyver ha gjort?

Jag har ingen aning faktiskt. Men jag själv valde att testa att baka utan ingredienserna som fattades och hoppades på det bästa. Det blev ätbart, men inte som "riktig" deg. Ingvar Kamprad, hur kunde du göra så här mot oss, i juletider och allt?  

Cheese grits...

... är inte så gott som det låter! Istället för frukost och lunch idag bestämde vi oss för att vara lite amerikanska och gå ut och äta brunch. Mattias beställde in äggröra med bacon och jag en spenat- och fetaostomelett där det ingick antingen hash browns eller cheese grits. Eftersom jag testat hash browns tidigare och inte varit särskilt imponerad (det är typ riven potatis som är knaperstekt) så valde jag grisen i säcken-alternativet, cheese grits. Vad med ost kan få fel liksom? Tänkte jag.

Därför blev jag minst sagt förvånad när jag fick in en tallrik med någonting som såg ut som mannagrynsgröt med en massa ost i...

... så hur smakade det? Ungefär som man kan förvänta sig att mannagrynsgröt med en massa smältost ska smaka. Ost passar med andra ord inte till allt, men nu är jag en materfarenhet rikare i alla fall.

Förutom cheese grits-ätande så har dagen ägnats till körkortsförnyelse på det alltid lika omständiga DMV (USA:s motsvarighet till vägverket) massage, kotknäckning och därefter en ljuvligt god middag på SOHO SUSHI, ett av våra nya favoritställen som serverar en helt underbar Ring of Fire (sushi med lax, fritterade räkor, avocado, färskost och spicy mayo). Vi har också, efter mycket velande mellan olika alternativ, bokat en kryssning till nästa vecka, men mer om det imorgon... nu ska jag ned till Pourhouse som tydligen har något särskilt evenemang ikväll.

Det är på Grand Central som det händer

Gårdagens chililunch var god och det var kul att träffa och umgås med många av våra grannar. John, han som ska öppna den mexikanska restaurangen jag berättade om i förra inlägget, hade också gjort en mac n' cheese som var riktigt god! Har bara testat denna "nationalrätt" en gång tidigare och var då inte särskilt imponerad, men tydligen går det att få till riktigt god mat av fem sorters ostar, pasta och ströbröd (särskilt för den som jobbat som kock i flera år).

På festen var också den arkitekt som varit med och ritat restaurangen. Han berättade att det kommer hända mycket i vår byggnad, som heter Grand Central, månaderna framöver! Utbyggnaden av gymmet har ju som sagt nyligen blivit klart, om två veckor öppnar dels ett café och dels den mexikanska restaurangen, vid jul kommer ett SPA och nagelsalong öppna och i februari börjar matvarukedjan Publix sätta upp sin affär. Äntligen händer det något! Synd bara att vi flyttat härifrån då, men å andra sidan rör det sig bara om tre kvarter så vi kommer kunna dra nytta av allt det nya ändå. När jag tänker efter så känns vår byggnad lite som ett kryssningsfartyg. Vi har (snart) tillgång till boende, SPA-salong, mataffär, kemtvätt, två gym, två pooler, två bubbelpooler, ett klubbhus, en bar, ett café och en restaurang utan att ens behöva lämna byggnaden! (och på det jobbar/pluggar vi båda hemifrån...) Ersforsen hemma i Umeå kommer definitivt kännas annorlunda nu efter vi vant oss vid att allt är så nära och lättillgängligt!

På kvällen tog vi i alla fall oss en biltur, lämnade Grand Central och åkte hem till vår f d granne Brenda som köpt ett hus i norra Tampa. Där bjöds det på grillat, Mark drog fram tv-spelet Rockband och i övrigt degade vi framför teven framför ett tv-program om bimbotjejer i Miami som inte kunde få en pojkvän eftersom de enligt programledaren hade orimliga krav och de gick därför en "bli-mer-tilltalande-som-person-även-på-insidan-kurs under mycket gråt. "Kvalitets-tv" på hög nivå.     

