Roadtrip: Connecticut och Rhode Island

Då var vi i rullning igen. Igår morse anlände vi till New York och hyrde, efter lite strul, en bil på Manhattan (det visade sig att de varken accepterade kontanter, checkar eller kontokort - endast kreditkort. Kan vara bra att veta om ni någon gång ska hyra bil från Enterprise, Manhattan). Att köra bil inne i bland de smala och anarkistiska gatorna mellan skyskraporna dit GPS-signalen inte nådde var en upplevelse i sig, men tillslut tog vi oss ut till motorvägarna och körde mot vårt första delmål, delstaten Connecticut. 

I Connecticut stannade vi till i en liten fiskarstad vid Atlantkusten och åt god pasta på en mysig restaurang. Därefter tog vi lite småvägar ut till ön och staden Newport i delstaten Rhode Island (ni vet, där familjen i tv-serien Family guy bor).

Exklusivt område i Newport, Rhode Island. Tyvärr regnade det och luktade sjötång här.

-Kallt!

Mysigt hamnområde i Newport

Som ni kan se på bilderna så har vi verkligen inte haft tur med vädret på vår första dag! Regn, regn och åter regn. I och för sig så höll det sig till att "Sverige-regna" istället för att "Florida-ösa-ner", men det hade så klart varit ännu bättre med strålande sol. Vi hade bland annat planerat att åka ut på valsafari, men med tanke på regnet och den tillhörande dimman kändes det inte så värt. Efter Newport åkte vi istället vidare norrut mot en stad som heter Providence som också ligger Rhode Island.   

Helt klart en annan arkitektur i norr, här syns ett exempel i Providence, Rhode Island

Idag blir det Boston med omnejd i delstaten Massachusetts som står på listan och och rusk har bytts ut mot strålande sol! 

Mitt i prick!

Jag läste precis igenom föregående inlägg och det låter ju som vi inte gör annat än unnar oss vardagslyx dagarna i ända! Så är det naturligtvis inte, men att läsa om mina föreläsningar, tentapluggningar och Mattias webmöten gissar jag inte är så underhållande och kul för er läsare.

På tal om kul så var Mattias, Steve, Andy och Marta iväg till en Gun Ranch ikväll medan jag stannade hemma för att plugga. Jag har själv aldrig varit till en Gun Ranch, men det står absolut på att-göra-innan-vi-flyttar-hem-listan. Mattias fick visa upp sina lumpenkunskaper och fick in många snygga träffar på den måltavla han sedan hade med sig hem. 

Mattias och hans måltavla med kulhål
(Visst ser det lite ut som Michael Jackson på bilden?)



Vapnen man kunde hyra

Imorgon åker vi iväg på långweekend till de södra delarna av New England (Staterna Connecticut, Rhode Island och Massachusetts) och New York City. Riktigt peppad! Vi är tillbaka måndagkväll, men kommer att blogga under resan som vanligt.

Mustangen på SPA

Det är inte bara jag och Mattias som försöker sätta guldkant på tillvaron viss dagar... Igår var det Mustangens tur att få sig lite vardagslyx på bil-SPA. Med några veckors mellanrum brukar den få sig en ordentlig handrengöring utvändigt och invändigt av en man som kommer till vårt garage och gnussar noggrant. Men igår fick den sig som sagt en Deluxebehandling som innebar handtvätt, lerbehandling som gnuggades in över hela bilen utvändigt för att få bort smutspartiklar och oxidanter, därefter vaxning (bara gurkskivor för ljuslyktorna fattades). 

Så om vi skulle råka krocka med ett större djur eller någon bil den närmsta tiden ser jag framför mig hur de nästan obemärkt bara kommer glida över lacken som på en vattenruschkana och ner på andra sidan! 

Tänk om det var lika billigt i Sverige som här att få bilen handtvättad och vaxad en gång i månaden...   

River tubing

Här kommer de utlovade bilder från vår river tubingtur från i söndags. Florida har många färskvattenkällor och floderna som kommer därifrån har en vattentemperatur på 20 grader oavsett tid på året samt jätteklart vatten så att man tydligt kan se botten. På vintern brukar sjökor simma in mot dessa vattendrag eftersom vattnet då är varmare än havsvattnet. Dock håller havet fortfarande en varm temperatur så några sjökor blev det inte för oss denna gång! Däremot en utter, vackra fåglar samt en och annan firre. Tydligen skulle det finnas sköldpaddor och alligatorer där också, men några sådana såg vi inte.

Floden vi åkte på heter Rainbow River och ligger ca 2 timmar norrut från Tampa nära en ort som heter Dunnellon. Tuberna (badringarna med handtag) hyrde vi från en företag som skjutsade oss uppströms så att vi sedan kunde flyta tillbaka till uthyrningsstället - en flytsträcka på ca två timmar.  

