Ännu en dag i San Diego. Idag har jag gått runt lite mer i staden och är nu på väg till en buss som ska ta mig till Mexico, nedan kommer lite bilder från gårdagen...
Många gamla hus i Gas Light Quarter, restaurang- och bargatan i San Diego
I Kalifornien är surfning så populärt att till och med hundarna får surfbrädsvattenskålar utanför klädaffärer
Små minicentrum med gågator och torg i mexikansk stil
Mycket konstverk här och var
Näe, nu ska jag sätta mig på en buss och bege mig till en av världens mest trafikerade gränsövergångar, den mellan USA och Mexico. Dock finns inte tid att åka särskilt långt in i landet, så det får bli en sväng till Tijuana.
Tidigt igår morse tog vi flyget via Texas och landade i San Diego på förmiddagen. Att flyga västerut har verkligen sina fördelar eftersom tidsskillnaden är tre timmar mellan Florida och Kalifornien och man förlorar därför inte så mycket av dagen i restid (däremot blir det alltid jobbigare tillbaka österut). För er som inte har koll på vart San Diego ligger föresten så kan jag meddela att det ligger utefter USA:s västkust två timmar norr om mexikanska gränsen och två timmar söder om Los Angeles och är Kaliforniens näst största stad.
Vi bor fint på ett Marriotthotell vid Marinan och en mysig strandpromenad med gatuartister och restauranger. Det är på hotellet som mässan är som Mattias ansvarar för. Han ska bland annat presentera de olika talarna under konferensen och även hålla i ett eget talarpass under morgondagen, jag är så stolt över honom!
Vårt hotell nere vid San Diegos marina
Många fina båtar nedanför hotellet som vi skulle kunna tänka oss (om vi hade några miljoner till övers)
Igår ägnade vi dagen till att gå omkring i hamnområdet. Många små mysiga affärer, restauranger och caféer. Jag åt en jättegod kyckling- och shitakevårrulle till lunch och en ljuvlig räkcurry till middag. Får se vad det blir idag! Några kompisar har tipsat mig om att beställa mat "animal style" på en viss restaurang - har ingen aning om vad det är eller vad jag kommer få om jag beställer det, men måste självklart testas!
Vad vore väl södra Kalifornien utan kaktusar?
Kaninkaktus?
Vart man än reser där det finns turister brukar det också finnas diverse gatuförsäljare och gatuartister. Till standardutbudet brukar konstnärer (ofta karikatyrer), smyckesförsäljare, solglasögonsförsäljare, spåkvinnor och musiker höra. Många av dem är naturligtvis jätteduktiga, men tyvärr blir man lite mättad och uppskattar det inte lika mycket som man kanske borde efter att ha sett det så många gånger. Därför blev jag glatt överraskad och grymt imponerad igår när vi gick förbi en mexikan som balanserade stenar på varandra ute på en blåsig udde. Helt utan lim eller andra fuskmetoder staplade han stora stenar på små stenar i fysiologiskt omöjliga vinklar. Otroligt!
Denna man kan med energin i sina händer få stenar att balansera på varandra, helt emot fysikens lagar
Detta tog tre timmar att stapla, inget lim eller annat trams. Så imponerad!
Idag har Mattias som sagt börjat mässan och själv ska jag skriva klart en hemtenta i ryska innan jag beger mig ut på stan för upptäcksfärd. Första uppdraget får bli att köpa en jacka! San Diego är nämligen mycket kallare än jag hade väntat mig, ca 20 grader på dagen, och alla mina jackor är nedpackade påväg till Sverige.
... men inte för oss, utan för vår kära Ford Mustang som vi vill ha med oss hem till Sverige. Mattias är därför just nu påväg till West Palm Beach, strax norr om Miami, varifrån bilen ska skeppas i en container. Vi hade först tänkt skicka den om några veckor, men insåg igår att en 4-6veckorskryssning som påbörjades om två veckor skulle krocka med den svenska industrisemestern vilket i värsta fall skulle innebära att vi inte skulle kunna registera och använda bilen i Sverige förrän i slutet av sommaren, Därför har det varit lite sista-minuten-panik här med packning och så.
Saknar dig redan!
