måndag 5 september 2011

Rocky road

Efter besöket hos bisonoxarna på Antelope Island åkte vi vidare några timmar sydösterut mot ett landskap som fick en att tänka på miljön där de tecknade figurerna Hjulben och Gråben gör livet surt för varandra eller varför inte slutscenerna i Västernfilmer då cowboyhjälten rider ned i solnedgången omgiven av höga, röda klippformationer. Vi besökte i alla fall Arches National Park som såg ut som det övriga landskapet, d v s röda klippor och öde vildmarker, men parken hade en större koncentration av annorlunda stenformationer än det övriga landskapet.  

En stor del av vägarna vi kört under denna resa har sett ut som denna... lååååååånga raksträckor med berg i slutet som man aldrig tycks komma fram till. 

Observera hur tunna klipporna bakom oss är - som flarn! Visst ser ni föresten också att klipporna börjat stava mitt namn? Första bokstaven i alla fall...  

Denna del av USA var föresten bland de sista att kartläggas på grund av sin ödsliga och otillgängliga terräng. Dock fick vi se lite liv i det annars så livlösa landskapet i form av ödlor, hjortar, vädurar (ni vet sådana där får med stora horn som går i en båge) och en och annan rovfågel. Skallerormar skulle det också finnas, men någon sådan såg vi inte och tur var kanske det.
Det mäktiga landskapet

Balance Rock - kan ju bara vara en tidsfråga innan den kommer trilla ner!

Delicate Arche - otroligt vad väder och vind kan göra! Prickarna bakom  klippvalvet är människor, för att ge er en känsla av hur stor denna var. 

Efter parken åkte vi till Moab - en stad som utgör basen för många av de friluftsmänniskor som vill uppleva kanjonlandskapet. Det är föresten här som filmen 127 hours utspelade sig, ni vet den verklighetsbaserade filmen om en kille som fastnar med sin arm under en stor sten och till slut tvingas såga av den (den har jag tidigare recenserat här). Även inledningsscenen till filmen Mission Impossible II har spelats in här.

Vi är nu i Colorado, på väg till en forsränningstur vid Klippiga Bergens fot, men mer om det i morgon...  

1 kommentar: