Visar inlägg med etikett snorkling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett snorkling. Visa alla inlägg

måndag 16 april 2012

Road trip: Florida Keys

Efter Everglades åkte vi vidare ut mot den första stora ön, Key Largo, i ö-bältet som utgör Florida Keys. Där mötte vi upp med familjen Larsson som också hade varit i Everglades på morgonen, men på airboattur.

Hittade familjen Larsson (-Lovisa) solandes utanför den restaurang vi senare åt lunch på

Lovisa hade istället hittat en väldigt skön plats i skuggan

Mattias byter ibland ut sitt inomhuskontor mot... exempelvis bryggor i Karibien

Lagomt till kvällen var vi sedan framme vid Florida Keys västspets, Key West. Visserligen har man en helt fantastisk utsikt på vägen dit, men tre timmars körning på enkelfiliga vägar i låga hastigheter är ändå tröttsamt. Därför var det väldigt skönt när vi till slut kom fram till vårt boende som turligt nog låg inom gångavstånd från det mesta. På kvällen sökte vi oss ned mot hamnen för att se den vackra solnedgången, liksom alla de andra turisterna på ön. Hamnområdet bjöd även på gatuartister av olika slag.
Obligatoriska solnedgångsfotot

Obligatoriska solnedgångsfotot

Solnedgång över Sunset Island
 Efter en god middag på Hard Rock café och lite traskande på huvudgatan Duval Street, som alltid tycks vara vaken, gick vi hem så vi fick oss några timmars sömn innan morgondagen som bjöd på en snorkeltur. En katamaran tog oss ut till två olika delar av korallreven i det karibiska havet där vi fick snorkla ca 45 minuter på varje ställe. Tyvärr var ett oväder väntat till eftermiddagen, vilket märktes av då siktförhållandena under vattnet inte var de bästa, men några foton blev det i alla fall.

Katamaranen som tog oss ut i Karibiens korallrev

Linnea premiärsnorklar



Lovisa premiärsnorklar
 Innan vi lämnade Key West såg vi till att pricka av några av punkterna på "Detta-måste-du-se/göra-i-Key West". Vi gick bl a Duval Street i dagsljus, köpte souvenirer, åt Keylime Pie och fotade markören för USA:s sydligaste punkt.
Lösa tuppar vandrade omkring på gatorna

Ser underbart ut till och med en molnig dag!

Typisk Key West-hus

Kontinentala USA:s sydligaste punkt
Efter Key West åkte jag och Mattias vidare mot Miami, medan familjen Larsson åkte till ön Sanibel som ligger på Floridas västkust. Bilder från Miami kommer i nästa inlägg...

onsdag 11 april 2012

Bort med orosmolnet och fram med solen

Så skönt! Äntligen har vi blivit av med ett ganska stort moln som varit över våra huvuden de senaste veckorna, den komplicerade och väldigt byråkratiska och invecklade amerikanska deklarationen! Inskickad och klar. Det är tur att vår USA-vistelse varit så otroligt bra på många sätt, för om det bara var all byråkratikrångel och så vidare som hade övervägt så hade vi nog vid det här laget varit avskräckta från allt vad utlandsboende i framtiden heter!

Men något firande blir det inte ikväll, tvärtom plugg och jobb. Däremot tänkte vi belöna oss själva imorgon kväll då vi drar iväg på några dagars roadtrip söderut med start torsdagkväll. Familjen Larsson begav sig av redan tidigt imorse och tanken är att vi ska möta upp dem vid lunchtid på fredag och snork la i Key Largos underbara karibiska korallrev. Det känns som att det var ett bra tag sedan vi var iväg någonstans nu faktiskt så det ska bli skönt att åter få lägga till några mil på mustangen mätare.

Jag har föresten tidigare slagits av hur otroligt lik en av mina Zumbainstruktörer och Lovisa, som är här på besök, är varandra. Igår på Zumbapasset var jag sådär pinsam och frågade om jag kunde få fota instruktören med förevändningen att hon hade en 11-årig dubbelgångare som jag kände. Så i nästa inlägg kommer förhoppningsvis foto på de båda dubbelgångarna så ni själva får avgöra om de är lika varandra...

måndag 2 april 2012

Vattenaktiviteter i Blue Springs

Under söndagen åkte vi de ca två timmarna nordösterut till Stateparken Blue Springs utanför Orlando. Ingen av oss hade varit där tidigare, men hemsidan höll vad den lovade - vacker natur och roliga och avslappnande vattenaktiviteter.

Så mycket klarare än så här blir inte vatten

Trots varning för alligatorer såg vi, som tur var, bara fiskar när vi badade

Tre coola svenskar redo för river tubing!

Det 22-gradiga vattnet kändes till en början väldigt kallt...