Badkrukan på väg ner i det 20-gradiga vattnet



Utefter Rainbow River fanns många pittoreska hus med bryggor

 

Mattias chillade och hade 'flyt'...

 

...men blev ändå omkörd av en fiskebåt.

Men efter ca en timmes underbart väder skedde det som brukar ske i Florida på eftermiddagen under regnperioden - ett ordentligt åskoväder med tillhörande duschning drog in över området. Till en början höll vi oss kvar i vattnet, men dels med tanke på att vår kamera inte tål vatten och dels på grund av att det inte är en sån där jättebra idé att vistas i vatten när blixarna avlöser varandra på nära håll tog vi oss till en närbelägen brygga med tak. De flesta bryggor innan denna hade haft tydliga skyltar med 'tillträde förbjudet, privat', men huset till denna brygga var till salu så vi slapp Get off my property!-skrikande, hagelbössbärande 'rednecks'.
 

Två personer som valde att stanna kvar i floden under åskovädret

  

Mattias under tak på den brygga med vi tog skydd på.

 

Men efter ca 40 minuter hade åskovädret tragit förbi och himlen var moln- och blixtfri...

...så att vi äntligen kunde hoppa ner i våra badringar igen och flyta vidare mot målgången.

Vi hade verkligen tur då vi råkade pricka av sista dagen på hela året som man kunde hyra tuber. Förutom att vi 'hann' göra detta hade vi också turen att Rainbow River inte alls var så överfull av turister som den brukar vara. Definitivt en repris på detta till våren!

Riktig mat!

Vilken trevlig helg vi haft! I lördags var vi som sagt bortbjudna på middag till Marta, som är inneboende hos Steve. Vi serverades polsk husmanskost bestående av grisben bakat och ugnsstekt med öl, lök, kål och morötter samt kokt potatis. Gott och definitivt över förväntan, även om jag och Mattias tog oss friheten att vara lite oartiga och lämna den feta och sega svålen som annars tydligen brukar ätas upp. Efter middagen promenerade vi till vår huspub Pourhouse och umgicks lite med grannar.   



Marta och hennes hemmagjorda golonka

På söndagen gjorde vi något vi borde ha gjort för länge sedan... testade river tubing i en utav Floridas många färskvattenkällor. Bilder från river tubing får dock vänta till senare idag eftersom jag måste prioritera lite tentapluggande först...   

Helgen avslutades i alla fall med RIKTIGA pannkakor och filmen Rio. Pannkakorna här i USA är nämligen ganska tjocka och inte alls lika goda som tunnpannkakorna vi äter i Sverige. Dessutom har de sirap eller creme fraiche med apelsinsmak på sina pannkakor, medan vi fördrar färska jordgubbar, skivad banan och vispgrädde... mums! Marta deltog också i "Real panncakes and movie night" och höll med om att den europeiska varianten på pannkakor är den bästa.  

Filmen Rio (2011) är animerad och gjord av samma skapare som ligger bakom filmen Ice age. Den handlar om husdjursfågeln Blu som lycklig bor med sin ägare i kyliga Minnesota i norra USA. Det visar sig att han är den enda hanen kvar av sin fågelart och måste därför åka tillbaka till Rio de Janeiro i Brasilien för att para sig med den enda honan som finns kvar för att bevara artens överlevnad. Dock har han vissa svårigheter att gå från burfågel till vild fågel, särskilt när han samtidigt ska fly från exotiska fågelsmugglare och hitta tillbaka till sin ägare som han blivit kidnappad ifrån... Ni som uppskattade filmen Ice age kommer definitivt även att skratta åt denna animerade film! Själv blev jag, förutom road, väldigt sugen på att resa tillbaka till Rio de Janeiro. Jag var där i en vecka då jag som 19-åring backpackade i Sydamerika under tre månader och måste säga att det är bland de vackraste städerna jag någonsin sett!

I en annan del av Tampa

Imorse kände jag och Mattias oss duktiga då vi släpade oss iväg på ett yogapass (ok, passet började 11.30 så vi behövde inte gå upp sådär jättetidigt, men ändå). Dock kändes passet väldigt långt. När vi stod där och gjorde Warrior 2, Lower dog, Crocodile osv tänkte jag mer än en gång det här måste väl vara sista övningen, det måste ju ha gått en timme! Min inbyggda klocka hade rätt. Först efter 90 minuter var passet slut, våra muskler genomarbetade, mindre oviga och mer avslappnade.

På eftermiddagen åkte jag och kompisen Marta för att handla råvaror till en polsk maträtt, golonka gotowana, som hon ska göra nu ikväll och bjuda oss på. Hon hade kollat upp innan på nätet vart i stan råvarorna kunde tänkas finnas och det tog oss till en nordlig del av Tampa som jag aldrig har varit till. Med risk för att låta fördomsfull kändes det som en sån där stadsdel där man ogärna lämnar bilen parkerad utom synhåll, håller hårt i handväskan och undviker att köra in på skumma bakgator. Lite utlandskänsla helt enkelt!

