Bad boys

Många av er hemma i Sverige har säkert sett tv-programmet Cops där de arresterar folk på gatan till tonerna av Inner Circle's "Bad Boys". I lördags då jag var ute och festade med några kompisar i Ybor (de gamla latino- och cigarrkvarteren i Tampa) fick jag faktiskt se en kille tas av polisen på öppen gata, handfängslas med händerna bakom ryggen, kroppsvisiteras stående mot motorhuven, ta emot lite övervåld från poliserna för att sedan artigt knuffas in i polisbilen. Jag har ingen aning om vad killen hade gjort, men det komiska med hela situationen var just det att de flesta runtikring som såg händelsen spontant började nynna på Bad Boys-låten så synkroniserat att hela situationen kändes lite som en filmmusikal där ett tag. Haha!

Men Bad Boys finns även här i stadsdelen Channelside där vi bor, och Mattias har visat sig vara en av dem! Igår hade han en spelning med sitt band Rise of the Fenix (läs: spelade tv-spelet Rockband hemma hos Mark) och samtliga bandmedlemmar hade tagit ansvar innan för att inte störa grannarna genom att köra musiken genom Bose-hörlurar, täcka för dörrspringor med handdukar och provlyssna på varandra från korridoren och balkongen (detta eftersom de tidigare fått en varning för att de levde om för mycket). Men vad hjälpte det? När Mattias senare på kvällen skulle gå hem mötte han och Mark en av vakterna i huset och frågade om det hade varit en lugn kväll. Vakten svarade då att grannar hade klagat på att någon spelat trummor i huset i flera timmar och han försökte nu lista ut var ljudet hade kommit ifrån! Bassisten Mark och trummisen Mattias visste naturligtvis iiiiiingenting och skyndade snabbt vidare. Bad Boys, bad boys. Whatcha gonna do? Whatcha gonna do when the guard finds you?  

Super bowl XLVI

Igår ägde en av årets största dagar rum, i alla fall enligt mången amerikan. Jag talar såklart om Super Bowl XLVI - årets största match i amerikansk fotboll som spelades mellan New York Giants och New England Patriots. Många beskriver dagen som en högtid och själv var jag hembjuden till en kompis, Jackie, där jag såg matchen tillsammans med henne och tre andra. Som bekant är jag inte särskilt sportintresserad. Dock var det kul att se alla påkostade reklamfilmer och halvtidsshowen med Madonna, som ni kan se nedan

Mattias var ut med Alain efter Monster Jam showen i lördags och testade även han att komma hem fem på morgonen. Tyvärr resulterade det i att han var ganska trött under söndagen och stannade därför hemma och dejtade med teven istället för att gå på någon av alla de Super Bowl fester vi var bjudna på. Förhoppningsvis hinner vi gå igenom bilderna från Monster Jam under kvällen och kan lägga ut bilder under morgondagen...

Gasparilla 2012

Igår ägde äntligen den efterlängtade Gasparillan rum! Vi hade en mycket lyckad förfest hemma hos tillsammans med ca 20 andra redan klockan nio på morgonen. De svenska tilltugg vi bjöd på blev salta kex med brieost och krusbärssylt (jag ville ha hjortonsylt, men Ikea har tyvärr slutat med det, krusbärssylt gick dock mycket bra), "svensk sushi" (som vi döpte det till) som var gravadlax, laxpaté, pepparrotsdressing och gräslök i tunnbrödsrullar, prinskorvar inrullade i croissantdeg och ostsnittar med croissantdeg och parmesanost (fanns inte smördeg och västerbottensost). Till det serverade vi drinkar gjorda på lingondricka - som var nytt för de flesta av våra kompisar.  

Salta kex med brieost och krusbärssylt



"svensk sushi" 

Prinskorvar inrullade i croissantdeg

Alkoholbål med "lingon berry"-dricka

Förfesten

Piratinvasion i vår lägenhet - tur att de var så trevliga!

Vid lunchtid traskade vi de fem-tio minuter som det tog oss att komma ned till festivalområdet och strax därpå ägde invasionen rum, d v s den onde piraten Gaspar kom in i Tampa med sitt piratskepp och sköt med kanoner och tvingade till sig nyckeln till Tampa av borgmästaren utanför Convention Center, samtidigt som han eskorterades av lyxiga privata båtar vars passagerare slängde pärlhalsband till publiken (jag tror dock inte att det sistnämnda ingick i den ursprungliga historieskrivningen).

