Tillbakablick - Sweden vs USA

Fortsätter här vidare på temat Sweden vs USA. Men inte lika utdraget som i föregående inlägg.

Fördelar med USA   

• Öppettiderna: Det var nästan aldrig som vi behövde tänka på att vi var tvungna att skynda oss dit eller dit innan de stängde. Shoppingcenter öppna till 22 alla dagar, Mataffärer och mackar öppna dygnet runt, inga begränsade öppentider under helgerna... Det finns till och med nattöppna gym och hårsalonger! Nu hemma i Sverige måste vi börja planera igen.    
• Zipstängningar: Låter kanske trivialt, men faktum är att det är väldigt skönt med zipstängningar på skinkförpackningen/tomaterna, brödet, salladen, osten, baconet etc. så att man inte behöver flytta över dem till en ny förpackning så fort de är öppnade.
• Handsprit: I USA finns ofta behållare med handsprit utställda lite överallt för att undvika spridandet av bakterier. Vid kundvagnarna på affären, på gymmet vid maskinerna, när man går in på restauranger, på flygplatser... Jag hoppas verkligen att denna service sprider sig till andra länder. En annan hygiengrej vi kommer sakna med USA är att många av de allmänna toaletterna har en pappersits man lägger över toasitsringen.



Engångspappersskydd för toasitsen

• Servicenivån: När man kommer in i en affär blir man hälsad välkommen, kassapersonalen på affären småpratar vänligt med en, på restauranger får man påfyllning på sin dricka innan man ens har bett om det... kort sagt så är servicen så mycket bättre i USA än i Sverige.   
• Solidaritet i trafiken: Det var många gånger som vi behövde köra ut på en hårt traffikerad väg och tänkte här kommer vi få stå hela dagen! Men vips så var det alltid någon vänlig själ som släppte in oss och även samma sak när man behövde göra filbyten med långa rader av bilar åt alla håll.
• Pubkulturen: I USA upplever jag att man är socialare än i Sverige. Det är inget konstigt att börja prata med främlingar på bussen, be om telefonnummer och ta en öl tillsammans dagen efter. Många går dagligen på de många pubarna och socialiserar med den som råkar stå närmast. Jättetrevligt! I Sverige upplever jag det mer som att man umgås med den gruppen som man gick ut med istället för att lära känna nya människor och det är också vanligare i Sverige att man umgås hemma hos varandra istället för att umgås på pubar. Resultatet blir att man går miste om en massa härliga människor.  
• Varupackarna: Snabbt blev man bortskämd med att ha andra som packade ihop varorna åt en på mataffären!

Fördelar med Sverige

•  Jämställdhet: Det är bara att konstatera. USA lever fortfarande på 1960-talet. Mannen har press på sig att vara familjeförsörjare och anses som misslyckad och attraktiv på äktenskapsmarknaden om han inte tjänar storkovan. Precis som mannen bedöms utifrån sin ekonomiska status så bedöms kvinnan utifrån sitt utseende på äktenskapsmarknaden vilket pressar många kvinnor till kostsamma och smärtsamma skönhetsoperationer, hård träning, aldrig kunna unna sig något med kalorier i... hon förväntas dessutom vara hemma med barnen (några pappa-dagar för män existerar inte och den man som ber chefen om ledigt för att vara hemma med sin bebis blir nog utskrattad och betraktad som omanlig). Vidare förväntas kvinnor lyda under sina män. Det var mer än en gång som människor i min omgivning kommenterade att det var tur att jag hade en så snäll make som gav sitt tillstånd till mig att gå ut med mina kompisar utan honom och åka på resor utan honom. De blev varje gång lika förvånade då jag förklarade att jag och min man inte frågar varandra om lov om saker utan litar på varandra och vill att den andra ska göra sådant den tycker är kul och mår bra av - att vi faktiskt behandlar varandra som två vuxna självständiga individer. 
• Mindre byråkrati: USA är mer fyrkantigt helt enkelt! Väldigt mycket pappersarbete, springades mellan olika kassor och ovilja att vara tillmötesgående. Svensk byråkrati är visserligen inte superflexibel heller (då skulle det inte vara byråkrati), men jag upplever att de lyssnar bättre, är mer tillmötesgående och hjälpsamma i att slussa en rätt.  