Stand by dag i San José, Costa Rica

Igår hade vi vår sista dag här i Centralamerika och den spenderades i Costa Ricas huvudstad San José. Jag tycker själv att sista dagen på en resa alltid brukar kännas lite stand by-aktig eftersom det ofta blir så påtagligt att man väntar på morgondagens hemresa och därför inte riktigt kan slappna av. San José har dessutom ett väldigt dåligt rykte (liksom de flesta huvudstäderna i Centralamerika) med mycket våld, kriminalitet, farliga områden osv. Därför hade vi ganska låga förväntningar på vår sista dag, som visade sig bli hur trevlig som helst!

Efter en välbehövlig sovmorgon tog vi oss en lång stadspromenad tillsammans med en kille från Holland som vi träffade i Tortuguero. Vackra parker, livliga marknader, souvenirshopping, provsmakning på konstig mat och några vapenaffärer där vi fick provhålla olika vapen gjorde att timmarna flög iväg. Kvällen avslutades på en salsa- och karaokebar.

Även i denna storstad visade sig människorna vara mycket vänliga och omtänksamma. Mer än en gång kom folk från gatan fram till oss för att varna oss att vi just stigit in på en 'mycket farlig gata'samt föreslog alternativa gator vi kunde ta oss runt på (tydligen skilde säkerheten jättemycket från en gata till en annan, vilket som turist var omöjligt att lista ut vilken).

Födelsedagsfirande

Äntligen! Då var hemtentan inlämnad som jag suttit med sedan klockan 3 inatt. Lämnade in den två timmar innan deadline (vi hade sju timmar på oss) och det känns som att jag svarat rätt. Borde verkligen gå och lägga mig och sova några timmar nu, men all Coca-Cola och Kitkat från inatt lär hålla mig vaken ett tag till.

Gårdagskvällen var i alla fall väldigt trevlig och det var skönt att komma ut och vilahuvudet från tentaförberedelserna ett tag. Jag och Mattias traskade först ned till centrum och testade en liten fransk restaurang, 'l Eden, som vi kör förbi jätteofta, men aldrig har testat av någon anledning. Mattias åt ost- och skinkpaj medan jag testade crepes på ananasbädd med ankfyllning. Riktigt gott var det och dessutom helt okej prismässigt så dit kommer vi gå igen. Att personalen var trevliga var också ett plus samt det faktum att de arrangerar vinprovningar en gång i månaden. 

Efter middagen gick vi vidare till FLY bar där vår kompis Melissa hade födelsedagsfest. En massa välbekanta ansikten bjöd på en mycket trevlig kväll innan jag drog mig undan i förtid för att sova en timme innan tentan.



Födelsedagstjejen Melissa och jag

Imorse upptäckte jag att någon från gårdagen lagt en iPhone (som inte är min) i min handväska... Hoppas ägaren ger sig till känna snart för dennes skull så han/hon slipper stressa upp sig att den är borta för alltid.

Riktig mat!

Vilken trevlig helg vi haft! I lördags var vi som sagt bortbjudna på middag till Marta, som är inneboende hos Steve. Vi serverades polsk husmanskost bestående av grisben bakat och ugnsstekt med öl, lök, kål och morötter samt kokt potatis. Gott och definitivt över förväntan, även om jag och Mattias tog oss friheten att vara lite oartiga och lämna den feta och sega svålen som annars tydligen brukar ätas upp. Efter middagen promenerade vi till vår huspub Pourhouse och umgicks lite med grannar.   



Marta och hennes hemmagjorda golonka

På söndagen gjorde vi något vi borde ha gjort för länge sedan... testade river tubing i en utav Floridas många färskvattenkällor. Bilder från river tubing får dock vänta till senare idag eftersom jag måste prioritera lite tentapluggande först...   

