Är jag en amerikan nu?

Igår när vi kom hem vid lunchtid efter sjökosnorklingen så var vi båda hungriga, men för trötta för att laga något. Jag traskade därför över till kaffebaren Victory Coffee rakt över gatan och beställde oss varsin bagel med kycklingröra och sallad. Men när jag kom hem så upptäckte jag och Mattias inte bara att brödet fortfarande var fryst, utan kycklingröran var dessutom en tonfiskröra! Urk.

Om detta hade skett i Sverige så skulle jag nog bara låtit brödet få tid att tina, skrapat av äckeltonfisken och bara ätit salladen. Som exempel beställde jag en gång en rullkebab i Umeå där de glömde sätta i kebabkött, men jag sa inget för att jag inte ville vara till besvär eller verka omständig. Därför blev det ganska tydligt för mig hur vistelsen här i USA har förändrat mig lite som person till att kräva mer då det nu kändes som en självklarhet att gå och klaga. Jag traskade därför tillbaka med mackorna och när hon frågade om något var fel så förklarade jag precis som det var att brödet var fruset och att kycklingsalladen var en tonfisksallad. Naturligtvis tog hon tillbaka mackorna, jag fick pengarna tillbaka (men blev också utan lunch eftersom de inte hade något mer ätbart där). Hade jag gått och klagat och reklamerat på detta sätt i Sverige så hade jag nog dels ursäktat mig en massa och dels haft dåligt samvete efteråt. Nu kändes det bara bra att kräva att rätt skulle va rätt, utan krusiduller! Är jag amerikan nu?