Vi hittade i alla fall den köttaffär vi letade efter och där inhandlades bland annat frysta grisfötter. Därefter åkte vi vidare till en utomhusmarknad för frukt och grönsaker. Personligen föredrar jag att köpa väldoftande och färdigmogna grönsaker och frukter billigt av lokala producenter framför att köpa dem nedkylda och dyrare i mataffärer, så denna marknad besöker jag gärna igen.

Nu är det nedräkning två timmar tills vi får gå över och smaka på vad nu golonka gotowana kan tänkas vara. Grisfötter har jag aldrig testat eftersom det varken ser eller låter särskilt gott, men efter ikväll kanske jag får ändra den uppfattningen? Fortsättning följer...

De beryktade svenskarna

Igår såg jag, Steve och Marta filmen Moneyball på bio under dagen medan Mattias jobbade sina sista timmar innan han också kunde ta helg. Moneyball hade Brad Pitt i huvudrollen och var baserad på en sann historia om en baseball General Manager (en som bland annat ansvarar för vilka spelare som ska finnas i laget). Jag tvivlar på att filmen kommer att visas på svenska biografer eftersom man bör vara ganska insatt i sporten 'baseball' för att riktigt uppskatta filmen. Så för er som, liksom jag, inte är så jätteinsatt i baseball rekommenderar jag inte filmen. 

Efter filmen och ett besök på en vinprovningsstudio, som en kompis jobbar på, åkte vi ut till södra Tampas bargata. Där mötte Mattias upp med oss och vi begav oss till en pub/restaurang vi inte varit på tidigare som heter Cheap [=costing less than it's worth]. Där jobbade en kille som hette Joe som tydligen hade stenkoll på vilka jag och Mattias var, trots att vi aldrig träffat honom. "Ah, so YOU are the Swedes? I've heard so much about you!" Vi presenterade oss med våra namn, men det spelade nog ingen roll. Vi är och förblir "the Swedes", kolla kvittot nedan...       



Efter en pubrunda åkte vi ut till Casinot, men eftersom vi denna gång fick kämpa för att inte förlora mer än vi hade satsat åkte vi hem när vi äntligen lyckades kämpa oss upp till det vi hade satsat från början. Man kan inte vinna jämt!

Vad är 63 cm, 4 olika färger och gör mig lycklig?

Ett ordentligt regnoväder och ihållande åska bjöd eftermiddagen i Tampa på idag. Stundtals har det låtit som om någon stått på vår balkong och skramlat med en plåt - så nära kändes vissa muller. Tur att ingen av oss är åskrädd! Istället tycker vi båda att det är vackert, fascinerande och står gärna och tittar på himlaskådespelet.

Dock har ovädren sina nackdelar. Till middag hade vi planerat att åka till en ny indisk restaurang på andra sidan stan, men fick höra av en granne, när vi var på väg till garaget, att många gator var översvämmade och att vi därför knappast skulle kunna ta oss dit. Istället blev det en sväng ner till en thailändsk restaurang som ligger gångavstånd härifrån. Efter god thaimat gick vi förbi en gourmetbutik och unnade oss varsin godisorm på vardera 63 cm - everything is BIG in America! Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare, men här i USA råder inte alls samma godiskultur som i Sverige. Lösviktsgodis går bara att hitta i vissa gourmetaffärer och då tre gånger dyrare än i Sverige.  

Väl hemma såg vi filmen Fast Five (2011) som är en uppföljare till "The fast and the furious"-filmerna. Med sina överraskande vändningar, smarta drag och typiska Hollywood actionscener var den verkligen över förväntan och bevisade att uppföljare visst kan vara bra och sevärda.






Skördetider

Igår var det dags för den årliga pumpaölsskördningen här i Tampa. Vår kvarterspub Pourhouse bjöd på 10-20 olika sorter av pumpasmakande öl. Trots att jag inte är en öldrickare så provsmakade jag faktiskt fyra av dem och kan väl sammanfatta smakerna som att pumpa smakar väldigt mycket som julafton; d v s sött, kaneligt, karedemummigt (hittar jag på nya ord nu?) och lite nötigt.

Glöm bryggerier
- riktiga pumpaöl dras upp ur jorden!



Jag och Marta

Till tonerna av skön livemusik och trevligt sällskap var det inte helt fel att sitta på uteservering. Att temperaturen låg på 30 och att det var myggfritt gjorde bara det hela ännu bättre!

"Happy ending"

Igår hade jag en minihemtenta så denna dag blev därför ganska studiefri eftersom nya föreläsningar inte kör igång förrän imorgon,onsdag. På morgonen simmade jag en kilometer och sedan på eftermiddagen var det massage och kotknäckning som stod på dagordningen. På tal om massagen kom jag därför att tänka på något en kompis berättade för några dagar sedan och som såväl roade som förvånade oss...