Yu Chen, Bryce, Mattias, Farshad och Angela

Hörde siffror på att över 400 000 besökare kom till Gasparilla (att jämföra med Tampas befolkning på 337 000)

Efter invasionen var det dags för den årliga piratparaden med utsmyckade vagnar i olika utföranden med utklädda människor som kastade färgglada halsband till publiken. Förra året fick jag ju som sagt (med mycket hjälp från Mattias) ihop ca 70 halsband som jag nu har gett bort till olika barn jag träffat på under resor i Centralamerika och Ecuador. Jag var därför mer kräsen detta år och samlade "bara" på guldfärgade och svarta till en början, men sen tog girigheten och grupptrycket överhanden! Haha, jag tror att antalet slutade på kanske 30 stycken (betyder det att jag nu har en ursäkt att boka en utlandsresa till något mindre utvecklat land där barn uppskattar gratis pärlhalsband? Jag tror bestämt det.)

Alain, Bryce, Raj, jag, Yu Chen, Angela, Manny, Jackie och Mattias

Raj och jag visar upp dagens fångst

Efter paraden traskade vi hem för en snabb middag innan det var dags för fest hos Manny (greken). Mattias hade tyvärr huvudvärk, att vara ute en heldag i stark sol kan vara påfrestande, så han gjorde som Dolly Patron och körde en 9 to 5. Jag och resten for efter Mannys fest till en gratiskonsert i centrum med härliga coverband som var riktigt bra! De fick mig till och med att dansa till några countrysånger, jag som inte ens gillar country! Man denna låt kan jag som inte låta bli att tycka om...

Efter konserten avlöste barrundor och fester varandra och precis som Mattias gjorde jag också en "9 to 5", men kom istället hem fem på morgonen. En mycket trevlig tillställning och bra avslutning på våran sista januarihelg i Florida!

Såg denna dekal på en bil under kvällen



Mattias - Rockstjärnan!

Efter en god middag tillsammans här hemma har Mattias nu promenerat hem till kompisen Mark för att spela Rockband. Det som började som en festunderhållning har nu gått över till blodigt allvar. Kl. 19 måste Mattias vara där så att de hinner rigga upp utrustningen, testa ljudet och värma upp inför deras Gig som börjar en timme senare i Marks vardagsrum (Men för att inte störa grannarna kommer konserten ges med hörlurar).

För någon vecka sedan hade Mark åkt runt på olika el-affärer för att köpa några kablar som Mattias insisterade på att de behövde. När personalen inte kunde hjälpa Mark blev han upprörd, förklarade för dem att han var the f*cking Manager för en rockstjärna och att Mr. Mattias skulle bli jävligt förbannad om han inte fick sina kablar! Haha! De är för roliga... Men jag får väl vara observant på om gränsen mellan fantasivärlden och verkligheten börjar bli för suddig? Jag tror att eventuellt Mark kan vara i riskzonen där...

Här kommer en bild från ett gig från förra året - innan de blev stora!

Det blir föresten Rock för mig ikväll också, men istället för ett gig i Marks vardagsrum drar jag mig ner till en av parkerna i centrum för att möta upp några kompisar och njuta av gratis livemusiken på det månliga Rock the Park evenemanget.

A la la la la long, a la la la la long long li long long long!

I-landsproblemet med att vi inte hade någon resa bokad till januari är nu löst... Den 14:e januari till den 17:e januari befinner vi oss i Montego Bay i Jamaica på ett all inclusive hotell! Mattias fyller år den 16:e januari så weekendresan blir ett utmärkt sätt att fira hans födelsedag. Det blir också första gången som vi bor all inclusive. Ni som följt våra resor vet att vi mestadels brukar bo på billiga motell och vandrarhem under våra resor så att bo på ett fint hotell där allting ingår känns ovanligt lyxigt!


Här ser ni vart Jamaica ligger i förhållande till Tampa (bilden är klickbar större)

 Så varför åker man till Jamaica?
Av vad jag vet nu så är de kritvita stränderna och det turkosa vattnet en stor turistmagnet. Turismen är jamaicanernas enda betydande inkomstkälla och de är därför rädda om sina turister eftersom människorna där är fattiga och verkligen behöver få in turistpengarna. En del menar att Jamaica är en farlig destination att åka till, vilket kanske stämde för några decennier sedan, men inte idag på grund av turismens värde.

Men Jamaica kanske främst är känt för sin Reggae- och rastafarikultur där bland annat Bob Marley har satt Jamaica på kartan. Dreadlocks, uttrycket Ya mon inklämt i så gott som varje mening, Jerk chicken och No problem, mon-inställningen är annat som kännetecknar det engelskspråkiga landet i Karibiens övärld.