• Inte samma drickssystem: I USA förväntas man dricksa 15-20 % för allt som är en tjänst som utförs. Ex. frisör, biltvätt, restaurang, bar, taxi, manikyr, väskbärare etc. Själv föredrar jag att ha priset för den utförda tjänsten inbakad i priset.  
• Fikakulturen: I USA tar man en öl ute tillsammans, men att bjuda hem varandra på fika tycks inte existera. Som svenne har jag faktiskt saknat att sitta och äta kanelbullar och dricka kaffe hemma hos kompisar.   
• Svenskar är i allmänhet mer allmänbildade: Kommentarer som "I really wanna travel to London's capital England, but I'm affraid I won't understand their language englandish", "so you're from Sweden? Cool! Have you ever been in Europe?" är det helt enkelt större risk att man stöter på i USA än i Sverige.   

 

Är jag en amerikan nu?

Igår när vi kom hem vid lunchtid efter sjökosnorklingen så var vi båda hungriga, men för trötta för att laga något. Jag traskade därför över till kaffebaren Victory Coffee rakt över gatan och beställde oss varsin bagel med kycklingröra och sallad. Men när jag kom hem så upptäckte jag och Mattias inte bara att brödet fortfarande var fryst, utan kycklingröran var dessutom en tonfiskröra! Urk.

Om detta hade skett i Sverige så skulle jag nog bara låtit brödet få tid att tina, skrapat av äckeltonfisken och bara ätit salladen. Som exempel beställde jag en gång en rullkebab i Umeå där de glömde sätta i kebabkött, men jag sa inget för att jag inte ville vara till besvär eller verka omständig. Därför blev det ganska tydligt för mig hur vistelsen här i USA har förändrat mig lite som person till att kräva mer då det nu kändes som en självklarhet att gå och klaga. Jag traskade därför tillbaka med mackorna och när hon frågade om något var fel så förklarade jag precis som det var att brödet var fruset och att kycklingsalladen var en tonfisksallad. Naturligtvis tog hon tillbaka mackorna, jag fick pengarna tillbaka (men blev också utan lunch eftersom de inte hade något mer ätbart där). Hade jag gått och klagat och reklamerat på detta sätt i Sverige så hade jag nog dels ursäktat mig en massa och dels haft dåligt samvete efteråt. Nu kändes det bara bra att kräva att rätt skulle va rätt, utan krusiduller! Är jag amerikan nu?

Jag ska prata med folk på bussen

Ju närmre hemflytten närmar sig desto mer sitter vi och jämför USA och Sverige, främst med fokus på vad vi kommer att sakna när vi flyttat härifrån. En sak som jag har tänkt på är mer vanligt här i Florida än i Umeå är människors öppenhet och förmåga att spontant ta kontakt med främlingar utan att det behöver vara något konstigt med det (jämför hur obekväma många svenskar känner sig om någon främling bryter 'den sociala koden' och börjar prata på bussen eller i hissen med en).

Ett exempel på ovanstående har jag senast från igår: När jag, Helen och Anders var ute och promenerade stannade vi till på en affär där Anders köpte solglasögon. Tjejen som jobbade i affären började småprata lite med oss, det visade sig att hon var från Brasilien, jag sa att jag pluggade portugisiska och försökte briljera med några meningar, hon blev väldigt till sig, gav mig sitt telefonnummer, sin facebook samt ville att jag skulle lova henne att vi skulle gå ut och umgås någon kväll. Innan vi gick fick jag även en kram och en kindpuss. Min erfarenhet från Sverige är att många svenskar skulle ha känt sig lite obekväma i denna situation och förmodligen tyckt att hon var för på. Själv tycker jag bara att det var trevligt! Och tack vare denna öppenhet som finns här så har både jag och Mattias fått många kompisar trots att ingen av oss egentligen haft något naturligt forum (ex. klassrum eller arbetsplats) där vi kunnat träffa och knyta kontakt med människor.

