Snart finbesök igen

Igår var det Memorial day här i USA, vilket betydde att de flesta var lediga från jobbet, även Mattias. Planen var att antingen åka iväg och snorkla med sjökor i Rainbow River (strax norrut härifrån) eller åka en timme söderut till stranden Siesta Keys, som nyligen fått titeln America's Best Beach 2011. Men på grund av en lite för lång sovmorgon och beslutsproblem om vad vi skulle hitta på blev det tillslut att stanna hemma och städa istället.

Just nu sitter pappa Hans och brorsan Sebastian på ett plan över Atlanten och efter 18-tiden landar de här i Tampa (d v s om pappas nu välbekanta flyg-otur håller sig borta). De stannar i ca två och en halv vecka och kommer förhoppningsvis återvända till Sverige med en fräsch solbränna, släpig sydstatsengelska, nya kläder i överflöd, finkornig vit sand i skorna, foton på alligatorer och nya favoritölsorter!

Själv ska jag försöka få klart min sista examinationsuppgift för denna termin innan de anländer, så att jag också får tid över till att jobba på solbrännan, knäppa kort på alligatorer och få sand i skorna :)

Födelsedagsfest på Skattkammarön

Igår blev det en heldag ute på Treasure Island, som ligger ca 45 minuter härifrån ute vid havet. Det var vår kompis Charlie som fyllde år, vilket firades med grillning och sedan utgång på en Bluegrassbar tillsammans med nya och gamla kompisar.

Mattias och Mike sköter maten

Födelsedagsbarnet Charlie

Grillning hemma hos Charlies pappa, Treasure Island

På kvällen passade vi på att gå ned till stranden för att se solnedgången. Som på beställning passade några delfiner på att hoppa runt inte alls långt ifrån stranden! Men tyvärr fick vi ingen av dem på bild.

"Titta, en solnedgång!"

Solnedgång över Mexikanska golfen

Resten av kvällen spenderades på Bluegrasspuben Ka'Tiki, som bjöd på ett härligt liveband, innan vi åkte tillbaka in mot Tampa igen.

Bluegrassbandet på puben Ka'Tiki

Ja, vad är en sand dollar?

Efter gårdagens inlägg fick vi lite frågetecken på vad en sand dollar är? Det visste inte vi heller innan vi kom hit så jag tänkte försöka mig på att förklara om det är någon mer som inte vet.

Sand dollar kallas även för sea cookie och är närmast besläktad med sjöstjärnan och sjögurkan. Det är alltså ett djur som rör sig på havsbotten med hjälp av hårbeklädda småsmå ben. De lever oftast på väldigt djupt vatten och därför är det oftast skeletten av de döda som hittas på grundare vatten. Det symmetriska mönstret består av porer och skelett och de kan ha en massa olika färger, även om de oftast har hunnit blekas vita av solen när de hittas döda nära stränder.

Levande sand dollar. Här kan man även se deras små hår

Namnet sand dollar har två ursprung. Dels en folksägen som säger att egentligen är mynt som sjöjungfruar tappat, dels var de väldigt lika, i storlek och färg, de dollarmynt som fanns för längesen. De hittas också oftast i sand, eftersom de tycker om att gräva ned sig.

Död sand dollar

De döda som vi hittat var alla väldigt porösa och en del föll isär av att vi bara tog i dem och påminde då i konsistens om någonting mellan kalk och aska. Verkligen intressanta djur!

Dollar på havsbotten

Imorse åkte vi, tillsammans med våra grannar Mark och Brenda, till Marks kompis i Madeira Beach, som ligger ca 45 minuter härifrån. Stranden var privat, avsedd för de som hade strandlägenheter med gäster, så vi hade med andra ord stranden nästan helt för oss själva =inga jobbiga måsar, lätt att få parkering, inga strandpoliser på fyrhjulingar och ingen trängsel på stranden. Dagen bjöd på volleyball och snorkeling samt att vi båda passade på att bättra på solbrännan lite.

Spelarna fick verkligen hålla igång fötterna, inte bara på grund av spelet, utan främst på grund av den heta sanden

Mattias agerar boll-Kalle

Mattias & Brenda in action!

Jag och Mattias hade tagit med oss våra snorkelgrejor och passade därför på att utforska havsbotten lite. Snäckor i överflöd, fiskar, rockor och en massa sanddollars kunde vi hitta. Däremot varken hajar, delfiner, sjöstjärnor eller sjökor, som också är vanliga i området.

Mattias med en av sanddollarna vi dök efter

Kamelkapplöpning i Sverige?

Igår var det kanske den näst största hockeydagen i USA eftersom Tampa Bay Lightnings, vars arena vi kan se från vår balkong, och Boston möttes för att göra upp vilket lag som skulle gå vidare till Stanley Cup finalen. Själv var vi hemma hos en kompis och kollade på matchen som tyvärr, efter mycket action, slutade med 1-0 till Boston. Idag är en sorgedag i Tampa med andra ord.

Ganska intressant ändå att Florida, som aldrig har frusna vattendrag och således aldrig haft någon naturlig inkörsport till ens skridskoåkning, har ett NHL-lag! I och för sig är de allra flesta spelarna importerade, bland annat två från Sverige, men ändå... Det är också fascinerande att så många följer och är engagerade i ishockeyn eftersom sporten aldrig, privat och aktivt, har varit en del av någons liv. Lite som om kamelkapplöpning i öknen skulle vara en stor sport i Sverige, trots att vi varken har öknar eller kameler, precis som Florida saknar isar och spelare.