I mitt huvud just nu

Ni som tillbringat mer än några timmar med mig VET att jag kan få riktigt otippade, oftast kassa, låtar som fastnar i mitt huvud (och som jag naturligtvis inte kan låta bli att gå runt och sjunga på). Hittade bilden nedan som förstår precis hur jag har det!

Men de senaste dagarna har jag haft två riktigt bra låtar i huvudet, båda rätt så nya dessutom. Tänkte därför dela med mig av vad som spelas i mitt huvud just nu...

Rock Maffia med låten Big Bang (Lyssna på och kolla vem tjejen är som sjunger... Överraskande, eller hur?



Ricky Martin har gjort det igen, en låt som får mig att le! Denna gång heter den Lo mejor de mi vida eres tú (det bästa med mitt liv är du). Handlar i korthet om att all kärlek är fin kärlek och vill ni lyssna på texten och inte kan spanska så finns den även på engelska (sök på The best thing about me is you)

Stand by dag i San José, Costa Rica

Igår hade vi vår sista dag här i Centralamerika och den spenderades i Costa Ricas huvudstad San José. Jag tycker själv att sista dagen på en resa alltid brukar kännas lite stand by-aktig eftersom det ofta blir så påtagligt att man väntar på morgondagens hemresa och därför inte riktigt kan slappna av. San José har dessutom ett väldigt dåligt rykte (liksom de flesta huvudstäderna i Centralamerika) med mycket våld, kriminalitet, farliga områden osv. Därför hade vi ganska låga förväntningar på vår sista dag, som visade sig bli hur trevlig som helst!

Efter en välbehövlig sovmorgon tog vi oss en lång stadspromenad tillsammans med en kille från Holland som vi träffade i Tortuguero. Vackra parker, livliga marknader, souvenirshopping, provsmakning på konstig mat och några vapenaffärer där vi fick provhålla olika vapen gjorde att timmarna flög iväg. Kvällen avslutades på en salsa- och karaokebar.

Även i denna storstad visade sig människorna vara mycket vänliga och omtänksamma. Mer än en gång kom folk från gatan fram till oss för att varna oss att vi just stigit in på en 'mycket farlig gata'samt föreslog alternativa gator vi kunde ta oss runt på (tydligen skilde säkerheten jättemycket från en gata till en annan, vilket som turist var omöjligt att lista ut vilken).

Skördetider

Igår var det dags för den årliga pumpaölsskördningen här i Tampa. Vår kvarterspub Pourhouse bjöd på 10-20 olika sorter av pumpasmakande öl. Trots att jag inte är en öldrickare så provsmakade jag faktiskt fyra av dem och kan väl sammanfatta smakerna som att pumpa smakar väldigt mycket som julafton; d v s sött, kaneligt, karedemummigt (hittar jag på nya ord nu?) och lite nötigt.

Glöm bryggerier
- riktiga pumpaöl dras upp ur jorden!



Jag och Marta

Till tonerna av skön livemusik och trevligt sällskap var det inte helt fel att sitta på uteservering. Att temperaturen låg på 30 och att det var myggfritt gjorde bara det hela ännu bättre!

Våra dagar i Colorado

För några timmar sedan kom vi hem till Tampa - borta bra, men hemma bäst! Det firade vi med sushi och Trocadero (som Mattias föräldrar hade med sig och som vi sparat till ett speciellt tillfälle) som visade sig vara en vinnande kombination. Åh! Varför kan inte IKEA ha Trocadero?

Våra sista dagar på semestern spenderades i alla fall i delstaten Colorado - känt för sin natur som erbjuder upplevelser såväl vintertid som sommartid. Vi tog bilen genom Rocky Mountains, Klippiga bergen, som är en lång bergskedja som sträcker sig genom några av USA:s stater.

Typiska fjällstugor

Högt ovan trädtopparna på kalfjället följde vi en väg som slingrade sig fram, oftast med en klippvägg på ena sidan och stup utan räcke på den andra... Adrenalinkick utlovas vid några av kurvorna!

Vilda djur finns det gott om i bergsområdet, men vi såg bara några exemplar av detta djur. 'Elk' på engelska som översätts till 'älg' på svenska, men någon älg är det ju inte! Någon som vet vad denna ren-älg-hjort kallas på svenska?

Efter Nationalparken åkte vi ned till en liten stad som hette Estes Park där tydligen skräckfilmen The Shining, av Stephen King, spelades in. Dagen därpå åkte vi vidare mot ett litet samhälle som heter Idaho Springs där vi hoppade på årets sista forsränningstur. Tyvärr var vattennivåerna ganska låga så de forsar som skulle vara klass III var istället klass II med risk att köra fast på vissa ställen. Men det var trevligt ändå!

