Många nästan

Då var det måndag och ny kursstart. Denna gång läser jag Arbete och Hälsa ur ett Psykologiskt perspektiv. Verkar vara en ganska intressant och lättsam kurs så det blir nog bra. Denna kurs kommer jag läsa parallellt med en kurs som börjar nästa vecka om relationen mellan USA och Mellanöstern.

Förutom studier har jag under förmiddagen pratat med och delat foton med människor jag träffade under resan. Många trevliga minnen har delats, men jag fick också tråkiga nyheter idag. Under våra dagar i Roatán skrev jag att vi var ombord på en lyxig yacht som vi fick en rundtur på. En kille vi lärde känna i Roatán mejlade just och berättade att den yachten tydligen sjunkit i havet under en resa i Karibien och att ägaren dog i en hjärtattack(!) Hur det gick för de andra som eventuellt var på båten, bland annat Californiakillen Adam som vi lärde känna och var och snorklade med en dag, har jag ingen aning om, men håller tummarna att ingen annan omkom. Dock väldigt tragiskt och otäckt.

När jag tänker tillbaka på resan så kan jag inte låta bli att tänka på att det har varit väldigt många 'nästan' för oss och att vi haft väldigt tur. I Guatemala så var det ju restaurangen mittemot den vi satt på som sprängdes med fyra döda som följd. När vi sedan åkte från Guatemala till Honduras var arbetare i full gång med att forsla bort jord och träd från de jordskred som regnet hade orsakat och som hade begravt vägarna samt dödat 19 personer. I Roatán sjönk den båt vi varit ombord på några dagar efter att vi hade lämnat ön, en bro vi åkte över i Nicaragua kollapsade några dagar efter att vi hade åkt över den, i Honduras hade en hel vägfil rasat ner för en ravin på grund av regnmassorna dagen innan vi åkte just den vägen, under en busstur i Costa Rica utsattes vårt resesällskap 'amerikanen' för ett rånförsök, men inte jag och Susanne som precis hade hunnit gå av bussen... På det så höll Susanne på att missa sitt plan från New York på hemvägen på grund av snöoväder... Så visst har vi haft tur?   

Men trots dessa olyckor så kommer jag enbart komma ihåg positiva saker från resan och jag är ganska säker på att även Susanne kan hålla med mig där... för vi har verkligen haft det jättebra, så bra att inte ens ovanstående kunnat dra ner vårt humör! Och det i sig tycker jag är ett väldigt bra omdöme till resan :)

Men vart ligger alla platser då?

Slängde ihop en karta också så ni får ihop det geografiskt hur vi rest. Lite svårt att förstå avstånd, men som exempel var det ca sju timmar mellan Copán Ruinas och La Ceiba.

Bilduppdatering från Costa Rica

 Här kommer lite bilder från våra dagar i Costa Rica.  

Så här ödslig var flygplatsen som vi sov över på (bara vi och två poliser)

Susanne och den dövstumme mannen från Tortuguero

Gigantisk reptil chillandes i ett träd

På båten på väg ut till Tortuguero

Vi fick motorstopp och denna båt kom och bogserade oss

Vårt 'romantiska' hotellrum

Vacker solnedgång i regnskogen, Tortuguero

På väg tillbaka från Tortuguero via en flod genom regnskogen.
 Såg mycket djur- och naturliv. Bl a en krokodil

Foto från en tidning på en kollapsad bro som vi hade färdats på några dagar tidigare

I vapenaffären, Slutmuckat med Susanne!

Jag föredrog storlekar som passar i handväskan

Killen som överraskade oss med att kunna svenska och holländaren på en restaurang i Tortuguero

Slutrest för denna gång

Då var man hemma igen på floridiansk mark (för Susanne ett kallt Stockholm). Susannes plan gick redan åtta på morgonen, medan mitt gick tolv så jag hade en del dötid att slå ihjäl. Men ganska snabbt träffade jag på en kille från Miami som skulle med samma plan så vi kunde prata och fika bort några timmar. På planet sedan satt jag bredvid ett par från Clearwater (strandstaden som ligger 40 min häriufrån) som gav mig deras nummer så vi kunde komma ut och låna deras husbåt och vattenskotrar någon dag, nice! Det här med att träffa på vänliga människor verkar hålla i sig även när man lämnar Centralamerika... och väl hemma var det inte sämre. Mattias hade gjort jättefint hemma och dessutom handlat hem sushi (som jag varit utan i hela tre veckor).

Idag ska saker-jag-borde-ha-gjort-under-de-senaste-tre-veckorna-men-som-jag-får-ta-itu-med-nu-listan betas av. Såg också att jag hade fått min tenta rättad som jag skrev under natten strax innan jag åkte iväg på resan. Betyget blev VG och imorgon börjar en ny kurs!

Ska ta och ladda upp lite foton senare under dagen från vår sista vecka i Costa Rica. Vet också att Susanne har filmat och fotat lite sånt som jag själv inte fått med (bland annat när jag kastar mig ut från en plattform med Tarzanlianen) så fler bilder kommer nog dyka upp den kommande vecka lite hipp som happ.

Tack alla ni läsare som följd med på vår resa! Hoppas vi kunnat inspirera. Centralamerika som resemål kan vi verkligen rekommendera för såväl den äventyrslystna som den strandslappande!

Nu ser jag fram emot min och Mattias resa till Ecuador i Sydamerika som påbörjas om tre veckor... med fram tills dess gäller jobb och plugg!

Stand by dag i San José, Costa Rica

Igår hade vi vår sista dag här i Centralamerika och den spenderades i Costa Ricas huvudstad San José. Jag tycker själv att sista dagen på en resa alltid brukar kännas lite stand by-aktig eftersom det ofta blir så påtagligt att man väntar på morgondagens hemresa och därför inte riktigt kan slappna av. San José har dessutom ett väldigt dåligt rykte (liksom de flesta huvudstäderna i Centralamerika) med mycket våld, kriminalitet, farliga områden osv. Därför hade vi ganska låga förväntningar på vår sista dag, som visade sig bli hur trevlig som helst!

Efter en välbehövlig sovmorgon tog vi oss en lång stadspromenad tillsammans med en kille från Holland som vi träffade i Tortuguero. Vackra parker, livliga marknader, souvenirshopping, provsmakning på konstig mat och några vapenaffärer där vi fick provhålla olika vapen gjorde att timmarna flög iväg. Kvällen avslutades på en salsa- och karaokebar.

Även i denna storstad visade sig människorna vara mycket vänliga och omtänksamma. Mer än en gång kom folk från gatan fram till oss för att varna oss att vi just stigit in på en 'mycket farlig gata'samt föreslog alternativa gator vi kunde ta oss runt på (tydligen skilde säkerheten jättemycket från en gata till en annan, vilket som turist var omöjligt att lista ut vilken).

Bilduppdatering fran Nicaragua

Bussresan fran Honduras till Leon i Nicaragua

Vad regnovader kan gora med vagar

Oversvammade hus pa landsbygden fanns det gott om 

Manniskor som passar pa att tvatta klader och fiska pa de oversvammade akrarna

 I Leon

I Nicaragua finns det en ol med det otroligt tilltalande namnet Victoria!

Susanne turistposerar framfor katedralen i Leon

Vilar vara fotter i Leon efter besok pa konstmuseum

Nya bekantskaper bidrog till en rolig utekvall i Leon

Mitt har var ovanligt och manga ville testa hur de skulle passa som blonda

 Ometepe

Susanne framfor fiskebaten som tog oss till on Ometepe

Pa baten hade man tur om man hittade en sittplats, vi satt pa taket

Apa i Ometepe

En av de tva vulkanerna som utgjorde on Ometepe

Pa grund av det stundande presidentvalet fanns mitt namn nedskrivet lite har och var (betyder seger)

On Ometepe

Susanne star och vager mellan jatteguppig vag eller jattegropig vag

I Florran galler Orkanevakuation, har fanns samma system, men pa grund av vulkanutbrott

Vi har nu lamnat Tortuguero pa karibiska sidan av Costa Rica och befinner oss nu efter en lang bussresa i huvudstaden San Jose.  Tyvarr blev det ingen kanottur imorse som planerat eftersom det regnade, men vi har anda haft turen att springa pa alla djur  (giftgrodor, faglar, skoldpaddor, kajmaner...) vilt som annars var syftet med kanotturen sa det gjorde inte sa mycket. Vi kommer stanna har i San Jose tills pa lordag eftersom vi da flyger hem. Ska forsoka uppdatera med fler bilder framover.

Ziplining

Oj vad tråkigt det känns att vår resa börjar lida mot sitt slut, på lördag är äventyret över. Men vi känner att vi hunnit med att se, göra och uppleva en hel del och är mycket nöjda! I morse kom en kille och hämtade upp oss med sin båt som tog oss till djungeln. Där väntade ziplining - typ linbana mellan träd på hög höjd hängandes i en sele. Det var riktigt kul och höjdpunkten var när vi fick svinga oss iväg i en lian högt ovan marken, film på det kommer så småningom liksom bilder från Nicaragua och Costa Rica. Under turen fick vi även se en liten kajman, röda pilgiftsgrodor och en apa.

Väl tillbaka hängde vi på stranden, såg flygfiskar samt matade krabbor med melon. En kille som bor på ön kom och pratade med oss en stund och berättade lite om de olika djuren som finns på ön. På kvällen hängde vi med en amerikan och en Holländare som vi träffade på vägen från San José. Solnedgång, bokning av kanottur tidigt imorgon samt middag fick inleda kvällen. Under middagen överraskade en kille från ön oss genom att prats svenska! Det visade sig att han hade bott i Helsingborg i 5 år och pratade flytande svenska... Verkar som vi får akta oss då vårt 'hemliga' språk svenska inte är så hemligt längre... Ikväll blir det i alla fall en sväng till öns reggaebar!

På sköldpaddsön

Det blev inget flyg. Planen att trotsa kylan och spartaniteten genom att sova på flygplatsens golv för att vänta in att biljettkontoret skulle öppna visade sig vara en dålig idé eftersom det inte gick något plan. När vi upptäckte det vid 5 på morgonen tog vi istället en taxi till busstationen och köpte oss biljetter till en stad på vägen till vår slutdestination Tortuguero.

På bussen möttes vi av en ivrigt gestakulerande man som bytte plats för att sitta framför oss. Det visade sig att gesterna berodde på att mannen var dövstum, men det hindrade honom inte från att engagerat kommunicera med oss. Fantastiskt vad mycket man kan säga med sitt kroppsspråk med tanke på att vi avhandlade ämnen rörande alltifrån skidåkning till familjekonstellationer. Det visade sig att han bodde i Tortuguero och tog därför på sig rollen att guida oss genom bussbyte, busstationsbyte och vattentaxi. Sista biten saknade nämligen väg och vi åkte därför med långa båtar genom en djungelflod omgiven av tät vegetation och små dolda hus här och var.

Väl framme i Tortuguero blev det lite solande och därefter pizza. Vår vän från bussen hittade igen oss när vi åt och gav oss en liten rundtur av de centrala delarna av ön. På kvällen träffade vi några locals som visade oss en enorm sköldpadda i floden (skölden var ca 80cm i diameter) samt tog oss på lite sköldpaddsspaning på stranden eftersom jättesköldpaddor brukar komma och lägga ägg på stranden juli till oktober. Dock såg vi inga, men det var trevligt ändå. Imorgon har vi bokat in oss på en zipliningtur!
).

Nicaragua och Costa Rica

Ligger just nu på ett flygplatsgolv och väntar in ett biljettkontor som öppnar 05.30 och som förhoppningsvis har platser åt oss på ett plan till den karibiska sidan av Costa Rica.Flygplatsen är ren och fräsch (sånt lägger man märke till när man ligger på golvet), men i övrigt folktom och öde. Två nattpoliser har vi dock träffat här som jag pratade bort lite tid med. De berättade bland annat ingående hur de jobbar, vilka platser på flygplatsen som inte täcktes av deras bevakning, vilka kryphål det finns för dem som vill smuggla droger, vapen osv. Tur för dem att vi är lika oskyldiga som vi ser ut! De erbjöd oss också att få hänga på deras poliskontor om vi ville, men vi valde golvet. På tal om vapen så har jag föresten glömt nämna vår förvåning över hur i princip var och varannan man i El Salvador, Honduras och Nicaragua bär omkring på stora manchetes vart de än går. Lite annorlunda mot såväl Sverige som Florran...

Igår tog vi tre olika bussar och en taxi från Leon till ön Ometepe. Ön består av två vulkaner med mycket natur- och djurliv. Innan vi kom dit hade det regnat 12 dagar på raken, men liksom större delen av resan följde solen med oss (komiskt dock att det började regna igen när vi sedan lämnade ön). En natt stannade vi på ön och promenerade runt lite samt hyrde cyklar för att kolla på omgivningarna. Vi hade innan fått stranden rekommenderad och blev därför lite besvikna när sanden var svart av vulkanaska och vattnet grumligt och kallt som en svensk sjö. Antar att Roatan skämde bort oss! Vi hade även blivit tipsade om att bada i varma källor på ön, men ingen hade sagt att de varma källorna var kalla. Sammanfattningsvis kunde ön inte charma oss (kraven har blivit skrämmande höga efter alla underbara dagar vi haft) och vi åkte därför vidare mot Costa Rica idag eftermiddag. Från gränsen till huvudstaden San Jose tog det sex timmar med buss vilket gjorde att vi var framme vid midnatt. Dock har vi inga planer på att stanna kvar i San Jose, utan hoppas som sagt kunna ta oss till Tortuguero vid Atlantkusten tidigt imorgon...

