Hockeykväll med en touch av alligatormöte

Igår fick vi finfrämmande från Sveriges bästa landsända! Det var min moster Sofie, hennes vän Sofia, Sofias man Stig och deras två barn Filip och Alexander som kom och hälsade på från sin Orlandovistelse. De hade redan hunnit med de flesta nöjesparkerna och nu är jag och Mattias återigen peppade för lite berg-oc-dalbaneåkande snart igen! Våra årskort på Busch Gardens och Sea World har tyvärr gått ut, men i någon månad till kan vi i alla fall gå på Universal Studios temaparker! Och turligt nog så finns en del av mina favoritåkattraktioner där så kanske blir det en sväng till helgen... 

Efter en typisk amerikansk middag (kletiga revbensspjäll, kyckling, fritterad potatis och coleslaw) promenerade Stig, Alexander och Mattias iväg till Tampa Bay Times Forum för att se NHL-hockeymatchen mellan Tampa Bay Lightnings och Boston. Tampa vann stort med 6-1 och återfick sin stolthet från förra årets nederlag.

Min moster Sofie och jag hemma hos oss



Mattias och Stig vilar upp sig efter en NHL-match

 Medan de andra var på hockeymatchen tog vi tjejer och Filip oss en kvällspromenad här i Tampa och kollade på promenaden lite på konstverk, lyxbåtar, turiststråken osv. Det är fortfarande lite kvällskallt här, ca 23 grader, men det gick att härda ut.

Tampa by night

Vi hittade diverse skrotkonstverk under vår kvällspromenad

Vi gick förbi en alligator som Filip satte på plats. Blivande Steve Irwin?

Idag åkte våra gäster ut till Clearwater Beach. Åh vad jag hade viljat haka på! Men det går som sagt inte att hinna med allt... så idag har jag pluggat och kvällen kommer bestå i att hjälpa en kompis, som ska flytta till Chicago, att packa.

Alla äpplen är inte opålitliga

Oj, oj oj... Lyckades hitta en Appleprodukt som Mattias inte redan har, men som garanterat kommer att vara på önskelistan när han väl ser denna bild!  

För övrigt kom jag att tänka på en ganska tänkvärd jämförelse här om dagen. Många, särskilt killar (och Tina), har ju något idrottslag de håller hårt på och till och med kan må dåligt själva när det går dåligt för deras favoritlag (som självklart är såååå mycket bättre än alla andra lag). Mattias är ju ingen sportkille, men däremot en teknikkille och när jag har lyssnat på teknikmärkesdiskussioner han och hans kompisar emellan så har det faktiskt låtit väldigt mycket som de fotbollsdiskussioner jag brukar lyssna till på jobbet, förutom att Inter och Manchester United är utbytt mot Apple och Microsoft. Dock är jag tacksam över att det hela ännu inte gått överstyr med Applehalsdukar, tröjor eller flaggor upphängda på sovrumsväggen.

Super bowl XLVI

Igår ägde en av årets största dagar rum, i alla fall enligt mången amerikan. Jag talar såklart om Super Bowl XLVI - årets största match i amerikansk fotboll som spelades mellan New York Giants och New England Patriots. Många beskriver dagen som en högtid och själv var jag hembjuden till en kompis, Jackie, där jag såg matchen tillsammans med henne och tre andra. Som bekant är jag inte särskilt sportintresserad. Dock var det kul att se alla påkostade reklamfilmer och halvtidsshowen med Madonna, som ni kan se nedan

Mattias var ut med Alain efter Monster Jam showen i lördags och testade även han att komma hem fem på morgonen. Tyvärr resulterade det i att han var ganska trött under söndagen och stannade därför hemma och dejtade med teven istället för att gå på någon av alla de Super Bowl fester vi var bjudna på. Förhoppningsvis hinner vi gå igenom bilderna från Monster Jam under kvällen och kan lägga ut bilder under morgondagen...

