onsdag 29 februari 2012

En sväng till Clearwater Beach

Igår var det tänkt att vi skulle använda ett groupon-erbjudande som höll på att gå ut, parasailing (ni vet, när man åker hängandes i en skärm högt upp i luften efter en båt), men tyvärr kom vi EN MINUT sent till turen och då lät de oss inte åka med. Lite surt med tanke på att det var sista dagen för det erbjudandet som vi redan hade betalat för, men samtidigt får vi skylla oss själva som var sena och vi kan trots allt fortfarande använda den summa vi redan betalat till företaget för parasailing i framtiden, men måste då lägga emellan den rabatt vi fick när vi köpte erbjudandet. Inte mycket att göra åt.

Istället passade vi på att vandra omkring lite i Clearwater Beach och kunde konstatera att fler och fler välstekta strandbesökare nu tycker att sommaren är här. Själva är vi dock lite bortskämda och tycker att havet fortfarande är för kallt för ett dopp.


Turistsäsongen har börjat

Innan vi åkte hem passade vi på att njuta av den vackra solnedgången som varje kväll skämmer bort vår gulfkust samt besökte en, för oss, ny restaurang där jag åt en otroligt god svampravioli i pestosås medan Mattias tog sig en köttstek. I Clearwater finns också en, med amerikanska mått mätt, stor godisbutik (de har väl ungefär lika många lösviktsgodissorter som en mindre bensinmack i Sverige) så självklart passade vi på att stilla vårt svenska godissug till delikatesstpriser!

Solnedgång i Clearwater Beach


söndag 26 februari 2012

Tack...

... Idkas Kajsa Kavat för de otroligt fina och oförglömliga tio åren vi fick med dig.


Vår hund Kajsa började för ett antal veckor sedan må allt sämre. I lördags tog vi beslutet att låta henne somna in. Hon är och kommer alltid vara väldigt saknad.

Vi har samlat ihop bilder tagna på Kajsa genom åren. Klicka här för att se dem. (Tyvärr är bilderna från hennes tid som valp inte digitaliserade och ligger nedpackade hemma i Sverige).  

fredag 24 februari 2012

Kärt återseende av trocacello

Idag tog jag med mig Mattias på en lunchdejt på fredagsmarknaden nere på stan som jag och Joel var på för några veckor sedan. Det blev grekisk souvlaki och jag introducerade även Mattias och min nya favorittryck, Trocacello, för varandra! Mattias höll med mig om att den var mycket god.

På marknaden med en "trocacello" (även kallad Jamaican Cola)

Dock lyckades vi låsa oss ute när vi lämnade lägenheten, men som tur var så hade vi ändå tänkt ta motorcykeln ner på stan så Mattias hade nycklarna till hojjen så att han kunde åka till en av Steves kompisar som har en extranyckel.

Problem nummer två stötte jag på när jag gick till apoteket för att köpa hostmedicin. De krävde nämligen att jag skulle visa legitimation för att köpa hostmedicin och någon sådan hade jag inte med mig. Visst var det smickrande att de trodde att jag var under 21 år, men jag behövde ju faktiskt min hostmedicin... Aja. Får traska ned dit senare under kvällen.

Hoppas ni alla får en fin helg!

torsdag 23 februari 2012

Karibienkryssningen: Roatán

Vårt sista stopp på kryssningen var som sagt den honduriska ön Roatán. Jag och Susanne var hit i oktober under vår backpackingresa genom Centralamerika och det kändes därför extra kul och spännande att komma tillbaka. Jag hade också kontaktat människor vi lärde känna under vår vistelse som jag nu tänkte att Mattias skulle få träffa. Den lilla staden/byn West End, där de bor, var därför det självklara första stoppet för mig, Mattias, Alain och Holly efter att först ha hämtat ut en hyrbil.

Mattias och Alain fixade hyrbil, Holly körde och jag guidade... TEAMWORK!

När jag var här sist så var jag bara i West End (tredje största staden på ön) och det var därför kul att med hyrbil få möjlighet att även se andra delar av ön. Jag blev förvånad över hur mycket som hade förändrats sedan i oktober. När jag och Susanne var där så var det lågsäsong för turismen och därför ganska lugnt, alla ställen var inte öppna osv. Men nu var det högsäsong, men människor överallt, en massa nyöppnade restauranger och även nya byggnader hade hunnit pluppa upp.