Helgen avslutades i alla fall med RIKTIGA pannkakor och filmen Rio. Pannkakorna här i USA är nämligen ganska tjocka och inte alls lika goda som tunnpannkakorna vi äter i Sverige. Dessutom har de sirap eller creme fraiche med apelsinsmak på sina pannkakor, medan vi fördrar färska jordgubbar, skivad banan och vispgrädde... mums! Marta deltog också i "Real panncakes and movie night" och höll med om att den europeiska varianten på pannkakor är den bästa.  

Filmen Rio (2011) är animerad och gjord av samma skapare som ligger bakom filmen Ice age. Den handlar om husdjursfågeln Blu som lycklig bor med sin ägare i kyliga Minnesota i norra USA. Det visar sig att han är den enda hanen kvar av sin fågelart och måste därför åka tillbaka till Rio de Janeiro i Brasilien för att para sig med den enda honan som finns kvar för att bevara artens överlevnad. Dock har han vissa svårigheter att gå från burfågel till vild fågel, särskilt när han samtidigt ska fly från exotiska fågelsmugglare och hitta tillbaka till sin ägare som han blivit kidnappad ifrån... Ni som uppskattade filmen Ice age kommer definitivt även att skratta åt denna animerade film! Själv blev jag, förutom road, väldigt sugen på att resa tillbaka till Rio de Janeiro. Jag var där i en vecka då jag som 19-åring backpackade i Sydamerika under tre månader och måste säga att det är bland de vackraste städerna jag någonsin sett!

De beryktade svenskarna

Igår såg jag, Steve och Marta filmen Moneyball på bio under dagen medan Mattias jobbade sina sista timmar innan han också kunde ta helg. Moneyball hade Brad Pitt i huvudrollen och var baserad på en sann historia om en baseball General Manager (en som bland annat ansvarar för vilka spelare som ska finnas i laget). Jag tvivlar på att filmen kommer att visas på svenska biografer eftersom man bör vara ganska insatt i sporten 'baseball' för att riktigt uppskatta filmen. Så för er som, liksom jag, inte är så jätteinsatt i baseball rekommenderar jag inte filmen. 

Efter filmen och ett besök på en vinprovningsstudio, som en kompis jobbar på, åkte vi ut till södra Tampas bargata. Där mötte Mattias upp med oss och vi begav oss till en pub/restaurang vi inte varit på tidigare som heter Cheap [=costing less than it's worth]. Där jobbade en kille som hette Joe som tydligen hade stenkoll på vilka jag och Mattias var, trots att vi aldrig träffat honom. "Ah, so YOU are the Swedes? I've heard so much about you!" Vi presenterade oss med våra namn, men det spelade nog ingen roll. Vi är och förblir "the Swedes", kolla kvittot nedan...       



Efter en pubrunda åkte vi ut till Casinot, men eftersom vi denna gång fick kämpa för att inte förlora mer än vi hade satsat åkte vi hem när vi äntligen lyckades kämpa oss upp till det vi hade satsat från början. Man kan inte vinna jämt!

Vad är 63 cm, 4 olika färger och gör mig lycklig?

Ett ordentligt regnoväder och ihållande åska bjöd eftermiddagen i Tampa på idag. Stundtals har det låtit som om någon stått på vår balkong och skramlat med en plåt - så nära kändes vissa muller. Tur att ingen av oss är åskrädd! Istället tycker vi båda att det är vackert, fascinerande och står gärna och tittar på himlaskådespelet.

Dock har ovädren sina nackdelar. Till middag hade vi planerat att åka till en ny indisk restaurang på andra sidan stan, men fick höra av en granne, när vi var på väg till garaget, att många gator var översvämmade och att vi därför knappast skulle kunna ta oss dit. Istället blev det en sväng ner till en thailändsk restaurang som ligger gångavstånd härifrån. Efter god thaimat gick vi förbi en gourmetbutik och unnade oss varsin godisorm på vardera 63 cm - everything is BIG in America! Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare, men här i USA råder inte alls samma godiskultur som i Sverige. Lösviktsgodis går bara att hitta i vissa gourmetaffärer och då tre gånger dyrare än i Sverige.  