Monster Jam

Det blev en Monster Jam show som jag överraskade Mattias med och vi tyckte båda att den var riktigt underhållande. Att vi sen fick jättebra platser och en strategisk parkeringsplats på en i övrigt kaotisk parkering var bara plus :)

Många bilder togs och flera minuters film spelades in så best of the best dyker upp här på bloggen så fort vi hunnit gå igenom materialet...

''Gratis'' Personlig tränare

Fördelen med att det nyligen varit Thanksgiving här är att många fortfarande befinner sig i 'Holiday mode" och skippar att gå på gymmet. Igår var vi bara två deltagare på Body Pump, två deltagare på Body Flow och när jag sedan på kvällen for på ett Zumbapass (som åtminstone brukar dra 15 deltagare) var vi återigen bara två. Nästan som att ha en personlig tränare! Zumbainstruktören tog också tillfället i akt att göra lite mer av passet och hade med sig magdanskjolar (sådana där som låter en massa när man rör höfterna) som vi hade på oss under en timmes dansande och rumpskakande.

Behöver jag säga att instruktörerna på mitt gym blev väldigt glada när vi kom tillbaka från vår Ecuadorresa eftersom många av passen som jag brukar gå på hade varit helt utan deltagare medan jag var borta... På mitt gym IKSU i Umeå skulle sånt nog aldrig märkas (enligt VK är IKSU den näst största träningsanläggningen i världen sett till antalet gruppdeltagare på pass).

På tal om träning så berättade instruktören på mina två pass imorse (där jag var enda deltagaren på första passet och sen fick sällskap av en till på det andra passet) att det kommer hållas en tävling här i Tampa Bay imorgon som heter Tough Mudder - en tävling som förflyttar sig mellan olika städer och nu har turen kommit till Tampa. Tydligen går det ut på att utsätta sitt lag på riktigt hårda påfrestningar, ex. springa genom hängande rep som är strömförande och har kontakt med vattnet som man springer i(strömstötar mot alla delar av kroppen inklusive ansiktet), springa på glödande kol, hoppa från höga höjder ner i isbad, dyka i gyttja... listan kan göras lång. Men i slutet av allt detta så får alla som deltar - en gratis öl! (Är ni nyfikna på att veta mer kan ni kolla upp Tough Mudder på youtube).



   

NHL-kväll

I förrgår var en ovanlig dag. Jag bevittnade ett sportevenemang! NHL-säsongen har dragit igång och Philadelphia Flyers mötte Tampa Bay Lightnings. Mina hockeykunskaper är som sagt väldigt begränsade (kan det måhända bero på mitt obefintliga intresse?) men jag är å andra sidan väldigt social så när några kompisar föreslog Hockeykväll hakade jag på. Mattias valde dock att stanna hemma och umgås med teven på tu man hand (läs: kollade på bilprogram och Househunters NY & LA).

Biljetterna kostar i vanliga fall $40-300 så därför blev vi riktigt glada då vi lyckades köpa biljetter för $23/styck av en kille som sålde utanför området. Matchen slutade 2-1 till Tampa efter förlängning och därefter följde några timmars barhoppande tills de stängde vid 24-tiden. 

Jag och Marta



Tampa Lightning vs Philadelphia Flyers

Eftersom barerna stängde så tidigt (vardagsöppettider) så tog Andy oss vidare till det vinotek som han jobbar på till vardags och har nycklar till även efter stängning. Där blev det gratis provsmakning av många fina viner och jag hittade en och annan ny favorit bland kranarna.  