Föresten, på tal om packning. Inte många luftfickor kvar i baggageutrymmet i bilen, äntligen kom alla års tetrisspelande till användning! Men packas görs det fortfarande, trots att bilen nu är påväg... Imorgon åker vi nämligen till San Diego i Kalifornien och stannar där i åtta dagar, så packning inför den resan står på listan idag! Och efter San Diego återstår två resor till för oss innan hemresan till Sverige... Erkänner att vi känner oss rätt så stressade faktiskt, men det är det absolut värt och vi får påminna varandra om att bara sätta sig ner och andas ibland. Nu ska jag exempelvis lämna stressen för en liten stund och gå ned på Wine Design och dricka lite kvalitetsvin med kompisen JP som jobbar där, innan det är dags att ta itu med resten av dagens flytt-/skol-/resebestyr.
Igår när vi kom hem vid lunchtid efter sjökosnorklingen så var vi båda hungriga, men för trötta för att laga något. Jag traskade därför över till kaffebaren Victory Coffee rakt över gatan och beställde oss varsin bagel med kycklingröra och sallad. Men när jag kom hem så upptäckte jag och Mattias inte bara att brödet fortfarande var fryst, utan kycklingröran var dessutom en tonfiskröra! Urk.
Om detta hade skett i Sverige så skulle jag nog bara låtit brödet få tid att tina, skrapat av äckeltonfisken och bara ätit salladen. Som exempel beställde jag en gång en rullkebab i Umeå där de glömde sätta i kebabkött, men jag sa inget för att jag inte ville vara till besvär eller verka omständig. Därför blev det ganska tydligt för mig hur vistelsen här i USA har förändrat mig lite som person till att kräva mer då det nu kändes som en självklarhet att gå och klaga. Jag traskade därför tillbaka med mackorna och när hon frågade om något var fel så förklarade jag precis som det var att brödet var fruset och att kycklingsalladen var en tonfisksallad. Naturligtvis tog hon tillbaka mackorna, jag fick pengarna tillbaka (men blev också utan lunch eftersom de inte hade något mer ätbart där). Hade jag gått och klagat och reklamerat på detta sätt i Sverige så hade jag nog dels ursäktat mig en massa och dels haft dåligt samvete efteråt. Nu kändes det bara bra att kräva att rätt skulle va rätt, utan krusiduller! Är jag amerikan nu?
Tidigt imorse åkte vi iväg på en båttur i Crystal River för att snorkla med sjökor (även kallade manater, lamantiner och sirendjur). Men eftersom Crystal River ligger ca två timmar norrut härifrån och vi skulle vara där redan 7.30 på morgonen så åkte vi redan igårkväll till först New Port Richey, som är halvvägs, där vi träffade några kompisar, Mary och Joseph (jag vet, ganska rolig namnkombination) på en bar, för att sedan åka den sista timmen till Crystal River där vi sov några timmar på ett motell.
Tyvärr hade Mattias ett sista-minuten-långmöte på jobbet som han var tvungen att vara med på, så han kunde tyvärr inte snorkla något, men såg sjökorna bra uppifrån båten också. Jag gjorde mitt bästa för att knäppa lite bilder under vattnet för att han skulle få se vad han gick miste om, men som ni kommer se nedan så var inte vattnet alltför klart tyvärr.
Källvattnet var ganska kallt så våtdräkt var uppskattat!
Vår båt med kaptenen och Mattias
Många tarpons (på svenska?) lekte i vattnet. Svårt att se, men de är i storlek med en liten delfin ungefär
Huvudet på en sjöko
De lät sig gärna klappas och klias
Sjökorna var väldigt orädda och lät sig villigt klappas och klias. Många hade mossa som växte på ryggen samt otäcka ärr efter båtpropellrar. Vi såg även en hona som hade en stor bit av stjärtfenan bortsliten efter en olycka. Vattnet i Kings Bay var ca 1-2,5 meter djupt och det var en riktigt läcker känsla när de stora djuren kom simmandes mot mig och sedan under mig så nära att vi vidrörde varandra.
Håller min fot mot deras stjärt så ni ser storleksproportionerna
En kalv som ammas i armhålan på sin mamma. Kalvar följer sin mamma i 1-3 år.
Snabbfakta om sjökor:
De har inga fiender förutom människan och har ingen större funktion i näringskedjan heller. Ändå är de utrotningshotade, främst på grund av kollissioner med båtar.
De har inga tänder och äter sjögräs hela dagarna, ca 10 % av sin kroppsvikt mumsar de i sig. Det blir en hel del med tanke på att de är 2,5 - 4 meter långa och väger 250 kg - 1500 kg.