Vårt forsrännargäng

På vägen till Colorados huvudstad Denver stannade vi sedan till vid Red Rock Amphitheatre - en utomhusteater insprängd bland stora röda klippor som tydligen ska ha en grym akustik. Jag har inte själv varit i Dalhalla i Sverige, men kan tänka mig att detta var något liknande.



Red Rock Amphitheatre

 I Denver avslutades sedan vår sista kväll. Som tur var råkade det vara en festival, Taste of Colorado, just när vi var där så den besökte vi också.

Till alla 'Angry Birds-oholics' där ute, visst blir man frestad?

Nu är det återgång till vardagen som gäller. Jag har börjat en ny kurs denna vecka och Mattias jobbar vidare med sitt. Men till helgen blir det i alla fall att hitta på någonting roligt! Vad det blir får vi se då, men vi har några alternativ... :) 

Äntligen Amish!

Väl på den amerikanska sidan av gränsen åkte vi vidare sydösterut mot Cleveland, Ohio efter att först ha passerat staterna New York och Pennsylvania. Cleveland är bland annat känt som födelseorten för Rock n' roll och vi passade därför på att besöka Rock n' roll Hall of Fame.

Hårdrocks-staket med flames, kanske något för Ersforsen?

Cleveland - Rock ´N´Rollens födelsestad

Rock ´N´ Roll museum

Allting är större i USA

Efter Cleveland åker vi vidare sydösterut med målet att få se Amish-människor! Amish är en anabaptistisk kristen grupp som efter förföljelse i Tyskland flydde till USA på 1700-talet. De har idag ca 227 000 anhängare och bor främst i Pennsylvania, Ohio och Indiana. De anser att den tekniska utvecklingen har gått för långt och har därför valt att leva väldigt enkla liv utan elektricitet, telefoner och banklån. Alla maskiner som inte nämns i Bibeln, det vill säga de allra flesta, är också förbjudna. Men det mesta jag vet om Amish har jag lärt mig från låten Amish paradise, som du kan lyssna på här.

Lyckan var stor då vi redan efter några mil på Ohios landsbygd såg våra första Amishkvinnor utanför en bensinmack!

Amishförsäljare vid en bensinmack

Majsfält längs vägen

Väl i Indiana kom vi in i ett samhälle som hette Shipshewana - där majoriteten av befolkningen är Amish. Få elledningar och breda väggrenar för de hästdragna vagnarna, alkoholförbud i hela kommunen, människor i enkla kläder och stolpar att binda fast hästarna i utanför affärer skvallrade om att vi hade kommit rätt. Vi stannade till vid en av de lokala restaurangerna där Mattias passade på att ställa alla dumma frågor som jag själv inte vågade ställa om Amishkulturen, till servitrisen.

Amish gillar inte nymodigheter, 1 hästkraft skall det vara

Amish parkeringsplats utanför en utomhuskonsert

Efter en natt några mil norr om Shipshewana åkte vi vidare mot Michigansjön för att spana in en av Indianas större turistattraktioner, deras nationalpark vid sjön med ett rikt fågelliv och varierande ekosystem.

Indiana Dunes National Park, sand i stora lass

Stranden vid Michigansjön, Indiana

Nu är vi i Chicago, Illinois, så vi får se vad denna stad med omnejd har att bjuda på!

Floridas mest hatade kvinna just nu

Den största snackisen här i USA, på tv/twitter/gymmet/mataffären... är idag utan tvekan domen mot Casey Anthony - en nu 25-årig kvinna från Orlando som anklagats för att ha mördat sin tvååriga dotter, men som idag efter en månads juryöverläggning går fri. Det är svårt att förstå hur STOR denna rättegång varit och hur många människor som engagerat sig. Men tydligen har den varit en av USAs mest uppmärksammande med männskor campandes utanför domstolsbygganden och jämförts med fallet OJ Simpson - som 1994 gick också gick fri från mordanklagelser till mångas förvåning.

Den döda dottern och hennes mordanklagade, men nu friade mamma

Fallet i korthet:
Casey hade flera gånger inför vänner uttryckt att hon inte ville ha sin dotter. Hon bodde till en början hos sina föräldrar, men flyttade sedan till ett eget boende. Mormodern försökte få träffa sitt barnbarn, men fick hela tiden bortförklaringar. Efter en månad uppdagades det att barnbarnet hade varit försvunnet i en månad och hittades i död ett skogsparti utan att mamman Casey ens hade anmält att hon var försvunnen. På Caseys dator hittades flera sökningar på nackskador, vapen och kloroform (som även fanns i hemmet) och i hennes bil hittade spår som kunde komma från en död människa. Kloroformen som hittades i hemmet förklarade Casey med att hon några gånger hade sövt sin dotter då hon skulle ut och parta. Casey har dessutom ändrat sin historia flera gånger och ljugit för rätten. Därför var förvåningen stor då juryn efter en lång överläggning frikände denna kvinna - förmodligen mest hatad i USA idag.

Jag tycker detta fall är intressant ur flera aspekter. För det första tänker jag på den oerhörda pressen som juryn (som består av vanliga människor utan juridisk kunskap) hade på sig - att antingen ge en kvinna dödsstraff (eller i bästa fall 25 års fängelse utan benådning) eller helt fria henne. Vilket ansvar att ta för dessa vanliga civilister! För det andra förvånas jag av att denna kvinna bara dömdes för mened och inte för åtminstone vanvård av sitt barn. Är det ingen som tycker att det är fel att söva sitt barn med kloroform eller låta bli att anmäla om ens tvååring är försvunnen i flera veckor (under denna tid var hon istället ute och festade mycket och nämnde inte för någon att hennes dotter var borta)? För det tredje tänker jag på hur svårt det kommer vara för denna hatade kvinna att bygga upp ett vanligt liv utan att någon ur den stora massan som hatar henne 'gör en Dexter' och 'fixar bort' henne. För det fjärde ställer jag mig frågan om domen hade blivit annorlunda om denna kvinna hade haft en annan hudfärg än vit...

Men medan jag pumpade biceps på ett gympass och lyssnade på skvaller från de andra deltagarna om denna hatade Casey Anthony unnade sig Mattias ett konsertbesök nere på NHL-arenan. Mötley Crüe och Poison gästar nämligen Tampa ikväll! Hur konserten var får ni uppdatering om imorgon eftersom den fortfarande pågår.


Vi har föresten bokat en resa också som vi åker iväg på om en vecka, men mer om det imorgon...

Vad gör egentligen Mattias en vanlig arbetsdag?

... ja, det är en fråga jag får då och då, särskilt när någon hör hans jobbtitel, "Evangelist". Men oavsett hur det låter så har han inte gått och blivit någon slags pastor eller så. Istället syftar titeln på att han har en informerande funktion. Så under resan till Vancouver och Seattle har han varit med på en mässa och bland annat träffat kunder och hållit tal.

Quest - företaget som Mattias jobbar för

Lokalen Mattias mässa höll till på, Hilton i Seattle

Så medan Mattias jobbade tog jag bussen ned till Seattles centrum för lite turistande och sitta-på-café-och-läsa-kurslitteratur-pluggande.

Provade goda, ryska piroshkysar

Pine Pike marknaden - en av måstena om man besöker Seattle

Lax i stora lass som med sång och skådespel kastades mellan fiskegubbarna

Bärtider i delstaten Washington

Fruktstånd så långt ögat kan nå på marknaden

På eftermiddagen blev Mattias fri och kom och mötte upp mig för att se den kanske mest kända turistattraktionen, the Space Needle. Det är ett observationstorn, 184 meter högt, som roterar 360 grader.

The Space Needle

Efter en god sushimiddag åkte vi ut till indianreservatet Snoqualmie där det finns ett vackert vattenfall. Vattenfallet är döpt efter indianstammen och är en central del av deras kultur, tro och andlighet. Berättartraditionen säger också att böner kan nå den stora skaparen via vattenångorna som stiger upp från fallet.

Snoqualmie falls (fråga mig inte hur det ska uttalas) Ser ni den lilla regnbågen till vänster?

Snoqualmie falls - 82 meter högt

Film med gatumusikanter utanför Världens första Starbuckscafé - Mattias favoritkaffe

Fynddag

Imorse drog vi iväg till det Outletshoppingcenter som ligger ca 45 minuter söderut. Matchen mellan vem som shoppade mest var spännande. I ena stunden ledde Sebastian med sina sex tröjor för att sedan bli omsprungen av pappa som köpte 11 tröjor på en och samma affär (förutom allt annat de shoppade). Mamma tog det däremot lugnt med shoppandet och lät karlarna fajtas om förstaplatsen.

Pappa och Seb utanför spritbutiken med de generösa priserna och stora utbudet

Pappa, Mamma och Seb drunknade nästan i alla shoppingfynd!

Mattias kunde inte följa med till shoppingcentret eftersom han var tvungen att jobba. Men det hindrade honom inte från att göra det största shoppingfynden av dem alla... Ett nytt BOSE Lifestyle V35 paket, som han gått och spanat in under en längre tid!

'Som ett barn på julafton!'