Andy hade en mycket användbar nyckelknippa

 

JP bakom disken inne på Wine Design

Att gå på hockey (och andra idrottsevenemang) här i USA är, som jag nämnt tidigare, lite annorlunda mot att göra det i Sverige. Förutom den väletablerade cheerleadinggrejen istället för en hejjarklack bland supportrarna så handlar väldigt mycket om det militära och patriotism. Varje match inleds med nationalsången och därefter så kommer återkommande under matchen filminspelningar med spelarna som skickar olika hälsningar och tacktal till såväl de amerikanska soldater som krigar runtom i världen som veteraner och även poliser som befinner sig på hemmaplan. Ett 'moment of silence' för stupade soldater hör till liksom att alla som har (haft) med det militära att göra får resa sig upp och applåderas av publiken samtidigt som kameror zoomar in dem i tur och ordning.

Men det som förvånade mig var under början av matchen då nationalsången skulle sjungas.Ut på planen kom några män i arméuniformer bärandes på fem flaggor: den amerikanska, den kanadensiska OCH den svenska, norska och danska! Jag frågade JP, som jobbar som marinsoldat sedan några år tillbaka och just kommit hem från Afghanistan,  varför de skandinaviska flaggorna bars ut på isen? Han förklarade att USA hade ett omfattande militärt samarbete (inom något område som jag inte kommer ihåg) med just de länder vars flaggor var på isen och därför ville hedra och tacka dem. Där ser man!

Ölprovning

Vi har haft en riktigt trevlig dag idag! Morgonen började med en timmes yogapass för oss båda och därefter åkte vi till ölbryggeriet Cold Storage Draft Brewery som ligger i den norr delen av Tampa. En kompis, Katie, till oss jobbade där och hon och hennes kille, Phil,  hade därför bjudit med oss till en prisvärd ölprovning av bryggeriets egna ölsorter. Tydligen så har de ölprovning tredje lördagen varje månad, men eftersom de inte har alkoholutskänkningstillstånd så har de kommit runt det problemet genom att sälja ölsouvenirglas i entrén för 10 dollar som man sedan får fylla på hur mycket man vill - kan bli mycket prisvärt med andra ord!

Förutom en rundtur i bryggeriet ägde även turneringar rum i det blodallvarliga spelet beer-pong. Spelet går i korthet ut på att man är två lag som vardera har 9 muggar med öl framför sig i en trekant som det andra laget ska pricka av med pingisbollar. Om de får ned bollen i ett glas måste motståndarna dricka upp det som är i glaset. Vi trodde att detta var en ganska oseriös festdrickarlek, men tydligen så har de nationella mästerskap som äger rum i Las Vegas varje år där 50 000 dollar ligger i vinstpotten. Tyckte själv att spelet påminde litegrann om kubb och det skulle därför vara riktigt kul om de också hade en "kung" i mitten, d v s en blomvas full med öl - och om den träffas förlorar man hela spelet och får dricka hela vasinnehållet! Sprida traditionen till Sverige?  



Nya kompisen Mary siktar på motståndarnas ölmuggar med sin pingisboll

Men Vickis tycker ju inte ens om öl! - kanske ni som känner mig tänker? Och visst stämmer det fortfarande! Däremot gillar jag att vara social och då får man vackert söka sig till ölställena här i USA och sippa på sin Coca Cola Light. Vi lärde känna många trevliga och härliga människor under eventet som jag hoppas att vi återser snart igen.


Inne på bryggeriet



Som vanligt fanns det komiska skyltar lite här och var

Så hur var ölsorterna som provades? Mattias hälsar att en ljus ale med en hint av citron, Florida Avenue Ale, var riktigt god! Katies favorit var Blueberry beer som, precis som namnet antyder, hade en hint av blåbär som smak.

ALLA amerikaner kan gå ned i spagat och split...