Deras närmsta släkting är elefanten.
De måste upp till ytan och andas efter 1-5 minuter. Men om de sover på botten flyter de upp automatiskt för andhämtning vid behov för att sedan sjunka ned igen utan att de vaknar.
Precis som vissa aparter och delfiner så är de en av få djurarter som har sex för nöjets skull.
Två sjökor som kommer upp till ytan för luft
Dessa s k mobila hem ser vi lite överallt i USA, men detta är första gången vi sett den flytande varianten
Det är så lätt att hitta på ursäkter för det ena eller det andra, men i grund och botten så är man alltid ansvarig själv för de val man gör i livet. Att då hitta på ursäkter är att försöka ansvarsbefria sig själv.
Oavsett om det gäller att exempelvis sluta röka, gå ner de där extrakilona, ta upp kontakten med den där kompisen eller snooza mindre på morgonen så är vi i slutänden alltid ansvariga för våra val, men det betyder också att det är just du och jag som har förmågan att göra det vi vill...
Åh vad svårt! Så mycket man vill göra och se, så lite tid. Jag och Mattias har de senaste dagarna planerat för vår hemresa och planen är som sagt att flyga till Stockholm från Chicago, men bilsemestra i ca 10 dagar till Chicago innan hemresan. Dock har vi två alternativa rutter för vår roadtrip och båda är mycket lockande, men vi hinner naturligtvis bara med en.
Den norra rutten låter oss se bland annat Mount Rushmore, Yellowstone, geysrar, glaciärer, "månlandskap", mycket cowboykultur, vilda bisonoxar och andra vilda djur, mammutskelett, många av de stora och mer kända indianreservaten samt broarna i Madison County (Japp, de från filmen med Clint Eastwood). Nackdelen är att rutten har ganska långa sträckor som bara ska nötas eftersom de största sevärdheterna är koncentrerade till början av rutten.
Det norra alternativet
Den södra rutten ger oss bland annat naturen i Smokey Mountains, musik i Nashville (Rock och Country), hästgårdar i Kentucky, världens största ölbryggeri, Jack Daniels destilleriet, mer bebyggelse och intressant historia utefter Mississippifloden samt Route 66. Nackdelen är att även om sevärdheterna är fler, så det blir inte lika långa körsträckor som ska nötas åt gången, så är ingen av sevärdheterna i klass med Yellowstone och Mt Rushmore.
Det södra alternativet
Vilket alternativ ska vi välja? Och vet DU av något sevärt utefter dessa rutter som vi missat?
Vilken spontantrevlig helg vi haft! I torsdag på Flicks n' foodtrucks pratade jag med kompisen Raj, som är från Indien, och ämnet kom in på indisk mat. Han lovordade då indisk brunch och därför drog vi ihop ett gäng på lördagsmorgonen och begav oss till en sån där liten restaurang i ett område man aldrig åker till och som man aldrig skulle ha besökt annars om det inte var för att någon tog med en dit. Där serverades en vegetarisk lunchbuffé för endast 10 dollar. Jag ska inte försöka mig på att namnge någon av maträtterna, men vi åt i alla fall bland annat något tunnpannkaksliknande med potatisfyllning, samosas, ananascurry och lite annat smått och gott.
Min tallrik från den sydindiska vegetariska brunchbuffén
Efter brunchen åkte de flesta vidare till Florida Avenue Cold Storage Brewery som hade sitt månatliga öppna hus med All-you-can-drink-beer för knappa 10 dollar. Däremot tog jag, Mattias och Raj en annan sväng först förbi ett hinduisk stort tempel som verkligen låg otippat bakom ett bostadsområde med övervägande envånings mobila hem och helt plötsligt tornade ett högt och stort tempel upp sig!
Sittandes i trappan in till templet
Efter en rundvandring, med Raj som guide som tålmodigt svarade på alla mina frågor om diverse ritualer och gudar och väggkonstens betydelse och... så åkte vi vidare till bryggeriet där vi mötte upp med de andra samt träffade några andra kompisar som vi hade hoppats skulle vara där.
Delar av sällskapet inne på bryggeriet
Efter bryggeriet åkte vi hem till oss tillsammans med Alain, Kevin, Shaun och Raj där det blev fler öl/drinkar och hårdrocksdiggande. Framåt kvällskvisten åt vi god middag på en mexikansk restaurang i området och killarna drog därefter på bio och såg Hunger Games, medan jag passade på att ta det lugnt och stannade hemma i soffan med en bra bok.