Bilduppdatering fran El Salvador

Med sista tidens regnovader kan man stalla sig fragan ´´Vart tog vagen vagen´´ nar ett helt korfalt helt plotsligt har forsvunnit.

En del av Sverige pa en restaurangtoalett

Chicken bus!

Hanger pa trappan upp till taket pa chicken bussen dar vaskorna forvaras

Susanne var overlycklig att hennes overkast hade pandor

Vanlig husvagg i den trevliga staden Alegria

Jag och en chilensk tjej pa polisbilsflaket, Susanne satt inne i bilen

Manga kvinnor bar saker pa huvudet har

Pa en mysig restaurang uppe bland molnen

Var forsta tukan!

Den vackra kyrkan i Alegria

Konstverken omfattade aven lyktstoplar

Vagmalning om kvinnors rattigheter

Vandrar over floden som separerar El Salvador och  Honduras

Vi befinner oss nu p on Ometepe som ligger i Centralamerikas storsta sjo i Nicaragua. Hittills har Nicaragua som land absolut varit over forvantan! Imorgon vantar ouppforskning, varma kallor och fard mot Costa Rica.

Åka polisbil

Nytt inlägg, nytt land. På grund av tidsbrist stannade vi bara två nätter i El Salvador, men hann se mycket av omgivningarna, naturen, djurlivet (fick se mitt livs första tukanfågel)och hann även med att lifta med en polisbil och fick åka mellan två byar på deras bilflak.

Annars så har det blivit väldigt mycket bussåkande som sagt och att åka buss här skiljer sig verkligen från bussarna i Sverige. Bussarna är oftast avdankade amerikanska skolbussar målade i klara färger. Allt som går in genom bussdörren eller ryms på taket får tas med, vilket gjort att dessa bussar även kallas 'Chicken bus'. Det finns alltid en bussvärd som under färden går runt i bussen och tar betalt samt vid varje ny anhalt hänger ut från den öppna bussdörren i farten och ropar ut bussens slutdestination. Vid många stopp stiger också försäljare på och ropar ut vad de har att erbjuda (läsk i påse med sugrör, fritterade bakverk och frukt)för att sedan hoppa av vid nästa hållplats. På grund av regnet har väg bitvis saknas och bussen får också sakta in mycket för att inte krocka med de hästar och kor som löst betar i dikena. Hoppas ni fått er en bild av busskultur à la Centralamerika.

Vi är nu i landet Nicaragua i den vackra kolonialstaden Leon. Verkligen mysig stad och vi har lärt känna många nya och trevliga människor, såväl backpackers som nicaraguaner. Igår var vi
och lyssnade på folkloremusik live på en bar och en nicaraguan bredvid mig tog på sig rollen att förklara för mig på vilket sätt de olika låtarna handlade olika stadier i det krig och den revolution som tog slut på 80-talet här... Verkligen intressant och uppskattat! Idag har vi mest tagit det lugnt. Gick på ett konstmuseum under dagen där Susanne briljerade med sina kunskaper och gjorde det hela väldigt intressant och givande. Imorgon är planen att åka vidare söderut mot huvudstaden Managua och därefter en ö på en sjö där det ska finnas vacker natur och vulkaner.

Bilduppdatering fran Honduras

Forsta frukosten intogs pa en brygga och bestod av sota minibananer

Susannes hundbett 

'Fruktbilen' passerade dagligen, typ deras motsvarighet till glassbilen

Susanne vann i kortspel och jag akte pa diskning som straff

Susanne, Israelen och jag pa en bar forsta kvallen

Den sandiga huvudgatan i staden West End som vi bodde i 

Pa vag ut till en strand med battaxi

Var alsklingsstrand i Roatan med ett valmaende korallrev nagra meter ut

Iguaner fanns det gott om

Var kompis Byron fixade kokosnotter at oss...

... som vi sedan kunde slacka torsten med

Pa fest hemma hos Byrons kompisar

Pa stranden i Roatan

Den svenska floridafrun chillar pa stranden i Roatan

Solnedgang var sista kvall i Roatan

Mysig middag med levande ljus som enda ljuskalla och
ljudet fran den porlande forsen och paddornas kvakande som musik

Papegoja utanfor var sovrumsdorr
dar vi akte forsranning