... i alla fall kändes det så på dagens två träningspass på gymmet! I och för sig så har jag inte tränat nu på två månader (först Sverigeresa, sedan besök, sedan vår roadtrip) så jag hade väl inte förväntat mig att min vighet skulle vara i toppform (och i ärlighetens namn är jag inte särskilt vig när jag håller igång och tränar heller). Ändå blev jag förvånad att så gott som alla i salen (förutom undertecknad då) faktiskt fixade både en spagat och split - och mer därtill - när instruktören uppmanade oss att töja allt vi kunde. Bara att inse att jag kanske borde gå på yogapass lite oftare. Haha

Tills vidare får jag väl skylla ifrån mig det hela på en kulturkrock :P. Sverige är ju trots allt landet lagomt där folk tillåts vara medelmåtta, ja till och med uppmuntras till att vara lagoma. Här i USA har jag fått intrycket att det istället handlar om att vinna eller försvinna, inga mellanting uppmuntras. Så ''om du inte presterar i toppen inom det du håller på med bör du göra någonting annat'' - typ. 

Skämt å sido så är denna skillnad mellan mentaliteten i USA och Sverige är någonting jag tänkt på en hel del då det inom många områden; affärslivet, utseendefixeringen, hobbieutövandet..., kan vara ganska uppenbart. Jag har förståelse för det amerikanska tankesättet eftersom det motiverar och pressar människor att faktiskt göra sitt bästa, vilket är bra då det tar tillvara på människors förmågor och kapacitet. Å andra sidan så finns det en stor skara människor som aldrig når toppen, utan kanske är medelmåtta? I Sverige hade det varit helt okej och de hade kunnat känna sig nöjda med sig själva och fortsätta med det de trivdes med. Här upplever jag istället att många ger upp när de inte når toppen och istället slår i botten - vinna eller försvinna med andra ord. Själv är jag starkt präglad av den svenska mentaliteten och bryr mig faktiskt inte om att vara i toppen inom allt, så länge jag tycker att det jag håller på med är roligt eller bra för mig. Men tyvärr drabbar prestationshetsen i USA även barn, vilket märks på det låga antalet barn som håller på med exempelvis knattefotboll - om man jämför deltagandet i Sverige där många barn kan delta enbart för att de tycker att det är kul - även om de inte råkar vara bäst. 

Det var lite lagom-Sverige vs bäst-USA -tankar så här på kvällskvisten...  

Båtturistande i Tampa

I förrgår var det som sagt tänkt att vi skulle ut på en guidad båttur här i Tampa, men på grund av kraftiga vindar blev det tyvärr inställt och uppskjutet till igår. Eftersom Mattias åkte till Las Vegas tidigt igår morse kunde han tyvärr inte följa med, men jag, Bertil och Irene fick oss en trevlig båttur. 
 

Bertil och Irene i en fin park vi stannade till i påväg ner till båten

Temat på båtturen, som varade i ca en timme, var att visa vart olika kändisar i Tampa bodde. Men eftersom vi inte hade koll på någon av dem (till största delen olika kändisar från sportens värld, bland annat någon New York Yankeespelare som hette Derek Jeter som man tydligen ska ha koll på, så var just kändisdelen av resan kanske inte så intressant. Däremot var det kul att se Tampa från vattnet och även få lite skvaller om vad de olika lyxvillorna vi passerade hade för prislapp.
 

Tampas skyskrapor - den som ser ut att ha en kyrka uppe på toppen är min favorit!

  

En av alla lyxiga villor vi fick se - självklart med tillhörande lyxig båt




Ute på guidad båttur, ett av kryssningsfartygen i bakgrunden

   

Studentgraffiti/väggmålningar utefter strandbanken



Efter båtturen stannade vi till för picknick ute på Davis Islands spets med utsikt över båthamn, privat flygfält och Mexikanska golfen

   

               

                Snäckor som Irene hittade som grus på en parkering


Idag var tanken att vi skulle bege oss ut till en vingård, men tyvärr regnar det ordentligt. Det regnar faktiskt så mycket att temperaturen har sjunkit till 24 grader från gårdagens 35 grader! Men med tanke på att ni läsare i Sverige går mot en kall höst kanske det inte är läge att klaga för oss?

Två floridasvenskar och två länder senare...