...Här om dagen var denna tjejkompis ute och sökte jobb. Eftersom hon hade jobbat som massör tidigare gick hon till ett SPA som hade annonserat efter just massör. Förvånad blev hon därför när den ägare och chef som hon fick träffa tog emot henne topless, sa att hon jättegärna kunde få jobb där och att det naturligtvis ingick "happy ending" för kunderna. Vår kompis tackade vänligt men bestämt 'nej' till jobberbjudandet och var minst sagt smått chockad när hon gick ut därifrån. Oj vad vi skrattade när hon berättade om situationen (som naturligtvis lät mycket roligare när hon berättade den än det jag återgivit ovan).  

Men jag blev samtidigt förvånad. Att ge "happy ending" måste ju räknas som prostitution som i sin tur är olagligt. Om ägaren var så öppen med sin verksamhets "bonusutbud" borde väl risken vara ganska stor att åka fast och därigenom få SPA-salongen att gå i konkurs? Det för mig till nästa fråga. Eftersom detta verkar ske rätt så öppet så borde ju polisen ha kännedom om det, men varför gör de i så fall ingenting om det nu är en lagöverträdelse som begås? Kan det vara så att poliserna här i Tampa prioriterar att ge slutet av arbetsdagen en "happy endning"?..    

- Det var några tankar från en lagomt pryd och laglydig Floridafru denna tisdagkväll.

Att göra en "Dolph"

Det drivs ju ofta med amerikasvenskar som bara efter en tid i Amerikatt anlägger såväl amerikansk brytning som en grov svengelska. Skådisen Dolph Lundgren är ett exempel som ofta dras upp, medan modellen/sångerskan/livsnjutaren Victoria Silvstedt är en annan. Några citat (ska läsas med amerikansk brytning) är:

"Åh gud, jag vet inte var jag är ibland. man blir så trött av att flying everywhere."
"Jag bara älskar Sverige, luften här är så färsk" (direktöversättning från fresh)

Själva har vi inte lagt oss till med någon amerikansk brytning. Snarare möjligtvis brett på vår norrländska nalta. Däremot så måste jag erkänna att vi båda har gjort oss skyldiga till "en Dolph" vid några tillfällen som jag nu tänkte bjuda er på. Under helgen satt vi under en middag och pratade om vad i Florida som vi kommer sakna när vi flyttar tillbaka till Sverige varpå (ingen nämnd så att Mattias inte känner sig uthängd) sa: 

"Man kommer verkligen missa de varma höstkvällarna här"  (sakna heter det väl ändå?)

Andra svengelska meningar som roat mig, men som jag inte hört själv eller vet vem som sagt dem är:

Can you slow down the fart? (De menade troligtvis "Kan du sakta ned farten")

Excuse me for the rape. (Denna person känner jag faktiskt och det han ville var att ursäkta sin rap vid matbordet.)

Where is the Spanish Trap? (Ja, vart ligger sevärdigheten Spanska trappan i Rom?)



Är det inte underbart hur fel det kan bli ibland?! 

Victiasturen slår till igen

Efter ölprovningen under lördagen blev det middag på restaurangkedjan Hooters och vi satte oss på deras uteservering. När vi hade hunnit få våra drickor, men fortfarande väntade på maten kom en ur personalen och beklagade så hemskt mycket att ingen hade talat om för oss innan vi satte oss att just det hörnet av uteserveringen som vi hade satt oss i var reserverat och han bad oss därför, under många ursäkter, att flytta till ett annat bord. Inga problem tyckte vi och flyttade oss några bord bort. Vi fick sedan som tack för besväret halva priset avdraget på vår nota + att vi fick gratis förrätt (och de är mycket större än förrätterna man får i Sverige). Lärdomen av detta är att vi nog får gå och sätta oss vid fel bord lite oftare!

Jag har ju tidigare vid några tillfällen jämfört olika företeelser mellan Sverige och USA och då varit rätt så partisk till Sveriges favör, men när det kommer till service ligger Sverige definitivt i lä! Servicemedvetenheten här i USA är generellt sett mycket högre än den i Sverige, inte bara på restauranger, utan inom andra områden också som exempelvis hjälpen man får i klädaffärer. Varför är det så då? Jag tror själv att det är en kombination av de otrygga anställningsformerna som finns här, drickssystemet (många anställda inom servicesektorn lever helt på dricks och får ingen annan lön) samt hårdare konkurrens som tillsammans gör att företagen och de anställda anstränger sig i högre grad för attt få nöjda kunder.   