En av alla mysiga restauranger i West End

Passade på att visa Mattias den bungalow som jag och Susanne sov i fem nätter i oktober -11

Alain och Mattias njuter av lokal öl under en palm i West End

Jag försökte hitta igen mina kompisar från i oktober, men då vi hade missförstått varandra på mötespunkt så var det inte det lättaste. När Holly var klar med sin shopping av Garifuna hantverk satte vi oss därför i bilen och fortsatte utforskningen av ön. Uppe på ett berg stannade vi till och tittade på ett fyrhus som fanns där. En kille med en väldresserad apa kom fram och erbjöd att vi kunde få hålla den. Åh så gosig den var! Och jag älskar blicken den hade då den hela tiden höll koll på sin ägare som för att fråga Gör jag rätt nu? Visst är jag duktig? Påminde så mycket om vår ögonsten Kajsa hemma i Sverige (för er som inte känner mig så vill jag bara tillägga att Kajsa är en Golden Retrieverhund och inte en apa).

 
Vi träffade en kille med en apa. Apan hoppade över till mig och tyckte om att gosa.

Söt och sötare

Efter en fantastisk utsikt och ap-gos satte vi oss i bilen och körde mot den strand, West Bay, som Mattias fått höra mig tala varmt om många gånger. Där blev det solning, snorkling, iguanspaning och jag sprang även på dem jag hade letat efter i West End! Verkligen kul att återse dem igen, även om det bara blev som hastigast.   

Jag tyckte att det väldigt härligt att återse West Bay

Mattias på stranden West Bay

Korallrevet innehöll många fiskar, men var däremot inte lika välmående som det korallrev vi snorklade i i Cayman Islands.

En papegojfisk som nästan lyckades smita undan kameran

På vägen hem passerade vi genom delar av ön som jag aldrig hade varit till tidigare. Vi såg många lyxiga villor, men fick oss även en glimt av hur de fattiga bodde. Men mest ont i hjärtat gjorde det att se de stackars magra hundarna som rotade i soptunnor efter vägarna med revbenen synligt utstickandes. Jag kommer aldrig kunna förstå varför människor kan vara så onda att de skaffar djur som de sedan inte tar hand om. Själv tycker jag att det borde vara självklart för alla att inte skaffa sig åtaganden som man inte kan eller avser att ta ansvar för - oavsett om det handlar om barn, husdjur eller lån!

Som överallt annars i denna del av världen så är det en markant skillnad på de som har det gott ställt...

... och de som har det sämre ställt.

Sammanfattningsvis kändes det som att vi hann med ganska mycket under våra timmar i Roatán. Att hyra bil var dessutom väldigt billigt - $50 för en heldag! (Att ta taxi hade kostat oss $120 för bara turen fram och tillbaka till West End).

Så här roligt tyckte Mattias att det var med kryssningar!
Vi trodde ju som sagt att kryssningar inte var vår grej, men blev positivt överraskade. Det är också ett väldigt bra och effektivt sätt att få resa till och se olika länder ifall tid är en bristvara. För den som bara vill ha en skön solsemester med lite aktiviteter är det perfekt! Men är man som jag och vill lära känna länderna bättre och se lite bakom turismfasaden så är kryssningar inget bra alternativ. I exempelvis Mexico så kändes det som att vi egentligen aldrig besökte landet, utan mer befann oss i USA fortfarande och besökte en Mexico-nöjespark; ingen migration att gå igenom, inga stämplar i passet, inget inväxlande till den lokala valutan och det mesta var anpassat för amerikaner (priser i dollar, informationsangivelser i miles, gallons och pounds osv. trots att Mexico har samma metersystem som Sverige).

Nu är vi som sagt hemma sedan fyra dagar tillbaka. Jag är fortfarande förkyld, men Mattias mår som tur är bättre nu än vad han gjorde under helgen, även om han inte är helt återhämtad. Hoppas att vi lyckats göra någon av er läsare kryssningssugna.

onsdag 22 februari 2012

Karibienkryssningen: Belize

På vårt nästsista stopp, Belize, gjorde vi en dagsutflykt till Crystal Cave. Det tog ca 1,5 timme att köra dit och vi fick därför möjligheten att se delar av staden Belize City och även en del landsbygd. Vår guide var jättebra och kunnig om sitt land, vilket gjorde att bilturen ut till grottan kändes betydligt kortare.

Visste du detta om Belize?
  • Det finns totalt fem trafikljus i hela landet, fyra av dem fungerar.
  • Belize är det enda centralamerikanska landet som inte har spanska som modersmål. Som en kvarleva från brittisk kolonialism (som varade till 1982!) är det engelska som är det officiella språket, men till vardags använder de flesta språket creole.
  • Trots att Belize är ett väldigt litet land så har de världens näst största barriärrev.  
  • Mayakulturen är välbevarad här. Ca 900 kvarlämningar finns bevarande, däribland många tempel, och det finns även än idag en liten grupp mayaindianer kvar som fortfarande utövar sina ritualer.
Efter en skumpig tur på en grusväg in i djungeln kom vi fram till startpunkten för utflykten. En ca 15 min. lång promenad tog oss till grottöppningen och på vägen dit fick vi lära oss en del om de växter och djur som vi passerade.
Ingången till Crystal Cave
 Crystal Cave upptäcktes ganska sent och är därför välbevarad. Tack vare diverse mineraler så skimrade många av stalagmiterna (växer uppåt) och stalaktiterna (växer nedåt), därav grottans namn.