Idag var planen att dra till stranden och hyra en vattenskoter, men på grund av regn har vi istället haft en produktiv dag där vi tagit itu med olika måsten så som städning, handling, plugg, men också bestyr kring vår hemflytt. Skönt att få lite sådant bortgjort också!
Fredag. Jobb/plugg och mysbyxor fram till middagstid varefter vi såg kapp några serier. På kvällen tog vi en promenad ned till vattnet och hittade en bar där vi tog en drink. En kompis ringde och tyckte vi skulle gå ut. Mattias var trött, men jag hakade på en barrunda i Ybor och sjöng till och med karaeoke för första gången på en av barerna! Dock gick det inte så bra med tanke på att jag i brist på linser i min ögon inte kunde läsa texten. Min kompis, som jag sjöng med, hjälpte inte mycket han heller då han satte sig på en högtalare längst bak på scenen och insisterade på att bara sjunga två ord i refrängen, men därutöver vara tyst. Antar att detta är pinsamma veckan eller nåt! Aja. Det får man bjuda på... haha
Pratade för en stund sedan med kompisen Tina och eftersom jag inte känner någon som är mer skofixerad än henne så pratade vi såklart, bland annat, om mina nya älsklingar. Jag berättade därför om hur jag inte kunde låta bli att använda dem på en gång, trots att tillfället kunde ifrågasättas. Min berättelse fick sig ett gott skratt och jag tänkte därför, efter visst övervägande med tanke på hur många av er som aldrig kommer låta mig glömma detta, dela den med er andra också...
Det var tisdag, dagen efter jag hade köpt mina älsklingar, och jag kunde inte vänta längre på att få pryda mina fötter med de små underverken. Svarta shorts och en vit tröja hade jag redan så den spontana matchningen hade redan sagt sitt! Jag och Mattias skulle på eftermiddagen iväg på vår veckomassage och jag tog därför på mig älsklingarna och satt sedan upp bakom Mattias på motorcykeln. Att åka MC med dessa höga klackar gick utan problem! Dock lite balansgång när jag skulle på och av eftersom jag var rädd att klackarna skulle vikas om jag satte ned fötterna fel.
När jag sedan gick in i väntrummet kände jag mig som en ståtlig gazell, eller möjligtvis en påfågel, som gled in genom rummet fram till receptionen. Catwalk-känsla deluxe! Väl i massagerummet tog jag givetvis av mig dem och avnjöt sedan en helkroppsoljemassage och även fötterna fick sig en knådningsomgång. Men! Det var en sak jag inte hade tagit med i mina beräkningar...
Fortfarande mina älsklingar, men åker inte på massage med dem igen!
... när jag sedan hade klätt på mig och dragit på mig skorna kände jag hur all olja på fötterna gjorde att jag bara gled i den branta nedförsbacken i skorna vilket resulterade i att fötterna klämdes fast framtill, vilket i sin tur ledde till att det glappade ordentligt bakom hälarna. Därför tvingades jag inse att min tidigare så ståtliga gazellentré nu var förbytt mot en sortie som mer liknade en femåring som lånat sin mammas förstora klackeskor. För att kamouflera lite drog jag snabbt upp telefonen och gled därefter långsamt och släpande genom rummet, djuuupt försjunken i vad jag nu kunde tänkas ha för viktigt på telefonens skärm.
På hemvägen stannade vi till på mataffären för att handla lite. Jag klev av hojen, men då jag inte ens tog mig utanför parkeringsrutan utan att jag åter började halka runt i oljan tvingades vi inse att det bara var att ge upp, så vi åkte hem utan att handla!
... då gatukökslastbilarna ställde upp sig på gatan utanför där vi bodde tidigare. Självklart var vi där och umgicks med kompisar till tonerna av ett liveband som hade en bred reportoar med allt ifrån opera till country.