Nu är vi återigen ute på roadtrip, denna gång i den östra delen av området som kallas "de stora sjöarna" i norra USA. I torsdags landade vi i Detroit, Michigan - känt för bilar, bilar och åter bilar (bl a Fords födelsestad och GM:s högkvarter). Detroit var en ganska mysig stad, men å andra sidan besökte vi bara strandpromenadsområdet i centrum vid Michigansjön, och kan väl därför inte påstå att vi fick någon helhetsuppfattning av staden den korta tid vi var där.

Stor sandskulptur vid strandpromenaden i Detroit

Skyskrapor i Detroits centrum, den högsta tillhör GM (General Motors).

Detroit visade sig ligga betydligt närmre den kanadensiska gränsen än vad vi trodde. En liten sidogata bakom ett parkeringshus i centrum ledde till en vägtunnel som på bara någon minut tog oss till staden Windsor i Kanada. Men trots att de båda städerna ligger så nära varandra skillde de sig ändå tydligt åt, bland annat på arkitekturen och människorna. På den kanadensiska sidan såg fler villor ut som lyxiga fjällstugor och på gatorna såg vi många asiater, till skillnad mot Detroit som hade många svarta amerikaner.

Min kärlek till Kanda verkar vara besvarad då de till och med döpt gator efter mig, sött! (Vi hittade inga gator som hette 'Mattias', men jag tror att de tycker om honom ändå...)

Efter Windsor följde fyra timmars långtråkig körning efter motorväg förbi jordbruksmark efter jordbruksmark innan vi äntligen kom fram till Toronto vid Ontariosjön - Kanadas största stad. Förvånade var vi att Kanada, som är världens näst största land efter Ryssland, inte har fler invånare än 2,5 miljoner i sin största stad. Men då är Kanda också bland världens mest glesbefolkade land.

I Toronto passade vi i alla fall på att besöka CN Tower - 553 meter högt och träffas av blixten i snitt 75 gånger per år. Det var länge världens högsta torn, men får nu nöja sig med att vara västvärldens högsta.

CN Tower

Självklart var vi tvugna att åka upp i tornet och kolla på utsikten, men passade också på att se en 4D-bio samt åka en helikoptersimulator med specialeffekter.

Utsikt från Tornet över Ontariosjön och några av skyskraporna


Uppe i utkikstornet fanns det sektioner med glasgolv så man kunde titta ned på marken ca 450 meter nedanför

Dagen till ära pågick det också en baseballmatch mellan New York Yankees och Toronto Blue Jays som vi kunde följa från ovan upp i tornet

Mattias uppe på en av observationsdecken, högt ovanför Torontos alla skyskrapor

Efter en natt i Toronto åkte vidare sydvästerut där vingårdarna avlöste varandra i det bördigqa sjölandskapet mellan Ontariosjön och Eiresjön. Vi besökte en av vingårdarna, som också hade stora fruktodlingar, där det även blev vinprovning.

Vingården

Mattias provsmakar viner

Ice wine - nytt för oss! Tydligen så plockas druvorna till isvin på vintern i december. När de sedan pressas kommer bara fruktjuice, inget vatten, ut vilket gör vinerna mycket sötare och lite tjockare i konsistensen.

Ett litet tåg tog oss på en guidad tur runt fruktodlingarna

Päron

Vinrankor

Gården hyste även en del djur, här bergsgetter som hade en egen höghöjdsbana

Efter vingården begav vi oss mot de mäktiga Niagarafallen, men det skriver jag mer om nästa gång...

Vancouver - Staden utan logik

På lördag morgon åker pappa och Sebastian hem mot Sverige. Jag och Mattias kommer också sätta oss på ett plan, men med slutdestinationen Vancouver i Kanada - en resa jag sett fram emot! Efter några dagar där åker vi sedan vidare mot Seattle i USAs nordvästra hörn. Hittills har jag förknippat Vancouver med vacker natur och hockey, men det kanske är dags att lägga in 'sönderslagen stad' i beskrivningen? För er som följt nyheterna har ni nog inte undgått att Vancouver igår kväll förlorade mot Boston med 0-4 i Stanley Cup finalen (Boston som för övrigt Tampa förlorade finalplatsen till). Vancouverbornas reaktion blev att vandalisera sin egen stad efter förlusten!