Man kanske får försöka starta en ny trend väl tillbaka i Sverige? Börja prata med folk på bussen av bara den (mental note: börja åka buss), mingla på mataffären och gymmet, ha ögonkontakt i hissen, sätta mig bredvid folk i väntrum trots att det finns lediga stolar längre bort... kom igen nu allihopa! Det blir mindre konstigt om vi är fler som gör det!

I apelsinstaten Florida kommer apelsinerna från Kalifornien

Någonting jag tycker är väldigt trevligt och positivt med Florran är att så mycket här är lokalproducerat; exempelvis frukt, grönsaker, kött, nötter och mejeriprodukter. Förutom det faktum att det är så mycket bättre för naturen med kortare transporter så smakar allt dessutom mycket bättre eftersom exempelvis frukt inte skördas förrän de är helt mogna och därmed behåller mer av sin smak.

För några dagar sedan när vi var ute och körde bil på kvällen stannade vi till på en av de många små lokala fruktstånden som finns utefter vägarna här. Det blev en stor påse med solmogna navalapelsiner med perfekt sötma, lagomt söliga och utan kärnor. Vad jag kommer att sakna apelsinerna här i Florida!   



Fruktstånd utanför en bensinstation



"Everything is big in America", även apelsinerna

Florida är för övrigt känt för sina apelsiner, registreringsnummerplåtarna på bilarna här har till och med bilder av apelsiner och det går inte att köra många mil på en landsväg utan att passera de väldoftande raderna av apelsinträd.  Men trots detta så är det nästan omöjligt att köpa apelsiner från Florida i mataffärerna. Oftast är de istället importerade från Kalifornien som ligger 4500 kilometer härifrån. Hur kommer det sig?

Svaret är att Florida har de bästa apelsinerna i landet och därför tjänar mer på att exportera dem dyrt i form av frukt och juice och köper sedan in billig och sämre frukt från Kalifornien att sälja i affärerna. För er som planerar en resa till Florida ger jag därför rådet att köpa frukt av lokalproducenter utefter vägarna eftersom frukten i kyldiskarna förmodligen inte kommer leva upp till era förväntningar.

Ho, ho, hoj!

Igår gjorde vi ett försök till att finna julstämning och åkte på julmarknad i en av mina favoritstadsdelar här i Tampa, Hyde Park Village. Hyde Park Village ligger i Södra Tampa och är en av de äldre stadsdelarna bestående av mysiga caféer och restauranger, stora lummiga träd som inramar gatorna samt många lyxiga, äldre sydstatsvillor (ni vet, med långa verandor på framsidan där man förväntar sig att någon ska sitta i gungstol och spela banjo med ett halmstrå i mungipan). Julmarknaden bjöd egentligen inte på nåt julrelaterat, men det är alltid trevligt att gå och titta på alla hantverk, köpa lokalproducerad frukt och provsmaka matutbudet. En liten skillnad mot Sverige som jag reflekterade över är att allt är så hundanpassat här. Mannen som sålde glassar hade även "frozen popcicle for dogs", ståndet med cup cakes hade även doggie cup cakes osv.   

Hyde Park Village med megajulgran för maximal julstämning

 

Gatuköken uppställda



Med Kuba som närmsta granne finns det alltid cigarrer


För att underlätta med parkering tog vi en av motorcyklarna, som Steve lämnat åt oss, till marknaden. När vi sedan kände oss klara tog vi en spontanåktur ut till en av Tampas öar, Davis Island, där vi chillade på strandpromenaden ett tag.

I december nästa år kan vi nog inte räkna med MC-väder...



Mattias tyckte att jag hade överträffat mig själv när det kom till supermatchning denna dag
(glasögonen, örhängena, halsbandet och tröjan). Han har ögon för sånt där!



