Jag ska prata med folk på bussen

Ju närmre hemflytten närmar sig desto mer sitter vi och jämför USA och Sverige, främst med fokus på vad vi kommer att sakna när vi flyttat härifrån. En sak som jag har tänkt på är mer vanligt här i Florida än i Umeå är människors öppenhet och förmåga att spontant ta kontakt med främlingar utan att det behöver vara något konstigt med det (jämför hur obekväma många svenskar känner sig om någon främling bryter 'den sociala koden' och börjar prata på bussen eller i hissen med en).

Ett exempel på ovanstående har jag senast från igår: När jag, Helen och Anders var ute och promenerade stannade vi till på en affär där Anders köpte solglasögon. Tjejen som jobbade i affären började småprata lite med oss, det visade sig att hon var från Brasilien, jag sa att jag pluggade portugisiska och försökte briljera med några meningar, hon blev väldigt till sig, gav mig sitt telefonnummer, sin facebook samt ville att jag skulle lova henne att vi skulle gå ut och umgås någon kväll. Innan vi gick fick jag även en kram och en kindpuss. Min erfarenhet från Sverige är att många svenskar skulle ha känt sig lite obekväma i denna situation och förmodligen tyckt att hon var för på. Själv tycker jag bara att det var trevligt! Och tack vare denna öppenhet som finns här så har både jag och Mattias fått många kompisar trots att ingen av oss egentligen haft något naturligt forum (ex. klassrum eller arbetsplats) där vi kunnat träffa och knyta kontakt med människor.

Man kanske får försöka starta en ny trend väl tillbaka i Sverige? Börja prata med folk på bussen av bara den (mental note: börja åka buss), mingla på mataffären och gymmet, ha ögonkontakt i hissen, sätta mig bredvid folk i väntrum trots att det finns lediga stolar längre bort... kom igen nu allihopa! Det blir mindre konstigt om vi är fler som gör det!