Vancouver igår kväll

Stanna upp ett tag! Hur resonerar de och var finns logiken?

"Vårt lag kunde inte vinna över Boston och därför ska vi slå sönder vår egen stad!"

"Vi är så arga på Bostonborna så därför ska vi slå sönder skyltfönstren för Vancouvernäringsidkare och plundra deras affärer!"

"Vi fick spö i hockey av Boston, därför ska vi spöa våra grannar, polisen och andra Vancouverbor"

Näe, jag kan inte heller se logiken. Dock skrämmande att en hockeyfinalsförlust kan förvandla vanligtvis helt vanliga människor till galna monster som slår sönder och förstör allt i sin väg. Men förhoppningsvis och troligtvis är det hela över när vi landar där på lördag.

Dollar på havsbotten

Imorse åkte vi, tillsammans med våra grannar Mark och Brenda, till Marks kompis i Madeira Beach, som ligger ca 45 minuter härifrån. Stranden var privat, avsedd för de som hade strandlägenheter med gäster, så vi hade med andra ord stranden nästan helt för oss själva =inga jobbiga måsar, lätt att få parkering, inga strandpoliser på fyrhjulingar och ingen trängsel på stranden. Dagen bjöd på volleyball och snorkeling samt att vi båda passade på att bättra på solbrännan lite.

Spelarna fick verkligen hålla igång fötterna, inte bara på grund av spelet, utan främst på grund av den heta sanden

Mattias agerar boll-Kalle

Mattias & Brenda in action!

Jag och Mattias hade tagit med oss våra snorkelgrejor och passade därför på att utforska havsbotten lite. Snäckor i överflöd, fiskar, rockor och en massa sanddollars kunde vi hitta. Däremot varken hajar, delfiner, sjöstjärnor eller sjökor, som också är vanliga i området.

Mattias med en av sanddollarna vi dök efter

Kamelkapplöpning i Sverige?

Igår var det kanske den näst största hockeydagen i USA eftersom Tampa Bay Lightnings, vars arena vi kan se från vår balkong, och Boston möttes för att göra upp vilket lag som skulle gå vidare till Stanley Cup finalen. Själv var vi hemma hos en kompis och kollade på matchen som tyvärr, efter mycket action, slutade med 1-0 till Boston. Idag är en sorgedag i Tampa med andra ord.

Ganska intressant ändå att Florida, som aldrig har frusna vattendrag och således aldrig haft någon naturlig inkörsport till ens skridskoåkning, har ett NHL-lag! I och för sig är de allra flesta spelarna importerade, bland annat två från Sverige, men ändå... Det är också fascinerande att så många följer och är engagerade i ishockeyn eftersom sporten aldrig, privat och aktivt, har varit en del av någons liv. Lite som om kamelkapplöpning i öknen skulle vara en stor sport i Sverige, trots att vi varken har öknar eller kameler, precis som Florida saknar isar och spelare.

...Det kanske skulle vara något?

Två krigare med träningsvärk

Warrior one! Warrior two! Don't forget to exhale! Be a kobra! Now the triangle and look up in the sky!...

Igår testade vi yoga för första gången, efter att först ha kört ett annat träningspass med fokus på ben och mage. Sammanfattningsvis var passet över förväntan och vi kommer definitivt gå igen, men det kändes av i kroppen nu på morgonen (eller om det var det andra passet vi körde). Hursomhelst har vi vår veckomassage som vi ska gå på i eftermiddag så då får de knåda till våra ömma muskler.