... men snabbt vande vi oss och kunde njuta av att flyta ner för vattendraget
Skönt att svalka fötterna en varm dag som denna!
Helen var dock skeptisk till de baracudaliknande fiskarna som omgav oss

Efter river tubingen tog vi på oss våra masker och snorklar och vadade uppströms till en av parkens största attraktioner, en 30 meter djup undervattensgrotta som hade en avlång mynning vi kunde utforska genom fridyk. Från grottan kom ständigt en massa bubblor som sökte sig upp till ytan och det kändes lite som att simma runt i ett Champagneglas. Det fanns även många besökare med dykutrustning som tog sig betydligt längre ned i grottan med sina syretuber än vad vi gjorde, men vi var rätt så nöjda ändå!

Mattias och Anders fridyker vid grottmynningen

Snorkla är kul, tyckte Helen!

Jag på väg upp ur undervattensgrottan genom Champagnebubblorna

Anders och Helen på vår väg tillbaka vadandes i floden
Trötta och halvt syrelösa åkte vi efter dagen i Blue Springs tillbaka mot Orlando och käkade middag nere på Downtown Disney, men mer om det i nästa inlägg.

torsdag 23 februari 2012

Karibienkryssningen: Roatán

Vårt sista stopp på kryssningen var som sagt den honduriska ön Roatán. Jag och Susanne var hit i oktober under vår backpackingresa genom Centralamerika och det kändes därför extra kul och spännande att komma tillbaka. Jag hade också kontaktat människor vi lärde känna under vår vistelse som jag nu tänkte att Mattias skulle få träffa. Den lilla staden/byn West End, där de bor, var därför det självklara första stoppet för mig, Mattias, Alain och Holly efter att först ha hämtat ut en hyrbil.

Mattias och Alain fixade hyrbil, Holly körde och jag guidade... TEAMWORK!

När jag var här sist så var jag bara i West End (tredje största staden på ön) och det var därför kul att med hyrbil få möjlighet att även se andra delar av ön. Jag blev förvånad över hur mycket som hade förändrats sedan i oktober. När jag och Susanne var där så var det lågsäsong för turismen och därför ganska lugnt, alla ställen var inte öppna osv. Men nu var det högsäsong, men människor överallt, en massa nyöppnade restauranger och även nya byggnader hade hunnit pluppa upp.

En av alla mysiga restauranger i West End

Passade på att visa Mattias den bungalow som jag och Susanne sov i fem nätter i oktober -11

Alain och Mattias njuter av lokal öl under en palm i West End

Jag försökte hitta igen mina kompisar från i oktober, men då vi hade missförstått varandra på mötespunkt så var det inte det lättaste. När Holly var klar med sin shopping av Garifuna hantverk satte vi oss därför i bilen och fortsatte utforskningen av ön. Uppe på ett berg stannade vi till och tittade på ett fyrhus som fanns där. En kille med en väldresserad apa kom fram och erbjöd att vi kunde få hålla den. Åh så gosig den var! Och jag älskar blicken den hade då den hela tiden höll koll på sin ägare som för att fråga Gör jag rätt nu? Visst är jag duktig? Påminde så mycket om vår ögonsten Kajsa hemma i Sverige (för er som inte känner mig så vill jag bara tillägga att Kajsa är en Golden Retrieverhund och inte en apa).

 
Vi träffade en kille med en apa. Apan hoppade över till mig och tyckte om att gosa.

Söt och sötare

Efter en fantastisk utsikt och ap-gos satte vi oss i bilen och körde mot den strand, West Bay, som Mattias fått höra mig tala varmt om många gånger. Där blev det solning, snorkling, iguanspaning och jag sprang även på dem jag hade letat efter i West End! Verkligen kul att återse dem igen, även om det bara blev som hastigast.   

Jag tyckte att det väldigt härligt att återse West Bay

Mattias på stranden West Bay

Korallrevet innehöll många fiskar, men var däremot inte lika välmående som det korallrev vi snorklade i i Cayman Islands.

En papegojfisk som nästan lyckades smita undan kameran

På vägen hem passerade vi genom delar av ön som jag aldrig hade varit till tidigare. Vi såg många lyxiga villor, men fick oss även en glimt av hur de fattiga bodde. Men mest ont i hjärtat gjorde det att se de stackars magra hundarna som rotade i soptunnor efter vägarna med revbenen synligt utstickandes. Jag kommer aldrig kunna förstå varför människor kan vara så onda att de skaffar djur som de sedan inte tar hand om. Själv tycker jag att det borde vara självklart för alla att inte skaffa sig åtaganden som man inte kan eller avser att ta ansvar för - oavsett om det handlar om barn, husdjur eller lån!

Som överallt annars i denna del av världen så är det en markant skillnad på de som har det gott ställt...

... och de som har det sämre ställt.