Strandpromenadshäng ute på Davis Island

Mattias kom sedan på den helt lysande idén att åka vidare till nöjesparken Busch Gardens, eftersom våra årskort där går ut om en månad. Vi kommer nog inte hinna till Busch Gardens något mer i år, men kände att vi avslutade på topp! Front seat på deras nyaste attraktion Cheetah hunt och sedan Front seat på vår favoritåkattraktion, SheiKra!

Så efter en fullspäckad gårdag skjutsade jag Mattias till flygplatsen imorse. Han ska nämligen till Holland i jobb och kommer tillbaka på lördag.

Korkade amerikaner

Då har vi varit hemma sedan söndag förmiddag och vardagens måsten var snabba med att knacka på dörren. Så dessa dagar har varit fullspäckade av flyttpackning, flyttuppackning, möbelförsäljning på den otroligt ineffektiva sidan Craigslist.org (amerikanarnas motsvarighet till blocket) och däremellan har vi gjort vårt bästa för att klämma in träning, jobb och plugg.

Kan för övrigt meddela att myten om att alla amerikaner är korkade, som tv-shower som Ricki Lake och Jerry Springer tidigare har bekräftat, nu även har bekräftats av de människor man kommer i kontakt med om man sätter ut annonser på nätet. Jag är uppriktigt sagt förvånad över hur många dumma frågor, kommentarer och bristande uteslutningsförmågor som kan passera genom hjärnan på människor och sedan i värsta fall komma ut genom munnen. Tack och lov så känner vi dock en hel del vettiga människor här också... det finns hopp.    

I Florida kan man gifta sig med sin kusin.

Fick just denna bild skickad av en gammal klasskompis via Facebook och inser att jag och Mattias bor i en delstat som, liksom hälften av de övriga staterna, är mot att homosexuella gifter sig, men däremot tycker att det är helt okej att man gifter sig med sin kusin! Personligen tycker jag att det är väldigt skrämmande eftersom det sänder ut budskapet att det är okej med inavel (jag utgår ifrån att många som gifter sig skaffar barn), men inte att två människor som älskar varandra gifter sig när de är av samma kön.

Jag googlade på inavel inför detta blogginlägg och fick bekräftat att "Det vanligaste är att avkomman belastas av negativa resultat i form av exempelvis latenta sjukdomar, ärftliga missbildningar eller försämrat immunförsvar./.../ Risken för hjärtfel, utvecklingsstörning och missbildningar ökar alltså markant vid inavel, vilket i sin tur ofta medför att livslängden förkortas". Men enligt hälften av USA:s stater, inklusive vårt kära Florida, anses det alltså som mer okej att utsätta ett barn för ovanstående risker framför att två människor av samma kön och som älskar varandra gifter sig! Är det bara jag som tycker att det låter galet?

En rolig grej när jag skrev in inavel i sökfältet på google var att jag fick upp googlegissningar hur jag ville specificera min sökning. Första alternativet, i denna internationella sökmotor, var inavel människor, andra alternativet inavelsgrad och tredje alternativet inavel Skellefteå! Haha

Riktig mat!

Vilken trevlig helg vi haft! I lördags var vi som sagt bortbjudna på middag till Marta, som är inneboende hos Steve. Vi serverades polsk husmanskost bestående av grisben bakat och ugnsstekt med öl, lök, kål och morötter samt kokt potatis. Gott och definitivt över förväntan, även om jag och Mattias tog oss friheten att vara lite oartiga och lämna den feta och sega svålen som annars tydligen brukar ätas upp. Efter middagen promenerade vi till vår huspub Pourhouse och umgicks lite med grannar.   



Marta och hennes hemmagjorda golonka

På söndagen gjorde vi något vi borde ha gjort för länge sedan... testade river tubing i en utav Floridas många färskvattenkällor. Bilder från river tubing får dock vänta till senare idag eftersom jag måste prioritera lite tentapluggande först...   

Helgen avslutades i alla fall med RIKTIGA pannkakor och filmen Rio. Pannkakorna här i USA är nämligen ganska tjocka och inte alls lika goda som tunnpannkakorna vi äter i Sverige. Dessutom har de sirap eller creme fraiche med apelsinsmak på sina pannkakor, medan vi fördrar färska jordgubbar, skivad banan och vispgrädde... mums! Marta deltog också i "Real panncakes and movie night" och höll med om att den europeiska varianten på pannkakor är den bästa.  