Olika yogapositioner

För övrigt råder det hockeyfeber här i Tampa! Tampas eget NHL-lag Tampa Bay Lightnings har det gått riktigt bra för på sista tiden vilket gjort att till och med den annars så hockeyointresserade Maken följer matchresultaten med spänning. Vårt poolområde är också skrämmande tomt de timmarna som hockey visas på tv, vilket jag tar som ett tecken på att denna hockeyfeber tycks ha drabbat de allra flesta...

Roadtrip: Resten av Washington D.C.

Efter en stadsrundtur tog vi tunnelbanan ut till en förort där D.C. United spelade en fotbollsmatch (riktig fotboll) mot Dallas. Trots att varken jag eller Mattias är fotbollsintresserade var det ändå riktigt kul att följa allt runtikring! Supportrarna samlades på en gräsplätt innan matchen där gratis mat och dryck serverades, nya bekantskaper gjordes och heja-ramsor inövades ackompanjerat av en stor trumma.

Matchen slutade med 0-0, men innan dess hade supportrarna vi stod tillsammans med haft sönder 8 läktarstolar, kastat ut många liter öl över publiken (jag och en annan tjej tog skydd från de värsta öl-skurarna under en supporterflagga) samt smällt av några rökbomber. Ramsorna satte sig tyvärr i huvudet och jag undrar hur många dagar jag ofrivilligt kommer nynna på:

Vaaaamos!
Vamos uniiiiited
Esta nocheeee
Tenemos que ganaaaar

Entusiastiska supportrar + läktarstolar = vandalism

Efter matchen blev det en pubrunda i ett ghettoområde (kul att få se lite olika delar av Washington). Vi fick se baren där Martin Luther King blev mördad samt käka smoked chili på ett hak som stoltserade med att både Bill Cosby och familjen Obama hade varit där några gånger.

Efterfestgänget på Smokey Chili pot - härliga människor!

På morgonen tog Steve oss på en rundtur för att visa oss resten av staden. Det blev en sväng förbi Vita huset, några memorials och Washington monument (obelisken) på närmre håll innan vi åkte vidare mot Delaware efter en god lunch med hans föräldrar.

Vita huset - såg mycket mindre ut i verkligheten än vad jag hade föreställt mig från filmer

Vietnam memorial - eftersom det var morsdag här i USA under söndagen hade många lämnat morsdagkort vid den svarta muren som har nedteckat alla de namn på soldater som stupade i Vietnamkriget (amerikanska soldater alltså - annars skulle muren vara betyyyyyydligt längre).

Skönt att luta sig mot en gigantisk obelisk efter en lång stadspromenad

Vad baseball egentligen handlar om...

Har nu sett min livs första baseball match! Tyvärr var Mattias tvungen att jobba, men han missade inte så mycket eftersom sporten var ungefär lika tråkig att titta på som det verkar i Hollywood baseballfilmer som ex. Kevin Costner -filmen For Love of the Game.

Jag passade på att ställa alla dumma frågor folk ställer som inte kan någonting om baseball och Steve, Andy och Shauna turades tålmodigt om att förklara. Tillslut framkom det att baseball egentligen bara handlar om tre saker... Dricka öl, äta mat och titta på Hooters-tjejerna i pausen/spelarnas rumpor.

Jag har utökat mitt engelska ordförråd med ord som 'inning' och 'bat'.

Riktigt bra platser fick vi!

Fullsatt en fredag mitt på dagen! (Har inte folk ett jobb att gå till?)

Det var Philadelphia (Phillies) som mötte Minnesota (Twins). Nästan alla höll på Phillies (dvs alla som har någonting rött på sig på fotot ovan), men eftersom det bor så många svenskättlingar i Minnesota fick jag klargjort för mig att jag förväntades hejja på Twins, som vann såklart!

Andy, Steve, Jag och Shauna (bakom Steves öl)


En Philly-spelare som övar slag

Baseball var väl inte riktigt min grej, men det var kul att se ändå!