Det är på Grand Central som det händer

Gårdagens chililunch var god och det var kul att träffa och umgås med många av våra grannar. John, han som ska öppna den mexikanska restaurangen jag berättade om i förra inlägget, hade också gjort en mac n' cheese som var riktigt god! Har bara testat denna "nationalrätt" en gång tidigare och var då inte särskilt imponerad, men tydligen går det att få till riktigt god mat av fem sorters ostar, pasta och ströbröd (särskilt för den som jobbat som kock i flera år).

På festen var också den arkitekt som varit med och ritat restaurangen. Han berättade att det kommer hända mycket i vår byggnad, som heter Grand Central, månaderna framöver! Utbyggnaden av gymmet har ju som sagt nyligen blivit klart, om två veckor öppnar dels ett café och dels den mexikanska restaurangen, vid jul kommer ett SPA och nagelsalong öppna och i februari börjar matvarukedjan Publix sätta upp sin affär. Äntligen händer det något! Synd bara att vi flyttat härifrån då, men å andra sidan rör det sig bara om tre kvarter så vi kommer kunna dra nytta av allt det nya ändå. När jag tänker efter så känns vår byggnad lite som ett kryssningsfartyg. Vi har (snart) tillgång till boende, SPA-salong, mataffär, kemtvätt, två gym, två pooler, två bubbelpooler, ett klubbhus, en bar, ett café och en restaurang utan att ens behöva lämna byggnaden! (och på det jobbar/pluggar vi båda hemifrån...) Ersforsen hemma i Umeå kommer definitivt kännas annorlunda nu efter vi vant oss vid att allt är så nära och lättillgängligt!

På kvällen tog vi i alla fall oss en biltur, lämnade Grand Central och åkte hem till vår f d granne Brenda som köpt ett hus i norra Tampa. Där bjöds det på grillat, Mark drog fram tv-spelet Rockband och i övrigt degade vi framför teven framför ett tv-program om bimbotjejer i Miami som inte kunde få en pojkvän eftersom de enligt programledaren hade orimliga krav och de gick därför en "bli-mer-tilltalande-som-person-även-på-insidan-kurs under mycket gråt. "Kvalitets-tv" på hög nivå.