Droppformationer i taket som med lite fantasi ser ut som en havsmanet

För att ta oss runt i grottan åkte vi 'tube'. Guiden berättade att det fanns blinda fiskar i vattnet, men några sådana såg vi inte och jag skulle bli förvånad om de såg oss 

Alain och Holly som vi reste med

Vi fick även utforska grottan till fots på vissa ställen, här är Mattias påväg upp ur vattnet

Ser ni gubbansiktet i mitten högst upp på bilden? Eller är det bara jag som har en alltför kreativ fantasi?

På "land" fick vi se olika droppformationer samt resterna från olika mayaindianritualer

Framför ett "stelnat vattenfall"

Formationer i taket

"Jag har sett ljuset i slutet av tunneln"

Efter all buffémat på båten passade jag på att ta mig en simtur. Mattias tänkte tvärtom och passade på att vila armarna från paddling ett tag medan jag knuffade hans badring.   
I nästa blogginlägg, som blir det sista från resan, kommer bilder från den honduriska ön Roatán...

tisdag 21 februari 2012

Bara min hals inte blir förvirrad...

Jag gör en liten paus i uppdaterandet från vår kryssning och inflikar ett icke-res-relaterat inlägg. Som jag nämnt tidigare så åkte jag ju på en förkylning nästsista dagen på resan. Den håller fortfarande i sig tillsammans med en lätt feber. Det stör mig dock inte så mycket eftersom det gör att jag håller mig hemma och fokuserar på skolan istället för att fokusera på gym, vänner och andra roliga aktiviteter. Däremot är jag orolig för att jag ska tappa rösten. Ni som känt mig de senaste åren kanske kommer ihåg att jag de senaste tre (eller fyra?) åren ALLTID har tappat rösten HELT i mitten av juli månad och 10-17 dagar efter det. Det har blivit lite av en ofrivillig tradition skulle man kunna säga...

..."Men det är ju inte juli nu!" kanske du tänker? Sant, sant. Men med tanke på att februarivädret här är ganska likt julivädret i Sverige så kanske min hals blir förvirrad och tar fel på månad? Håll tummarna för att jag har fel!

måndag 20 februari 2012

Karibienkryssningen: Mexico

Vårt andra stopp på kryssningen var den mexikanska ön Cozumel och hamnstaden Puerta Maya.
Framme i Puerta Maya, Mexico

Det fanns många intressanta utflykter att göra, men tillslut bestämde vi oss för att unna oss en simtur med delfiner! Det var verkligen inte billigt, men ändå värt det eftersom det är en sån grej man bara, om man har tur, gör en gång i livet! Förutom den 40 minuter långa interaktionen med flasknosdelfiner fick vi också lära oss en hel del om de underbara och lekfulla vattendäggdjuren.

Några av delfinerna på delfinariet vi besökte

Visste du detta om delfiner?
  • De ömsar skinn varannan timme och har därför väldig känslig, men otroligt len hud.
  • I fångenskap blir de upp till 40 år, i det vilda halveras vanligtvis livslängden.
  • De kan hoppa upp till 6 meter upp i luften.
  • Delfiner låter bara en hjärnhalva sova i taget eftersom de annars skulle sjunka i sömnen och drunkna. De kan hålla andan i upp till 30 minuter.
  • Delfiner äter 10-22 kg fisk per dag.
  • Vissa länder använder delfiner som undervattensagenter inom kustbevakningen med att bland annat hitta saknade människor och minor.
  • Studier har visat att delfiner är tillräckligt smarta för att både kunna tillskaffa sig och använda sig av diverse redskap (något som annars bara apor och människor brukar få erkännande för). 
  • Delfiner är som bekant lekfulla, men gillar även spratt och har humor! Bland annat har de många gånger setts rulla över sköldpaddor på rygg och rycka av stjärtfjädrar på pelikaner som flyter på havsytan.  
Delfinerna var väldresserade och lät oss med stort tålamod leka med dem.
Alla fick testa att åka på delfinen Helenas mage...

... hålla henne som en bebis...

...få en kindpuss av henne...

... pussas tillbaka...

... och dansa!