Ju mer jag planerar tiden vi har kvar här desto mer inser jag att vi bara kommer spendera tre(!) helger i Tampa innan vi åker hem. För de två kommande helgerna är vi i San Diego och sedan har vi ju den där löst inplanerade bilsemestern i slutet som kommer att äta upp två helger... Jag är övertygad om att vi prioriterar rätt, men det skulle ju inte vara helt fel att kunna äta kakan och behålla den för en gångs Ikväll har vi i alla fall inga planer. Men helgen bjuder förhoppningsvis på aktiviteter! Kanske en sväng till stranden också och använda upp ett grouponerbjudande om vattenskoter vi tidigare köpt? Håller tummarna att helgens väder blir som de flesta andra dagar här; soligt med något moln och 29-31 grader!
Igår morse påbörjade familjen Larsson sin långa resa tillbaka till Sverige. De fick bli våra sista besökare här i Florran och det får en oundvikligt att tänka på att nästa resa som ska göras mellan Tampa och Sverige blir vår egen hemresa, inte långt kvar nu!
Vi har fortfarande inte bokat hembiljetten så har inget datum än, men planen är att flyga härifrån till staten Idaho kanske tredje veckan i maj. Där är tanken att vi hyr bil och bilar ca 10 dagar genom Idaho, Montana, South Dakota, Minnesota och Wisconsin med förhoppningen att bland annat se bl a nationalparken Yellowstone och Mt Rushmore. Slutdestinationen får bli Chicago varifrån vi flyger hem till Sverige.
Mt Rushmore
Puh! Känns som tiden bara rinner iväg! Dock hann vi beta av några saker på att-göra/se-innan-vi-flyttar-hem-listan medan Larssons var här, så där har vi några stressmoment mindre.
Idag har jag en föreläsningsfri dag, men däremot ganska mycket läxa. Därutöver blir det en sväng till massagen idag och sedan ikväll drar vi iväg till kvarterspuben Pourhouse som har den månliga eventet Flicks n' food trucks utanför ikväll. Äntligen får jag äta goda guava n' creme cheese empanadas igen!
Igår shoppades det för oss här i Tampa. Familjen Larsson var en sväng förbi Target (typ Maxi) på vägen hem från stranden i Clearwater och den ostkroksälskande Lovisa hittade något helt i sin smak! Vilken tur att "Everything is big in America".
Lovisa med sin megastora ostbollsburk
Själv åkte jag på shoppingcentret Westshore, efter en dags pluggande, och hittade en affär med jättebra erbjudanden på skor! Tre par skor för 70 dollar tycker i alla fall är riktigt prisvärt! Dock hade jag lite svårt att bestämma mig så som tur var kom tha Larssons till min undsättning och fick vara smakråd.
"Bekväma, men ändå med klack"
"Inte fullt så fula som crocs och grymt sköna!"
"Vid festiligare tillfällen eller när jag råkar ha kläder på mig som matchar med svart och vitt, som idag till exempel!" Kärlek vid första ögonkastet!
På kvällen promenerade vi ned till bowlinghallen och åt middag där. Grymt god mat som jag och Mattias helt felaktigt smått bojkottat fram till nu, det får det bli ändring på! Ikväll blir det nog en sväng ner till Ybor, men först lite massage och kotknäckning samt vänta på att Larssons kommer tillbaka från ännu en dags stekande på stranden. De fick föresten äntligen se delfiner där igår, kul!
Sista stoppet på vår weekendroad trip blev Miami (familjen Larsson åkte däremot vidare till ön Sanibel på västkusten istället).
Självklar lyssnade vi på denna när vi körde in mot Miami
Övernattade gjorde vi på ett äldre hotell i den hippa och mysiga stadsdelen Coconut Groove. Hotellet var så gammalt att hissen varnav typen där två gallerdörrar stängs för hand och en spak istället för knappar avgör vilket våning man hamnar på. Mysigt! Kvällen tillbringade vi på den kända gatan The Miracle Mile där vi åt god tapas och drack vin till tonerna av spansk livemusik. Titt som tätt fick jag torka Porsche-dreggel från Mattias när vi gick förbi många av de parkerade bilarna. Själv såg jag en Lotus som jag skulle kunna tänka mig.
Miamis skyskrapor
På söndagen hade vi ont om tid, men ville se mycket. Därför passade det utmärkt att hoppa på en guidad busstur runt staden. Första stoppet var Little Havana som faktiskt påminde en del om den kubanska huvudstaden med sitt färgglada kakel och mosaik, äldre farbröder som spelade backgammon i parker och cigarrförsäljare här och var.
Cigarrbutik i Little Havana
Smyckesförsäljare
Sugen på kalla cocosnötter?
