Jag ska prata med folk på bussen

Ju närmre hemflytten närmar sig desto mer sitter vi och jämför USA och Sverige, främst med fokus på vad vi kommer att sakna när vi flyttat härifrån. En sak som jag har tänkt på är mer vanligt här i Florida än i Umeå är människors öppenhet och förmåga att spontant ta kontakt med främlingar utan att det behöver vara något konstigt med det (jämför hur obekväma många svenskar känner sig om någon främling bryter 'den sociala koden' och börjar prata på bussen eller i hissen med en).

Ett exempel på ovanstående har jag senast från igår: När jag, Helen och Anders var ute och promenerade stannade vi till på en affär där Anders köpte solglasögon. Tjejen som jobbade i affären började småprata lite med oss, det visade sig att hon var från Brasilien, jag sa att jag pluggade portugisiska och försökte briljera med några meningar, hon blev väldigt till sig, gav mig sitt telefonnummer, sin facebook samt ville att jag skulle lova henne att vi skulle gå ut och umgås någon kväll. Innan vi gick fick jag även en kram och en kindpuss. Min erfarenhet från Sverige är att många svenskar skulle ha känt sig lite obekväma i denna situation och förmodligen tyckt att hon var för på. Själv tycker jag bara att det var trevligt! Och tack vare denna öppenhet som finns här så har både jag och Mattias fått många kompisar trots att ingen av oss egentligen haft något naturligt forum (ex. klassrum eller arbetsplats) där vi kunnat träffa och knyta kontakt med människor.

Man kanske får försöka starta en ny trend väl tillbaka i Sverige? Börja prata med folk på bussen av bara den (mental note: börja åka buss), mingla på mataffären och gymmet, ha ögonkontakt i hissen, sätta mig bredvid folk i väntrum trots att det finns lediga stolar längre bort... kom igen nu allihopa! Det blir mindre konstigt om vi är fler som gör det!

Mina smultronställen

Smultronställen har vi nog alla. Eftersom jag hunnit resa en del får jag ofta frågan vilka platser jag skulle vilja åka tillbaka till - En svår fråga att svara på eftersom alla platser alltid har sin egen charm (det kan bero på naturen, mentaliteten, människor man lärt känna, kulturen...), men oavsett hur mycket jag tycker om en plats föredrar jag ändå att alltid resa till nya ställen för att kanske upptäcka ännu ett smutronställe.

Dock finns det några resmål som ligger mig särskilt varmt om hjärtat och som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att åka tillbaka till (undantag från min bara-resa-till-nya-ställen-regel skulle man kunna säga). Dessa är:

Rio de Janeiro i Brasilien - den vackraste stad jag någonsin sett och enda gången i mitt liv som jag blivit rånad. Jag var dit under en backpackingresa i Sydamerika när jag var 19.  



Nuweiba i Egypten - här bodde jag med en Beduinfamilj i öknen under en helg, sov under bar himmel mitt ute i ingenstans och fick se och vara med i deras dagliga rutiner med getvaktning, kamelridning och brödbakning. Jag har fortfarande kontakt med familjen via sms ibland, trots att det var sju år sedan.  

 

Rurrenabague, Bolivia - En liten by i Amazonas där jag åkte ut och campade i regnskogen under några dagar och såg djur jag inte ens visste fanns samt kom över lite av min orm- spindel- och alligatorrespekt. Jag var 19 år och halvvägs på min backpackingresa genom Sydamerika.

Roatán, Honduras - den ö i Karibien som jag och Susanne besökte under vår backpackingresa i Centralamerika i oktober - 2011. Det var otroligt vackert, stillsamt, en skön atmosfär och vi lärde känna härliga människor som jag fortfarande har regelbunden kontakt med.

Eftersom Roatán är det resmål som är "färskast" av mina smultronställen samt ligger närmast så är jag verkligen sugen på att åka tillbaka! Och från att aldrig ha hört talas om Roatán så verkar namnet dyka upp överallt nu! Förra veckan såg jag och Mattias tv-programmet Househunting International, där man får följa husköpare i jakten på sitt drömhus i olika delar av världen, och självklart utspelade sig detta avsnitt i just Roatán! Från vår lägenhet ser vi varje dag kryssningsfartygen lägga till två kvarter härifrån och nästan alla har just nya destinationen Roatán på sin reserutt (tillsammans med Cayman Islands, Belize och Mexico). Dock tar kryssningen en vecka tur och retur. Och med tanke på att jag och Mattias dels inte har tiden att vara borta en vecka i sträck, tycker att kryssningar är för dyra och dels inte ens gillar kryssningar så lär det inte bli av. Men det skulle verkligen vara kul at få visa honom Roatán, låta honom träffa mina kompisar där och se om han också blir kär i den lilla ön.

Det vattenlandande gula flygplanet (se ovan) som jag av en händelse fotade under min och Susannes vistelse på Roatán fick jag återigen se en bild på imorse då jag vaknade. En av de vi lärde känna hade nämligen lagt upp bilden nedan på facebook...  

Kraschat plan i Karibien

Jag håller tummarna att ingen omkom eller skadade sig. Ungefär på samma ställe sjönk en lyxyacht som vi var ombord på ca två veckor efter att vi hade åkt. Men den gången klarade sig alla som var ombord som tur var.

Hoppas jag inspirerat till nya resmål. Själva åker vi ju till Jamaica imorgon så nu tänkte jag börja ta itu med packningen.  Ha en trevlig helg!