Under söndagen insåg vi att det var längesen som vi hade varit ut till någon strand och åkte därför ner till Sarasota, som ligger en timme söderut härifrån (där tv-serien Cougar town utspelar sig) och besökte Siesta Key Beach - stranden som i år blev framröstad till USA:s bästa!


Siesta Key Beach från ovan

Så... levde den upp till sitt rykte? Absolut! Ingen av oss har varit med om finkornigare sand, den var som mjöl under fötterna och alldeles paradisvit. Vattnet var lagomt långgrund och rätt så klart. Jag och Mattias simmade ut och snorklade ett tag, men det enda livet vi såg var sandfärgade fiskar som försökte gömma sig för pelikanerna och en och annan medelstor snäcka som vandrade omkring på havsbotten på sina små kräftben. Inga sanddollars denna dag och inte heller några obebodda snäckor att plocka!   

 

Siesta Key Beach - sanden var lika skön som den ser ut



Ölprovning

Vi har haft en riktigt trevlig dag idag! Morgonen började med en timmes yogapass för oss båda och därefter åkte vi till ölbryggeriet Cold Storage Draft Brewery som ligger i den norr delen av Tampa. En kompis, Katie, till oss jobbade där och hon och hennes kille, Phil,  hade därför bjudit med oss till en prisvärd ölprovning av bryggeriets egna ölsorter. Tydligen så har de ölprovning tredje lördagen varje månad, men eftersom de inte har alkoholutskänkningstillstånd så har de kommit runt det problemet genom att sälja ölsouvenirglas i entrén för 10 dollar som man sedan får fylla på hur mycket man vill - kan bli mycket prisvärt med andra ord!

Förutom en rundtur i bryggeriet ägde även turneringar rum i det blodallvarliga spelet beer-pong. Spelet går i korthet ut på att man är två lag som vardera har 9 muggar med öl framför sig i en trekant som det andra laget ska pricka av med pingisbollar. Om de får ned bollen i ett glas måste motståndarna dricka upp det som är i glaset. Vi trodde att detta var en ganska oseriös festdrickarlek, men tydligen så har de nationella mästerskap som äger rum i Las Vegas varje år där 50 000 dollar ligger i vinstpotten. Tyckte själv att spelet påminde litegrann om kubb och det skulle därför vara riktigt kul om de också hade en "kung" i mitten, d v s en blomvas full med öl - och om den träffas förlorar man hela spelet och får dricka hela vasinnehållet! Sprida traditionen till Sverige?  



Nya kompisen Mary siktar på motståndarnas ölmuggar med sin pingisboll

Men Vickis tycker ju inte ens om öl! - kanske ni som känner mig tänker? Och visst stämmer det fortfarande! Däremot gillar jag att vara social och då får man vackert söka sig till ölställena här i USA och sippa på sin Coca Cola Light. Vi lärde känna många trevliga och härliga människor under eventet som jag hoppas att vi återser snart igen.


Inne på bryggeriet



Som vanligt fanns det komiska skyltar lite här och var

Så hur var ölsorterna som provades? Mattias hälsar att en ljus ale med en hint av citron, Florida Avenue Ale, var riktigt god! Katies favorit var Blueberry beer som, precis som namnet antyder, hade en hint av blåbär som smak.

De är tillbaka!

Kom precis tillbaka från affären och gjorde en hemsk upptäckt ute på parkeringen... Love bugsen är tillbaka! Ni kanske kommer ihåg att jag skrivit om dem tidigare? De har nämligen två svärmarperioder per år och den senaste inföll när min syster Terese och hennes man Jonas var på besök i april. Under dessa perioder är de ÖVERALLT och det går knappt att vistas utomhus. Nu är det tydligen dags igen. Hittills har jag bara sett några stycken, men vet efter två gånger (de svärmade just när vi hade flyttat hit för ganska precis ett år sedan också)  att detta bara är början...



Bild från april 2011: Roadkill deluxe - så här kan fronten på bilen se ut efter 20 minuter på en motorväg

 

Bild från april 2011: Lovebugs på nära håll - deras rörelser blir inte alltför koordinerade när de sitter ihop med stjärtarna

 Så nu är det kör-bil-ute-så-lite-som-möjligt-och-håll-munnen-stängd-utomhus som gäller någon vecka framöver.

New York Nedräkning

Jippi! Resa till New York City är bokad till slutet av denna månad. Det blir totalt fem dagar och planen just nu är att spendera tre dagar i N.Y.C. och två i de sydväsliga delarna av New England. Så tips på hotell, sevärdigheter (förutom de självklara), shower osv. mottages tacksamt från alla er som varit där.