Väl hemma såg vi filmen Fast Five (2011) som är en uppföljare till "The fast and the furious"-filmerna. Med sina överraskande vändningar, smarta drag och typiska Hollywood actionscener var den verkligen över förväntan och bevisade att uppföljare visst kan vara bra och sevärda.






Victiasturen slår till igen

Efter ölprovningen under lördagen blev det middag på restaurangkedjan Hooters och vi satte oss på deras uteservering. När vi hade hunnit få våra drickor, men fortfarande väntade på maten kom en ur personalen och beklagade så hemskt mycket att ingen hade talat om för oss innan vi satte oss att just det hörnet av uteserveringen som vi hade satt oss i var reserverat och han bad oss därför, under många ursäkter, att flytta till ett annat bord. Inga problem tyckte vi och flyttade oss några bord bort. Vi fick sedan som tack för besväret halva priset avdraget på vår nota + att vi fick gratis förrätt (och de är mycket större än förrätterna man får i Sverige). Lärdomen av detta är att vi nog får gå och sätta oss vid fel bord lite oftare!

Jag har ju tidigare vid några tillfällen jämfört olika företeelser mellan Sverige och USA och då varit rätt så partisk till Sveriges favör, men när det kommer till service ligger Sverige definitivt i lä! Servicemedvetenheten här i USA är generellt sett mycket högre än den i Sverige, inte bara på restauranger, utan inom andra områden också som exempelvis hjälpen man får i klädaffärer. Varför är det så då? Jag tror själv att det är en kombination av de otrygga anställningsformerna som finns här, drickssystemet (många anställda inom servicesektorn lever helt på dricks och får ingen annan lön) samt hårdare konkurrens som tillsammans gör att företagen och de anställda anstränger sig i högre grad för attt få nöjda kunder.   

Under söndagen insåg vi att det var längesen som vi hade varit ut till någon strand och åkte därför ner till Sarasota, som ligger en timme söderut härifrån (där tv-serien Cougar town utspelar sig) och besökte Siesta Key Beach - stranden som i år blev framröstad till USA:s bästa!


Siesta Key Beach från ovan

Så... levde den upp till sitt rykte? Absolut! Ingen av oss har varit med om finkornigare sand, den var som mjöl under fötterna och alldeles paradisvit. Vattnet var lagomt långgrund och rätt så klart. Jag och Mattias simmade ut och snorklade ett tag, men det enda livet vi såg var sandfärgade fiskar som försökte gömma sig för pelikanerna och en och annan medelstor snäcka som vandrade omkring på havsbotten på sina små kräftben. Inga sanddollars denna dag och inte heller några obebodda snäckor att plocka!   

 

Siesta Key Beach - sanden var lika skön som den ser ut



Våra dagar i Colorado

För några timmar sedan kom vi hem till Tampa - borta bra, men hemma bäst! Det firade vi med sushi och Trocadero (som Mattias föräldrar hade med sig och som vi sparat till ett speciellt tillfälle) som visade sig vara en vinnande kombination. Åh! Varför kan inte IKEA ha Trocadero?

Våra sista dagar på semestern spenderades i alla fall i delstaten Colorado - känt för sin natur som erbjuder upplevelser såväl vintertid som sommartid. Vi tog bilen genom Rocky Mountains, Klippiga bergen, som är en lång bergskedja som sträcker sig genom några av USA:s stater.

Typiska fjällstugor

Högt ovan trädtopparna på kalfjället följde vi en väg som slingrade sig fram, oftast med en klippvägg på ena sidan och stup utan räcke på den andra... Adrenalinkick utlovas vid några av kurvorna!

Vilda djur finns det gott om i bergsområdet, men vi såg bara några exemplar av detta djur. 'Elk' på engelska som översätts till 'älg' på svenska, men någon älg är det ju inte! Någon som vet vad denna ren-älg-hjort kallas på svenska?

