Jag betalar gärna skatt i Sverige

Bitter-bloggande idag.

Efter tre läkarbesök (+ att jag har ännu ett imorgon), blodprovstagning, hjärnröntgen och diverse mediciner så har nu läkarna kunnat konstatera att jag har en ögoninflammation i höger öga. Det tog bara 11 timmar på den amerikanska privatsjukvårdskarusellen och ca 500 dollar (ca 3500 kr) med vår privata sjukvårdsförsäkring som vi betalar dyrt för varje månad (utan sjukvårdsförsäkring skulle det ha gått på ca 2500 dollar).

I Sverige hade jag kunnat gå till en vårdcentral och fått samma diagnos, men på kanske en timme och för 300 kr (ca 42 dollar) + medicinkostnad. Argumenten som brukar användas för privatisering är att man får hjälp snabbare och billigare än med en förstatligad sjukvård. "I couldn't hear more bullshit if a bull actually shit in my ear" - som en vän skulle ha sagt. För om verkligheten ser ut såhär med något så enkelt som en ögoninfektion, vad skulle då pris- och tidsskillnaden bli vid betydligt allvarligare åkommor? (räkna där in inkomstbortfall om man måste vara borta från jobbet i flera timmar varje gång man uppsöker vård).

Privata bolag vill tjäna pengar på sina patienter. Det kan de göra genom att bland annat utsätta dem för onödiga behandlingar och undersökningar (ex. en hjärnröntgen) eller skriva ut dyra mediciner istället för likvärdiga billigare alternativ genom att med sin läkarauktoritet och tolkningsföreträde inom det medicinska övertyga patienten att den föreslagna behandlingen eller medicinen är jäääätteviktig och det enda alternativet. Jag saknar Sverige. Jag saknar det svenska skattesystemet. Jag saknar den svenska socialismen (som mången oupplyst amerikan ser som ett skräckscenario). Jag saknar en sjukvård som jag kan lita på gör det som är bäst för mig.

Nu har jag bittrat av mig klart! Resten av USA-vistelsen ska jag bara blogga om positiva saker!