Filmen Rio (2011) är animerad och gjord av samma skapare som ligger bakom filmen Ice age. Den handlar om husdjursfågeln Blu som lycklig bor med sin ägare i kyliga Minnesota i norra USA. Det visar sig att han är den enda hanen kvar av sin fågelart och måste därför åka tillbaka till Rio de Janeiro i Brasilien för att para sig med den enda honan som finns kvar för att bevara artens överlevnad. Dock har han vissa svårigheter att gå från burfågel till vild fågel, särskilt när han samtidigt ska fly från exotiska fågelsmugglare och hitta tillbaka till sin ägare som han blivit kidnappad ifrån... Ni som uppskattade filmen Ice age kommer definitivt även att skratta åt denna animerade film! Själv blev jag, förutom road, väldigt sugen på att resa tillbaka till Rio de Janeiro. Jag var där i en vecka då jag som 19-åring backpackade i Sydamerika under tre månader och måste säga att det är bland de vackraste städerna jag någonsin sett!

Victiasturen slår till igen

Efter ölprovningen under lördagen blev det middag på restaurangkedjan Hooters och vi satte oss på deras uteservering. När vi hade hunnit få våra drickor, men fortfarande väntade på maten kom en ur personalen och beklagade så hemskt mycket att ingen hade talat om för oss innan vi satte oss att just det hörnet av uteserveringen som vi hade satt oss i var reserverat och han bad oss därför, under många ursäkter, att flytta till ett annat bord. Inga problem tyckte vi och flyttade oss några bord bort. Vi fick sedan som tack för besväret halva priset avdraget på vår nota + att vi fick gratis förrätt (och de är mycket större än förrätterna man får i Sverige). Lärdomen av detta är att vi nog får gå och sätta oss vid fel bord lite oftare!

Jag har ju tidigare vid några tillfällen jämfört olika företeelser mellan Sverige och USA och då varit rätt så partisk till Sveriges favör, men när det kommer till service ligger Sverige definitivt i lä! Servicemedvetenheten här i USA är generellt sett mycket högre än den i Sverige, inte bara på restauranger, utan inom andra områden också som exempelvis hjälpen man får i klädaffärer. Varför är det så då? Jag tror själv att det är en kombination av de otrygga anställningsformerna som finns här, drickssystemet (många anställda inom servicesektorn lever helt på dricks och får ingen annan lön) samt hårdare konkurrens som tillsammans gör att företagen och de anställda anstränger sig i högre grad för attt få nöjda kunder.   

Under söndagen insåg vi att det var längesen som vi hade varit ut till någon strand och åkte därför ner till Sarasota, som ligger en timme söderut härifrån (där tv-serien Cougar town utspelar sig) och besökte Siesta Key Beach - stranden som i år blev framröstad till USA:s bästa!


Siesta Key Beach från ovan

Så... levde den upp till sitt rykte? Absolut! Ingen av oss har varit med om finkornigare sand, den var som mjöl under fötterna och alldeles paradisvit. Vattnet var lagomt långgrund och rätt så klart. Jag och Mattias simmade ut och snorklade ett tag, men det enda livet vi såg var sandfärgade fiskar som försökte gömma sig för pelikanerna och en och annan medelstor snäcka som vandrade omkring på havsbotten på sina små kräftben. Inga sanddollars denna dag och inte heller några obebodda snäckor att plocka!   

 

Siesta Key Beach - sanden var lika skön som den ser ut



ALLA amerikaner kan gå ned i spagat och split...

... i alla fall kändes det så på dagens två träningspass på gymmet! I och för sig så har jag inte tränat nu på två månader (först Sverigeresa, sedan besök, sedan vår roadtrip) så jag hade väl inte förväntat mig att min vighet skulle vara i toppform (och i ärlighetens namn är jag inte särskilt vig när jag håller igång och tränar heller). Ändå blev jag förvånad att så gott som alla i salen (förutom undertecknad då) faktiskt fixade både en spagat och split - och mer därtill - när instruktören uppmanade oss att töja allt vi kunde. Bara att inse att jag kanske borde gå på yogapass lite oftare. Haha

Tills vidare får jag väl skylla ifrån mig det hela på en kulturkrock :P. Sverige är ju trots allt landet lagomt där folk tillåts vara medelmåtta, ja till och med uppmuntras till att vara lagoma. Här i USA har jag fått intrycket att det istället handlar om att vinna eller försvinna, inga mellanting uppmuntras. Så ''om du inte presterar i toppen inom det du håller på med bör du göra någonting annat'' - typ. 

Skämt å sido så är denna skillnad mellan mentaliteten i USA och Sverige är någonting jag tänkt på en hel del då det inom många områden; affärslivet, utseendefixeringen, hobbieutövandet..., kan vara ganska uppenbart. Jag har förståelse för det amerikanska tankesättet eftersom det motiverar och pressar människor att faktiskt göra sitt bästa, vilket är bra då det tar tillvara på människors förmågor och kapacitet. Å andra sidan så finns det en stor skara människor som aldrig når toppen, utan kanske är medelmåtta? I Sverige hade det varit helt okej och de hade kunnat känna sig nöjda med sig själva och fortsätta med det de trivdes med. Här upplever jag istället att många ger upp när de inte når toppen och istället slår i botten - vinna eller försvinna med andra ord. Själv är jag starkt präglad av den svenska mentaliteten och bryr mig faktiskt inte om att vara i toppen inom allt, så länge jag tycker att det jag håller på med är roligt eller bra för mig. Men tyvärr drabbar prestationshetsen i USA även barn, vilket märks på det låga antalet barn som håller på med exempelvis knattefotboll - om man jämför deltagandet i Sverige där många barn kan delta enbart för att de tycker att det är kul - även om de inte råkar vara bäst. 

Det var lite lagom-Sverige vs bäst-USA -tankar så här på kvällskvisten...  

What would Jesus wear?

USA är som bekant ett land där religionen har ett starkt fäste, särskilt kristendomen, vilket märks av lite varstans. Men fortfarande kan jag förvånas när religiösa företeelser dyker upp där jag minst anar det! Häromdagen var vi i en souveniraffär. Medan jag gick och kollade bland olika sällskapsspel hittade jag en kartong med texten What would Jesus wear? innehållande en magnetisk Jesusfigur med olika kläder man kunde sätta fast på honom beroende på om han för dagen kände sig som en hipphoppare, Hawaiiskjortaturist eller varför inte pirat? I affären hittade jag också alternativa actionfigurer - bland annat Crazy cat lady från the Simpsons(!)

Jag med den magnetiska klädgarderoben tillhörande Jesus

Irene och Bertil har nu varit här i en vecka. Solande, badande, god mat och vin har fyllt våra dagar. Resterande vecka har vi planer på lite mer shopping, besöka stranden ännu en gång, åka på en guidad båttur här i Tampa samt åka till någon av alla de vingårdar som finns i närheten för lite vinprovning. Mattias åker till Las Vegas redan på lördag i jobb, Irene och Bertil åker till Sverige på tisdag och jag åker till Las Vegas dagen efter för en 6 dagar lång bilsemester, men mer om den en annan dag.

Irene och Bertil tar Det Dagliga Doppet

Själv har jag kommit igång med träningen efter Sverigevistelsens slappande. Imorse blev det 45 minuters morgonpromenad i shape up-skorna (sådana där med rundad sula), spring upp för trapporna tio våningar och därefter 40 längder i poolen (ca en kilometer) och lite styrketränande med vattenvikter för armarna därefter. Styrka och kondition är verkligen en färskvara, liksom vighet! Men jag ska försöka ta tillvara på den morgonpigghet jag fortfarande har kvar efter tidszonsbytet från Sverige, då jag fortfarande vaknar av mig själv vid 7-tiden på morgonen, vilket ger mig tid att gå ut på morgonpromenad innan det hinner att bli för varmt.

