Tillbakablick - Sweden vs USA

Jag fortsätter blicka tillbaka på vår tid i USA och tänkte i detta inlägg jämföra USA och Sverige. Jag har aldrig egentligen tyckt om USA särskilt mycket, men måste faktiskt säga att jag på många sätt blev positivt överraskad. Det finns mycket med USA som är bra och Sverige har, hör och häpna, en del saker som skulle kunna bli bättre. Samtidigt kan man också åka till USA och få alla sina fördomar om amerikaner, baserade på tv-shower som Jerry Springer, besannade. Allt handlar om hur öppen man är, vilket del av USA man är i och vilka människor man möter.

Religion
Både USA och Sverige har religionsfrihet med en majoritet av kristna. Ungefär där upphör likheterna. Religion i USA är mycket mer närvarande i människors liv än i Sverige i form av regelbundna kyrkobesök, makt och inflytande i politiken (bland annat så har den judiska lobbyn en otroligt stor makt i USA politiskt och ekonomiskt), skolsystemet är mer öppet för religiösa privatskolor (med könssegregering och förnekande av Darwinism och Big Bang-teorin) och gudatron stöts ständigt på i vardagen, dels det ständiga återkommande uttrycken som  God bless America, Bless our soldiers, Bless you... som man möter i mataffären, vid sportsammanhang, nyhetsuppläsning på tv etc, men också på nummerplåtar, bilklistermärken, stora reklamskyltar utefter vägarna (ofta anti-abortkampanjer i Guds namn) samt In God We Trust skrivet på alla endollarsedlar. Enligt några kompisar till mig är det inte heller ovanligt att chefer på företag för in religiösa moment i morgonmötena, exempelvis morgonböner eller psalmer som alla förväntas delta i oavsett tro.

Själv har jag svårt att förstå hur ett land å ena sidan talar om sin religionsfrihet, men å andra sidan bestraffar dem som betraktas ha fel tro. Exempelvis så är det nog måååånga år kvar innan en icke-kristen presidentskandidat skulle kunna bli vald (trots att religion och politik bör var vara två olilka saker - främst i ett land med religionsfrihet). Ett annat exempel på hur religion och politik blandas ihop är att långt fler delstater godkänner giftemål mellan två kusiner än mellan två människor av samma kön.  

Sveriges sekulariserade samhälle ses av många som ett gudalöst skräckexempel på hur mången amerikan inte vill ha det. Själv föredrar jag definitivt Sverige i denna fråga!

Kristen fanatiker på gatan i Tampa

Samhället och dess klassklyftor
Jag har aldrig sett så många fattiga och utslagna människor i ett så rikt land. Återigen tycker mången amerikan att Sverige är ett skräckexempel som daltar för mycket med lata människor när vi alla istället borde ta ansvar för oss själva och de som inte gör det får skylla sig själva. I USA är det lättare att lyckas och klättra i karriären, hårt arbete belönas många gånger mer än inom svenska företag och det är fullt möjligt att med hårt arbete bli snuskigt rik.

Jag kan förstå att många känner att de inte vill ge av sina surt förvärvade pengar till andra med argument som att det finns för många som skulle utnyttja ett sådant system och att ingen (läs: Staten) borde ta ifrån en pengar som man själv tjänat ihop. I USA upplevde jag många gånger att socialism och välfärd genom skatter var fula ord. När jag sedan förklarade för många vad vi faktiskt får tillbaka för våra skattepengar (inga vägtullar, gratis skola och högskola, nästintill gratis sjukvård, föräldradagar, barnbidrag, ersättning vid sjukskrivning...) så tyckte många att det lät jättebra!.. men tillade alltid sen att om EN person uttnyttjar systemet så är det en person för mycket och då är det inte värt det.  

Jag tycker naturligtvis inte heller att vi ska dalta med människor som utnyttjar välfärdssystemet, men man kan inte dra alla över en kam. Alla kan inte bli bankdirektörer, alla föds inte med de rätta sociala, ekonomiska, hälsomässiga, intelektuella eller fysiologiska förutsättningarna för att bli framgångsrika. Och någon kommer alltid behöva utföra de slitsamma lågstatusjobben. Vidare kan även den människa med de bästa förutsättningarna drabbas av oförutsedda händelser, som exempelvis allvarlig sjukdom som gör dem icke-arbetsföra. Att då säga att de får skylla sig själva och klara sig bäst de kan anser jag är själviskt och kontraproduktivt.  

Hemlösa tiggare i gatukorsningar - en vanlig syn i Florida

Den amerikanske mentaliteten
Okej. Det finns såklart ingen enhetlig amerikansk mentalitet, men man kan ändå generalisera. Sveriges jantelag står verkligen som en skarp kontrast till mentaliteten i USA där det tvärtom anses som någonting bra att lyfta fram sig själv, vara stolt över sig själv och sträcka på sig! Jag har faktiskt lärt mig att ta för mig mer under tiden i USA, vara lite mer krävande (exempelvis få den mat som jag faktiskt beställt när jag äter ute).   Jag ser inget fel i att uppfostra barn till att tro på sig själva och sin förmåga och visa upp vad de kan, men samtidigt får det inte gå förlångt och bli på bekostnad av att man trycker ned andra för att må bra själv eller bara blir dryg och skrytig. Här kan nog Sverige och USA lära av varandra!

Puuh! Det blev ett lite längre inlägg än vad jag hade tänkt, men då är det också dels intressant och dels nästintill omöjligt att inte jämföra två länder som man bott i. Får se vad temat blir för nästa Tillbakablicks-inlägg. Kom gärna med förslag om det är något särskilt du vill att jag skriver om.

Jag gillar jämna nummer och eftersom Svenska Floridafrun uppnått 492 inlägg så tänkte jag skriva åtta stycken till innan bloggen läggs ner! :)