Den omsjungna och omskrivna Calle 8 (8th street)
Efter de kubanska kvarteren (Miami har för övrigt inget Chinatown som många andra stora städer, men däremot Little Haiti och Little Havana) åkte vi vidare till South Beach och Miami Beach.
Vad vore väl Miami utan lyxvillor och båtar?
Bro som öppnar sig för passerande båtar är en vanlig syn utefter Floridas kuster
I Miami Beach var det Gayparad nere vid den kända Ocean Blvd så tyvärr kunde vi inte ta oss ner dit eftersom det var avstängt, men vi fick se mycket intressant ändå och hade en bra guide som hade koll på historisk och arkitektorisk (heter det så?) kuriosa samt en del kändisskvaller. Efter Miami Beach åkte vi tillbaka till fastlandet och avverkade Downtown, Coral Gables och Coconut Groove.
I en växande stad får man vara uppfinningsrik när ett höghus och en tågspår ska rymmas på samma plats och inget kan gå under jord med tanke på att det bara är ca en meter ner till grundvattnet
$Särskilt Coral Gables var otroligt vackert med sina perfekta lummiga gator och fina hus. Men skönheten var ingen slump. Vår guide berättade att hur det kom sig, bland annat på grund av följande restriktioner:
Öppen garageport, även bara en springa, i mer än åtta timmar - böter: $250
Fel längd på gräset - någon kommer dit och tvångsklipper gräset, tar betalt för tjänsten samt böter: $250
Trädgårdsarbete på en helg - böter: $250
Husvagn eller släpvagn på uppfarten - böter: $250
m.m. - böter: $250
etc. - böter: $250
Många lyxiga villor med lyxbilar i Coral Gables.
Vi är nu tillbaka i Tampa, som jag skrev tidigare. Familjen Larsson åker på onsdag så vi har därför tyvärr bara två dagar kvar med dem här, men får se till att göra det bästa av den tiden!
Efter Everglades åkte vi vidare ut mot den första stora ön, Key Largo, i ö-bältet som utgör Florida Keys. Där mötte vi upp med familjen Larsson som också hade varit i Everglades på morgonen, men på airboattur.
Hittade familjen Larsson (-Lovisa) solandes utanför den restaurang vi senare åt lunch på
Lovisa hade istället hittat en väldigt skön plats i skuggan
Mattias byter ibland ut sitt inomhuskontor mot... exempelvis bryggor i Karibien
Lagomt till kvällen var vi sedan framme vid Florida Keys västspets, Key West. Visserligen har man en helt fantastisk utsikt på vägen dit, men tre timmars körning på enkelfiliga vägar i låga hastigheter är ändå tröttsamt. Därför var det väldigt skönt när vi till slut kom fram till vårt boende som turligt nog låg inom gångavstånd från det mesta. På kvällen sökte vi oss ned mot hamnen för att se den vackra solnedgången, liksom alla de andra turisterna på ön. Hamnområdet bjöd även på gatuartister av olika slag.
Obligatoriska solnedgångsfotot
Obligatoriska solnedgångsfotot
Solnedgång över Sunset Island
Efter en god middag på Hard Rock café och lite traskande på huvudgatan Duval Street, som alltid tycks vara vaken, gick vi hem så vi fick oss några timmars sömn innan morgondagen som bjöd på en snorkeltur. En katamaran tog oss ut till två olika delar av korallreven i det karibiska havet där vi fick snorkla ca 45 minuter på varje ställe. Tyvärr var ett oväder väntat till eftermiddagen, vilket märktes av då siktförhållandena under vattnet inte var de bästa, men några foton blev det i alla fall.
Katamaranen som tog oss ut i Karibiens korallrev
Linnea premiärsnorklar
Lovisa premiärsnorklar
Innan vi lämnade Key West såg vi till att pricka av några av punkterna på "Detta-måste-du-se/göra-i-Key West". Vi gick bl a Duval Street i dagsljus, köpte souvenirer, åt Keylime Pie och fotade markören för USA:s sydligaste punkt.
Lösa tuppar vandrade omkring på gatorna
Ser underbart ut till och med en molnig dag!
Typisk Key West-hus
Kontinentala USA:s sydligaste punkt
Efter Key West åkte jag och Mattias vidare mot Miami, medan familjen Larsson åkte till ön Sanibel som ligger på Floridas västkust. Bilder från Miami kommer i nästa inlägg...