Det finns nog risk för träningsvärk imorgon och just därför passar det alldeles ypperligt att jag och Mattias idag återupptar våra veckomassagetider... de har varit efterlängtade!

I USA är 'allting' nyttigt...

Jag kom att tänka på här om dagen när vi var och handlade att många produkter med stora bokstäver marknadför sig själva som viktminskande eller kolesterolsänkande, oavsett om det rör sig om havregrynspaketet eller de välsockrade flingorna. Efter texten följer många gånger en liten stjärna och någon annanstans på paketet kan man sedan läsa, med mycket små bokstäver, att stjärnan betyder att detta gäller under förutsättning att man i övrigt motionerar en massa och har en balanserad och fettsnål eller kolhydratsfattig diet(!) Jag undrar hur många som blir lurade av detta och tror att bara de äter sina Frosties-flingor till frukost kommer de tappa en massa i vikt? På samma sätt ser man många godis- och glassförpackningar som marknadsför sig som fettfria=nyttiga alternativ (men ändå innehåller en massa socker). Jag har själv vid upprepade tillfällen sett och hört föräldrar som säger åt sina barn att "ta kalaspuffarna i stället, de är fettsnåla och bra!"

Sockervadd - det fettsnåla alternativet!

Ja, det är inte lätt att vara konsument om man inte har ögonen med sig och huvudet på skaft! Jag erkänner att jag inte alls har särskilt bra koll på konsumentlagar och innehållsdeklarationsregler, men visst är svenska matvaror lite mindre vilseledande???

Mediarapportering

Jag vet inte om det skrivs lika mycket om Charlie Sheen i Sverige som här, men dagens skämt är utan tvekan:
- How much cocaine has Charlie Sheen been taking?
-Enough to kill 2 1/2 men!

R.I.P.

På tal om media är det föresten intressant att följa mediarapporteringen om vad som sker i Libyen. Medan Sverige skriver om flygförbud och flyktingströmmar ringer folk här i USA in till radio och beklagar sig över att bensinen kommer att bli dyrare... Perspektiv?

Myten om den korkade amerikanen

Föresten, glömde säga om gårdagen... vi svenskar tycker ju om att skoja om hur korkade amerikaner är och igår träffade jag och Jenny ett praktexempel!

Tjejen var från Florida, ungefär i min ålder och jobbade i ett av stånden på nöjesparken. Hon tyckte naturligtivs att det var kul att vi pratade ett annat språk och berättade glatt att de brukade ha många besökare från LANDET EUROPA och att hon ibland tyckte att accenten på britternas språk ENGLAND var svår att förstå.

Så för den som inte visste är Europa tydligen ett land och språket i England heter England... Jag skulle vilja se den tjejen tävla i Are You Smarter Than a 5th Grader! Haha

Imorse fick jag för övrigt erkänna mig besegrad i Floridabingo. Jenny var uppe med tuppen, såg ett kryssningsfartyg ooooooch BINGO!!! Bra kämpat!

Spikklubbor och minor undanbedes

Nästa månad hålls en Renässansfestival här i Tampa. Med anledning av mitt tidigare inlägg om föreslagna vapenlagar i Texas tyckte jag att festivalens hemsidas vapenpolicy var ganska rolig att läsa:

Weapons Policy:
The Festival bans guns on our premise
Swords, Knives, Dirks and Daggers must be completely sheathed and peace-tied.
Axes, Claymores, Maces, Antique Firearms, Pikes and Halberds are NOT allowed on the Festival site. No drawing of any weapon at any time.
Must be 18 years or older to carry a weapon.

Jag undrar om Medeltidsveckan på Gotland har samma tydliga och detaljerade vapenrestriktioner eller om de utgår ifrån att svenskar faktiskt inte sitter och tillverkar minor och spikklubbor hemma eftersom de själva kan räkna ut att det förmodligen inte är uppskattat eller tillåtet i stora folksamlingar?