Efter Nationalparken åkte vi ned till en liten stad som hette Estes Park där tydligen skräckfilmen The Shining, av Stephen King, spelades in. Dagen därpå åkte vi vidare mot ett litet samhälle som heter Idaho Springs där vi hoppade på årets sista forsränningstur. Tyvärr var vattennivåerna ganska låga så de forsar som skulle vara klass III var istället klass II med risk att köra fast på vissa ställen. Men det var trevligt ändå!

Vårt forsrännargäng

På vägen till Colorados huvudstad Denver stannade vi sedan till vid Red Rock Amphitheatre - en utomhusteater insprängd bland stora röda klippor som tydligen ska ha en grym akustik. Jag har inte själv varit i Dalhalla i Sverige, men kan tänka mig att detta var något liknande.



Red Rock Amphitheatre

 I Denver avslutades sedan vår sista kväll. Som tur var råkade det vara en festival, Taste of Colorado, just när vi var där så den besökte vi också.

Till alla 'Angry Birds-oholics' där ute, visst blir man frestad?

Nu är det återgång till vardagen som gäller. Jag har börjat en ny kurs denna vecka och Mattias jobbar vidare med sitt. Men till helgen blir det i alla fall att hitta på någonting roligt! Vad det blir får vi se då, men vi har några alternativ... :) 

Stranddagar

Vilka sköna dagar vi haft! Efter lite poolhäng under gårdagen åkte vi ut till Treasure Island, som ligger 40 minuter västerut härifrån, för att äta god mat till tonerna från en trubadur samt se den vackra solnedgången. Tyvärr blev det inga delfiner som grädde på moset, men det fick gå ändå.

Trots sitt namn rekommenderar jag denna restaurang för den som vill ha vacker utsikt i en mysig atmosfär. Maten var ok, men ingen wow-upplevelse

Irene, Mattias och Bertil på restaurangens terass

Solnedgång på Treasure Island

Lugna vågor som sveper in över den finkorniga sanden strax efter att solen gått ner

Även idag blev det en tur ut till stranden, men denna gång till Clearwater Beach - Tampa Bay's mest populära strand. Med 35 grader i luften och 32 grader i vattnet gick det ingen nöd på oss.

Bertil, Irene och jag på Clearwater Beach

Irene och Mattias - lägg märke till att mamma Sundling är brunare än sin Floridaboende son... ;)

Avsvalkande dopp i den ljumma Mexikanska golfen

Sista dagarna i Chicago

Nu är vi åter hemma i Tampa. De sista dagarna i Chicago spenderades för Mattias med jobb och för mig med en kombination av plugg och shopping (konstigt att det alltid är så mycket roligare att shoppa i städer man inte varit i tidigare, även om affärskedjorna många gånger är de samma).

Tisdagkväll var vi hembjudna till Mattias chef Scott och hans fru som bjöd på grillat.

Ute på altanen hemma hos Mattias chef i väntan på att köttet ska bli färdiggrillat

Scotts fru och deras 5-månader gamla son som redan har ett 'Frequent flyer card', mobil och dator - det ska börjas i tid om han ska bli IT-snubbe som sin pappa!

Den norra delen av Nordamerika verkar ha dille på höga tornliknande byggnader. När vi var i Vancouver fanns ju Vancouver tower (150 meter), i Seattle the Space Needle (184 meter), i Toronto CN tower (553 meter) och i Chicago finns både Sears Tower (441 meter) och John Hancock Center (344 meter). Men utsikten från dessa torn brukar ju vara oslagbar så vi passade på att besöka den sistnämnda när vi dagen därpå åkte ned till Downtown Chicago som för övrigt hade den dyraste parkering vi varit med om (29 dollar för två timmar).

Att Chicago hade välbesökta badstränder mitt i centrum förvånade mig, jag hade nog mer väntat mig en stor hamn och industrier vid strandkanterna

Vi åkte upp i John Hancock Center - ett av Chicagos högre byggnader, och tog oss varsin drink samtidigt som vi kunde beundra utsikten

Restaurangen i John Hancock Center, inget fel på utsikten