Manhattan

Min make är en player

Imorse kände jag mig duktig! Masade mig upp kvart i sex för att gå på ett yogapass på gymmet, därefter crosstrainern 30 min och var sedan hemma lagomt till att Mattias vaknade. Välbehövligt gymbesök eftersom dels morgonträning ska vara extra bra och dels för att jag vänt lite på dygnet sista tiden. Nu håller jag tummarna att självdiciplinen håller i sig även kommande onsdagsmorgonar. För i ärlighetens namn så blir man, i alla fall jag, lite bekväm (bekväm som att exempelvis sova extra länge på morgonen) när jag inte har några tider att passa. I princip så har jag tre tidsbestämda saker per vecka. Måndagar är det pilates kl. 18.30, tisdagar är det massage kl. 16.30 och sedan på onsdagar är det pilates igen kl. 18.30. I övrigt har jag inga tider att passa (förutom deadlines på studiefronten förstås).

Maken har mer strukturerade dagar tidsmässigt eftersom han dels sitter i möten och dels förväntas vara anträffbar på telefon och mejl under normala kontorstider. Däremot har han hittat sig ett trevligt kvällsnöje... jag berättade ju tidigare att han vann 260 dollar på Casino när vi var i Las Vegas. Han har nu två kvällar på raken varit på Hard Rock Casino som vi har här i Tampa och båda gångerna kommit hem med 200 dollar! Så 660 dollar i casinovinster på en vecka, inte så illa pinkat va? :)    


Ett av många sätt du kan använda en casinovinst



Slutbadat?

Igår stod plugg och shopping med Marta - en tjej som just flyttat till Tampa - på dagordningen. Hon var ute efter en bikini så jag tog henne till shoppingcentret Westshore Plaza. Där blev jag väldigt förvånad hur modeindustrin i Florida verkar ha bestämt sig för att sommaren är slut! För de flesta affärer hade slutat sälja badkläder med motiveringen att det var 'off season' och det enda vi kunde hitta var några bikinisar på utförsäljningsreaställ. Off season? Men det är ju fortfarande runt 32 grader på dagarna och 28 på kvällarna. Bubbelpoolen känns som att den ska koka och poolen och havet har badtemperaturer på ca 27 grader. Uppenbarligen har svenska jag och floridianerna inte samma definition på ord som sommar och badsäsong. Vi hittade i alla fall en bikini till slut, plus lite annat, och drog tillbaka hem till mig och Mattias för lite poolhäng de sista timmarna innan solen gick ner.

Utan att jag riktigt kan hjälpa det så har jag föresten glidit ifrån känslan av 'Åh vad det är skönt att vara hemma' och mer och mer ersatt den med 'skulle vara trevligt att åka iväg någonstans'... Kanske klämma in en New York weekend innan min och Susannes Centralamerikaresa i Oktober?

Social helg

Det har varit riktigt skönt med en helg utan måsten, spikade planer och så vidare för en gångs skull. I fredags tittade en kompis förbi medan vi käkade middag som tyckte att vi skulle komma ned till Pourhouse - vår kvarterspub.  Väl där nere socialiserade vi med diverse grannar innan vi tog spårvagnen ut till gamla stan Ybor till en utomhuspub med livemusik där vi mötte upp med några andra kompisar som vi inte sett sedan i juli.

Jag och några av dem vi mötte upp med i Ybor, Mattias bakom kameran

 På lördag åkte vi sedan till nöjesparken Busch Gardens, med kompisen Steve och hans kompis Marta som är på besök från Polen, för att testa parkens senaste åkattraktion som blev klar medan vi var i Sverge, Cheetah hunt! Cheetah betyder ju Gepard och i denna åkattraktion bjöd därför på snabba accelarationer och liggande kurvor för att ge en känsla av hur de snabba kattdjuren rör sig, resultatet kan ni se här. 

Idag har vi tränat på gymmet samt solat lite vid poolen. Det känns som att idag är den stora tv-dagen i USA... de som inte följt sändningarna från tioårsdagen av 9/11 har istället följt amerikansk fotballsmatch efter match eftersom den säsongen återigen verkar ha börjat. På tal om 9/11 såg vi föresten en rätt så bra film igår som jag rekommenderar er att se, Fair Game från 2010. Huvudrollerna spelas av Naomi Watts och Sean Penn och är baserad på biografin av en före detta agent som jobbade inom CIA under 9/11 och den närmsta tiden efter det. Filmen tar upp det fula spel som låg bakom att USA gick in militärt i Irak för att hitta de massförstörelsevapen som aldrig hade funnits samt vad det fick för konsekvenser ur olika perspektiv. Sevärd! 

   

Självmordsbenägna råttor?

Äntligen helg! Vad denna vecka har gått fort... men det kan ju i och för sig ha att göra med att vi kom tillbaka från vår semester först på tisdagskvällen. I helgen planeras i alla fall ett besök på nöjesparken Buschgardens som har en ny attraktion, Cheetah hunt, som vi ännu inte testat. Sedan på söndag blir det yoga... Vi båda håller tummarna att våra träningsvärk deluxe har gett med sig tills dess.