Sammanfattningsvis kändes det som att vi hann med ganska mycket under våra timmar i Roatán. Att hyra bil var dessutom väldigt billigt - $50 för en heldag! (Att ta taxi hade kostat oss $120 för bara turen fram och tillbaka till West End).

Så här roligt tyckte Mattias att det var med kryssningar!
Vi trodde ju som sagt att kryssningar inte var vår grej, men blev positivt överraskade. Det är också ett väldigt bra och effektivt sätt att få resa till och se olika länder ifall tid är en bristvara. För den som bara vill ha en skön solsemester med lite aktiviteter är det perfekt! Men är man som jag och vill lära känna länderna bättre och se lite bakom turismfasaden så är kryssningar inget bra alternativ. I exempelvis Mexico så kändes det som att vi egentligen aldrig besökte landet, utan mer befann oss i USA fortfarande och besökte en Mexico-nöjespark; ingen migration att gå igenom, inga stämplar i passet, inget inväxlande till den lokala valutan och det mesta var anpassat för amerikaner (priser i dollar, informationsangivelser i miles, gallons och pounds osv. trots att Mexico har samma metersystem som Sverige).

Nu är vi som sagt hemma sedan fyra dagar tillbaka. Jag är fortfarande förkyld, men Mattias mår som tur är bättre nu än vad han gjorde under helgen, även om han inte är helt återhämtad. Hoppas att vi lyckats göra någon av er läsare kryssningssugna.

måndag 20 februari 2012

Karibienkryssningen: Cayman Islands

Efter en heldag till havs blev vårt första stopp Cayman Islands. Landet har 51 100 invånare fördelat på tre öar som tillsammans utgör en yta stort som två Malta eller 10 % av Luxemburg.


Många förknippar Cayman Islands med "skatteparadis" vilket nog stämmer ganska bra med tanke på de över 800 banker som finns i landet (samt alla lyxbåtar runt om i världen som verkar vara registrerade här). Cayman Islands är även känt för
  • Seven Mile Beach (som efter orkanen Ivan 2004 bara är 5,5 miles (8,9 km), men har fått behålla sitt namn).
  • Stingray City där stora stingrockor simmar omkring i det klara vattnet i väntan på fiskrens från lokala fiskare
  • Sköldpaddor - som även finns avbildade på statsvapnet
  • Hell - vilket är en liten stad med intressanta och ogästvänliga naturformationer. Såg föresten en del roliga vykort med texter i stil med "Greetings from Hell, I wish you were here".
Tillsammans med Alain, Holly och Alains farbror Camille åkte vi på en dagsutflykt. En katamaran tog oss först ut till ett korallrev där vi snorklade och jag och Mattias fick även möjlighet att testa vår nyinköpta vattentäta kamera.


Trodde mig hittat ett piratmynt på havsbotten tills jag läste på myntet
och tvingades inse att det endast var fyra år gammalt.
Vårt nästa stopp blev Stingray City där ett 80-tal stora stingrockor simmade omkring i det klara, grunda vattnet i hopp om att få sig lite fiskrens. De var totalt orädda och lätt sig klappas, hållas, pussas och fotas med stort tålamod.


Hur deras mun och gälar ser ut från undersidan
(tycker själv att deras ansikte påminner om en fransk mimares)

Mattias får ryggmassage av Stingrockan Lucy

Puss på dig Lucy!

Här ser ni hur stora de är och hur klart vattnet var
Efter Stingray City gjorde vi en egen utfykt till Seven Mile Beach. Med det otroligt klara vattnet och den fina vita sanden är det inte konstigt att stranden är så känd!
På Seven Mile Beach med vår båt i bakgrunden

Sådant här vatten önskar jag att vi hade i Florida! (Eller varför inte i Villvattnet...)
I nästa inlägg gör vi ett stopp på den mexikanska ön Cozumel och träffar delfiner...

måndag 6 februari 2012

Ny månad, ny resa

Efter lite funderande fram och tillbaka så har vi idag bokat en kryssning som avgår härifrån Tampa nu på söndag. Det blir den kryssning jag nämnde tidigare, sju dagar i västra Karibien med stopp enligt kartan nedan:


Vi båda är ju som sagt lite för rastlösa för att befinna oss på en båt i sju dagar, men kände samtidigt att destinationerna var mycket tilltalande ( bl a snorkla med hajar i Belize och med stora rockor i Grand Cayman) samt att vi ju faktiskt bor promenadavstånd från hamnen, så varför inte?!  

Mattias kommer ta ut välbehövliga semesterdagar medan jag kommer ladda upp med skolarbete som jag förhoppningsvis kommer ha självdiciplinen att ägna tid åt under resan. Med på resan är också kompisen Alain. Det var tänkt att hans exflickvän Holly skulle följa med också, men eftersom de tyvärr gjorde slut för några dagar sedan så får jag hänga med "grabbarna" istället.