Svenska kolonier i Karibien?

Mattias kom inte hem från Amsterdam som planerat under lördagkvällen på grund av flygförseningar som strandsatte honom i ett nedkylt Philadelphia. Istället fick han komma med första flyget till Tampa på söndagsmorgonen och tillsammans tog vi oss en slappardag där vi såg ifatt lite serier vi missat medan han varit bortrest. Annars finns det inte så mycket att rapportera om från Florranfronten. Vi pluggar och jobbar på som vanligt, Marta flyttar hem till Polen om en vecka, vi försöker bli av med våra sista möbler (fick föresten en jätterolig busringning på sängen för några dagar sedan) och söker ny hyresgäst till vårt hus i Umeå. Det har hört av sig en kvinna som verkar riktigt lovande faktiskt så Victiasturen ligger inte på latsidan som tur är. 

Någonting som däremot är lite ovanligt är att vi inte har någon resa inplanerad för nästa månad. Det måste vi ju självklart göra någonting åt och därför sitter vi nu och jämnför olika destinationer i Karibiens övärld. De starkaste kandidaterna just nu är Jamaica och Cayman Islands eftersom de har kortast flygtid (vissa av öarna i Karibien kräver upp till sex mellanlandningar och en restid på 25 timmar trots att de bara ligger kanske tre timmar härifrån - om det fanns direktflyg).

Däremot berättade Pereric, Mattias kompis som var på besök med sin familj i april, att Sverige tidigare har haft kolonier i Karibien! Saint Barthélemy är den ena ön som tillhörde Sverige åren 1784-1874 innan vi sålde den till Frankrike (efter att Frankrike först gett ön till Sverige i utbyte mot handelsrättigheter i Göteborg). Men än idag finns svenskklingande gatunamn (bland annat Rue de Piteå, döpt efter öns svenska vänort), huvudstaden heter Gustavia efter Gustav III och öns vapensymbol bär tre kronor a la Svea rike. Medan ön var i svensk ägo användes den främst för slavhandel (Sverige har inte ett så rent imperialistiskt samvete, som skolböckerna gett sken av, med andra ord).


St Barthélemys vapen



Även den karibiska ön Guadeloupe tillhörde Sverige under 15 månader åren 1813-1814, men inga svenskar gick någonsin iland på ön.