Igår när jag var på veckomassagen pratade jag och massörskan om resan vi varit på, eftersom hon ofta besöker sin syster i just Colorado. Hon frågade då om vi hade sett många prairie dogs (präriehundar) utefter vägarna och förklarade att de brukar utgöra ett stort problem eftersom de står på vägen när det kommer bilar. Präriehundar hade jag hört talas om tidigare och föreställde mig att de såg ut litegrann som coyotes, men hennes beskrivning passade ganska bra in på de råttliknande djur som på många ställen under vår resa stod på bakbenen på sidan av vägen (ALLTID på den vita streckade linjen) som om de funderade på om de skulle begå självmord eller inte. "No, Only suicide rats" svarade jag därför eftersom jag och Mattias redan hade, i brist på annan information, artbestämt de, för oss, okända djuren. Men tydligen var de redan artbestämda och kallas för präriehundar. Man lär sig någonting nytt varje dag!  



Präriehund med självmordstankar?

Kom igen! Visst håller ni med om att de ser mer ut som en råtta än en hund? 

ALLA amerikaner kan gå ned i spagat och split...

... i alla fall kändes det så på dagens två träningspass på gymmet! I och för sig så har jag inte tränat nu på två månader (först Sverigeresa, sedan besök, sedan vår roadtrip) så jag hade väl inte förväntat mig att min vighet skulle vara i toppform (och i ärlighetens namn är jag inte särskilt vig när jag håller igång och tränar heller). Ändå blev jag förvånad att så gott som alla i salen (förutom undertecknad då) faktiskt fixade både en spagat och split - och mer därtill - när instruktören uppmanade oss att töja allt vi kunde. Bara att inse att jag kanske borde gå på yogapass lite oftare. Haha

Tills vidare får jag väl skylla ifrån mig det hela på en kulturkrock :P. Sverige är ju trots allt landet lagomt där folk tillåts vara medelmåtta, ja till och med uppmuntras till att vara lagoma. Här i USA har jag fått intrycket att det istället handlar om att vinna eller försvinna, inga mellanting uppmuntras. Så ''om du inte presterar i toppen inom det du håller på med bör du göra någonting annat'' - typ. 

Skämt å sido så är denna skillnad mellan mentaliteten i USA och Sverige är någonting jag tänkt på en hel del då det inom många områden; affärslivet, utseendefixeringen, hobbieutövandet..., kan vara ganska uppenbart. Jag har förståelse för det amerikanska tankesättet eftersom det motiverar och pressar människor att faktiskt göra sitt bästa, vilket är bra då det tar tillvara på människors förmågor och kapacitet. Å andra sidan så finns det en stor skara människor som aldrig når toppen, utan kanske är medelmåtta? I Sverige hade det varit helt okej och de hade kunnat känna sig nöjda med sig själva och fortsätta med det de trivdes med. Här upplever jag istället att många ger upp när de inte når toppen och istället slår i botten - vinna eller försvinna med andra ord. Själv är jag starkt präglad av den svenska mentaliteten och bryr mig faktiskt inte om att vara i toppen inom allt, så länge jag tycker att det jag håller på med är roligt eller bra för mig. Men tyvärr drabbar prestationshetsen i USA även barn, vilket märks på det låga antalet barn som håller på med exempelvis knattefotboll - om man jämför deltagandet i Sverige där många barn kan delta enbart för att de tycker att det är kul - även om de inte råkar vara bäst. 

Det var lite lagom-Sverige vs bäst-USA -tankar så här på kvällskvisten...  

Våra dagar i Colorado

För några timmar sedan kom vi hem till Tampa - borta bra, men hemma bäst! Det firade vi med sushi och Trocadero (som Mattias föräldrar hade med sig och som vi sparat till ett speciellt tillfälle) som visade sig vara en vinnande kombination. Åh! Varför kan inte IKEA ha Trocadero?

Våra sista dagar på semestern spenderades i alla fall i delstaten Colorado - känt för sin natur som erbjuder upplevelser såväl vintertid som sommartid. Vi tog bilen genom Rocky Mountains, Klippiga bergen, som är en lång bergskedja som sträcker sig genom några av USA:s stater.

Typiska fjällstugor

Högt ovan trädtopparna på kalfjället följde vi en väg som slingrade sig fram, oftast med en klippvägg på ena sidan och stup utan räcke på den andra... Adrenalinkick utlovas vid några av kurvorna!

Vilda djur finns det gott om i bergsområdet, men vi såg bara några exemplar av detta djur. 'Elk' på engelska som översätts till 'älg' på svenska, men någon älg är det ju inte! Någon som vet vad denna ren-älg-hjort kallas på svenska?