Definitivt ett varmt minne för livet som vi båda är glada att vi gjorde. Delfiner är verkligen fascinerande djur! Efter en tacoslunch på delfinariet (är man i Mexico så måste man väl testa deras tacos?) åkte vi ut till en strand där vi återhämtade oss från förmiddagens äventyr.  

Mattias tog en tupplur på handduken

Redo att stiga ombord båten igen för nya äventyr

Nästa inlägg tar oss till Belize där vi åkte badring med pannlampa i underjordiska vattendrag...

Karibienkryssningen: Cayman Islands

Efter en heldag till havs blev vårt första stopp Cayman Islands. Landet har 51 100 invånare fördelat på tre öar som tillsammans utgör en yta stort som två Malta eller 10 % av Luxemburg.


Många förknippar Cayman Islands med "skatteparadis" vilket nog stämmer ganska bra med tanke på de över 800 banker som finns i landet (samt alla lyxbåtar runt om i världen som verkar vara registrerade här). Cayman Islands är även känt för
  • Seven Mile Beach (som efter orkanen Ivan 2004 bara är 5,5 miles (8,9 km), men har fått behålla sitt namn).
  • Stingray City där stora stingrockor simmar omkring i det klara vattnet i väntan på fiskrens från lokala fiskare
  • Sköldpaddor - som även finns avbildade på statsvapnet
  • Hell - vilket är en liten stad med intressanta och ogästvänliga naturformationer. Såg föresten en del roliga vykort med texter i stil med "Greetings from Hell, I wish you were here".
Tillsammans med Alain, Holly och Alains farbror Camille åkte vi på en dagsutflykt. En katamaran tog oss först ut till ett korallrev där vi snorklade och jag och Mattias fick även möjlighet att testa vår nyinköpta vattentäta kamera.


Trodde mig hittat ett piratmynt på havsbotten tills jag läste på myntet
och tvingades inse att det endast var fyra år gammalt.
Vårt nästa stopp blev Stingray City där ett 80-tal stora stingrockor simmade omkring i det klara, grunda vattnet i hopp om att få sig lite fiskrens. De var totalt orädda och lätt sig klappas, hållas, pussas och fotas med stort tålamod.


Hur deras mun och gälar ser ut från undersidan
(tycker själv att deras ansikte påminner om en fransk mimares)

Mattias får ryggmassage av Stingrockan Lucy

Puss på dig Lucy!

Här ser ni hur stora de är och hur klart vattnet var
Efter Stingray City gjorde vi en egen utfykt till Seven Mile Beach. Med det otroligt klara vattnet och den fina vita sanden är det inte konstigt att stranden är så känd!
På Seven Mile Beach med vår båt i bakgrunden

Sådant här vatten önskar jag att vi hade i Florida! (Eller varför inte i Villvattnet...)
I nästa inlägg gör vi ett stopp på den mexikanska ön Cozumel och träffar delfiner...

söndag 19 februari 2012

Karibienkryssningen: Ombord på båten

Eftersom vi har så otroligt många bilder från vår resa så tänkte jag dela upp dem i olika inlägg.

Först ut är bilder från vår tid ombord på båten. Varje kväll bjöd på underhållning där stand-upshowerna var våra favoriter. På dagarna anordnades tävlingar bland passagerarna, bland annat i luftgitarrsspelande (mycket underhållande) och en "hairy chest contest". 

Vi har även testat många intressanta maträtter, däribland grodlår (som smakade ungefär som seg kyckling) samt säkerligen gått upp några kilon var som en konsekvens av de ständigt framdukade bufféborden. Därutöver har vi solat, spelat på casino, sett hur man gör isskulpturer och Mattias hann med en snabbkurs i vin- och matmatchning medan jag satt inne i hytten och pluggade en dag.

Lämnade Tampa på söndagseftermiddagen
Från båtens tionde våning kunde vi inte klaga på utsikten. I förgrunden ser ni ön Harbour Island och i bakgrunden skyskraporna i centrum

Lagomt till solnedgången lämnade vi Tampa Bay för Mexikanska golfen efter att ha passerat under denna bro... 

... det var trångt, men det gick!

Ombord på båten var det fruktiga tjejdrinkar som gällde för mig

Kryssningsveteranen Alain hade med sig walkie-talkies så vi kunde kommunicera med varandra även när vi lämnat USA. Kändes ganska nördigt, men ack så praktiskt!
Vår rumsstädare Meynardo överraskade oss med nya handdukskreationer varje dag. Nedan kommer lite inspiration för dig som är less på att hänga dina handdukar på krokar...









Nästa inlägg kommer att handla om vårt första stopp, Cayman Islands och bland annat bilder på den ryggmassage vi fick i havet av en havsinvånare med sting...