Efter Nationalparken åkte vi ned till en liten stad som hette Estes Park där tydligen skräckfilmen The Shining, av Stephen King, spelades in. Dagen därpå åkte vi vidare mot ett litet samhälle som heter Idaho Springs där vi hoppade på årets sista forsränningstur. Tyvärr var vattennivåerna ganska låga så de forsar som skulle vara klass III var istället klass II med risk att köra fast på vissa ställen. Men det var trevligt ändå!

Vårt forsrännargäng

På vägen till Colorados huvudstad Denver stannade vi sedan till vid Red Rock Amphitheatre - en utomhusteater insprängd bland stora röda klippor som tydligen ska ha en grym akustik. Jag har inte själv varit i Dalhalla i Sverige, men kan tänka mig att detta var något liknande.



Red Rock Amphitheatre

 I Denver avslutades sedan vår sista kväll. Som tur var råkade det vara en festival, Taste of Colorado, just när vi var där så den besökte vi också.

Till alla 'Angry Birds-oholics' där ute, visst blir man frestad?

Nu är det återgång till vardagen som gäller. Jag har börjat en ny kurs denna vecka och Mattias jobbar vidare med sitt. Men till helgen blir det i alla fall att hitta på någonting roligt! Vad det blir får vi se då, men vi har några alternativ... :) 

Rocky road

Efter besöket hos bisonoxarna på Antelope Island åkte vi vidare några timmar sydösterut mot ett landskap som fick en att tänka på miljön där de tecknade figurerna Hjulben och Gråben gör livet surt för varandra eller varför inte slutscenerna i Västernfilmer då cowboyhjälten rider ned i solnedgången omgiven av höga, röda klippformationer. Vi besökte i alla fall Arches National Park som såg ut som det övriga landskapet, d v s röda klippor och öde vildmarker, men parken hade en större koncentration av annorlunda stenformationer än det övriga landskapet.  

En stor del av vägarna vi kört under denna resa har sett ut som denna... lååååååånga raksträckor med berg i slutet som man aldrig tycks komma fram till. 

Observera hur tunna klipporna bakom oss är - som flarn! Visst ser ni föresten också att klipporna börjat stava mitt namn? Första bokstaven i alla fall...  

Denna del av USA var föresten bland de sista att kartläggas på grund av sin ödsliga och otillgängliga terräng. Dock fick vi se lite liv i det annars så livlösa landskapet i form av ödlor, hjortar, vädurar (ni vet sådana där får med stora horn som går i en båge) och en och annan rovfågel. Skallerormar skulle det också finnas, men någon sådan såg vi inte och tur var kanske det.

Det mäktiga landskapet

Balance Rock - kan ju bara vara en tidsfråga innan den kommer trilla ner!

Delicate Arche - otroligt vad väder och vind kan göra! Prickarna bakom  klippvalvet är människor, för att ge er en känsla av hur stor denna var. 

Efter parken åkte vi till Moab - en stad som utgör basen för många av de friluftsmänniskor som vill uppleva kanjonlandskapet. Det är föresten här som filmen 127 hours utspelade sig, ni vet den verklighetsbaserade filmen om en kille som fastnar med sin arm under en stor sten och till slut tvingas såga av den (den har jag tidigare recenserat här). Även inledningsscenen till filmen Mission Impossible II har spelats in här.

Vi är nu i Colorado, på väg till en forsränningstur vid Klippiga Bergens fot, men mer om det i morgon...  

Möte med vilda bisonoxar

Vilken fantastisk dag vi hade igår! På förmiddagen åkte vi ut till en ö i Salt Lake som heter Antelope Island. Vi hade hört innan att det skulle finnas vilda bisonoxar där som vi hoppades att få oss en skymt av. Ofta när det finns vilda djur är det ju inte alltid som de vill visa sig, men här behövde vi inte bli besvikna! 

Såhär såg landskapet ut på större delen av ön. Fastlandets berg speglade sig vackert i den salta sjön.

Redan efter några hundra meter såg vi till vår glädje en bisonoxe på håll som vi ivrigt fotograferade. Men det var bara uppvärmningen. Därefter föjde fem - sex hjordar på mellan 10 och 100 bisonoxar!

Inte ofta man ser varningar för bisonoxar utefter vägarna

Tyvärr fanns det gott om äckliga och alldeles för stora spindlar, som denna, på ön

Mattias - omgiven av solrosor(?) som växte vilt lite överallt på ön. I bakgrunden ser ni Salt Lake och en betande bisonhjord som jag räknade till ca 100 stycken 

 

En lite yngre bisonoxe ställde snällt upp och poserade för oss

Planen var att bada i Salt Lake, men efter en titt på det fluginvaderade vattnet med flytande fjädrar från migrerande fåglar och hårtussar från bisonoxar räckte det gott med att svalka fötterna lite

Igår hann vi även med en sväng till Arches National Park, men mer om det i morgon. Dagens mål är att åka till delstaten Colorado och uppleva Klippiga bergen.