...Det kanske skulle vara något?

En uppdatering om livet som student

Mitt liv här i Florida kan tyckas mest vara soligt och roligt, men jag pluggar ju faktiskt 150 % också. Jag har nu slutfört tre av de fyra kurserna jag läst denna termin och har bara ett inlämningsarbete om gruppsykologi kvar innan jag kan säga adjö till denna termin. Att hårdplugga de perioder då vi inte haft besök för att sedan vara ledig när vi haft besök har funkat väldigt bra. Work hard, party hard - som en viss make brukar säga ;)

Tyvärr har det uppstått ett ganska stort problem inför höstterminen. Det är lite komplicerat, men jag ska försöka förklara: Sedan en tid tillbaka har det införts studieavgifter på högskolekurser för icke EU-medborgare. 'Ingen nyhet och ingenting som drabbar mig' - tänkte jag när jag skickade in min ansökan för några månader sedan. Men tydligen så har en ny lag trätt i kraft för kurser som börjar efter juli 2011 och som innebär att de som inte är svenska medborgare, men EU-medborgare, måste skicka in vidimerade dokument som bevisar att de är EU-medborgare. Detta gäller även svenska medborgare som bor utomlands eftersom de register som antagningsenheten kollar på hos Skatteverket inte har med så kallade utvandrade svenskar. Har man inte skickat in de efterfrågade handlingarna eller betalat studieavgifterna innan 29 april räknas man som obehörig och tas ur antagningssystemet.

I mitt fall betyder det att, trots att jag skickar in bevis på att jag är svensk medborgare nu (upptäckte inte denna nya regel förrän idag) så hamnar min ansökan bland sena anmälningar vilket gör att det inte spelar någon roll vilka mina betyg är som jag söker på, jag kan bara få en studieplats om kursen inte fylls. Så håll tummarna för mig att intresset och söktrycket på mina kurser är lågt.

Frustration.

Två krigare med träningsvärk

Warrior one! Warrior two! Don't forget to exhale! Be a kobra! Now the triangle and look up in the sky!...

Igår testade vi yoga för första gången, efter att först ha kört ett annat träningspass med fokus på ben och mage. Sammanfattningsvis var passet över förväntan och vi kommer definitivt gå igen, men det kändes av i kroppen nu på morgonen (eller om det var det andra passet vi körde). Hursomhelst har vi vår veckomassage som vi ska gå på i eftermiddag så då får de knåda till våra ömma muskler.

Olika yogapositioner

För övrigt råder det hockeyfeber här i Tampa! Tampas eget NHL-lag Tampa Bay Lightnings har det gått riktigt bra för på sista tiden vilket gjort att till och med den annars så hockeyointresserade Maken följer matchresultaten med spänning. Vårt poolområde är också skrämmande tomt de timmarna som hockey visas på tv, vilket jag tar som ett tecken på att denna hockeyfeber tycks ha drabbat de allra flesta...

Brev till Grimsvötn

Hej Grimsvötn!

Hur mår du? Jag mår bra. Jag har sett i media att du haft en del halsbränna på sistone som ställt till det en hel del även för andra. De senaste dagarna har det sett ut som att du även funderat på att ställa till det så min pappa och bror inte kan flyga hit till Florida från Umeå i början på nästa vecka. Jag förstår att det inte alls var din avsikt, men nu när du vet så tycker jag att du ska ta ditt ansvar och göra oss alla en tjänst genom att somna in.

Jag skulle också vilja be om att du försöker hålla halsbrännan under kontroll resten av den svenska sommaren. Andra veckan i september känner jag ingen som ska flyga, så då är det fritt fram. Men därefter väntar vi eventuellt besökare + att jag och en kompis tänkte backpacka i oktober, så då passar det inte heller med några utbrott. Slutet på november och början på december är åter okej, men det är nog många som vill flyga till något varmt ställe över jul så åter där har vi några kritiska datum som du gärna får låta bli att påverka. Det var nog allt...

Sov så gott!

Med vänlig, men bestämd hälsning

Svenska Floridafrun

PS: Låt också bli perioden då fåren på Island lammar. Alla som läst Bamse vet att man måste vara snäll mot de som är svaga... DS

MC-mässan

Kom på att jag inte gav er någon uppföljning av MC-mässan som Mattias var på för några dagar sedan... Det blev ingen hoj, tyvärr! Tydligen är lagarna om import till Sverige mycket hårdare för motorcyklar än för bilar. Synd, eftersom jag hade sett fram emot att vara HD-ägare för första (och förmodligen enda) gången i mitt liv och förhoppningsvis kunna tjäna en hacka genom att sälja den i Sverige. :(

Men Mattias hade en trevlig dag ändå! Liveband, HD-hojar i överflöd i olika specialutföranden och en alligatorbrottningsshow bidrog till en trevlig första MC-mässa här i USA.

Titta nära så ser ni döskalledetaljer överallt på denna hoj, till och med på skruvarna!

Liveband och hojar

Alligatorbrottning

Just alligatorbrottning är väldigt vanligt här i Florida och det är många indianer som försörjer sig på att roa turister genom att brottas med alligatorer. Själv tycker jag att det verkar väldigt stressande för djuren, även om de inte skadas, och har därför inte själv sett eller tänker se någon show. Undrar hur en svensk motsvarighet till sporten skulle se ut, renbrottning?

Söndag, fast på engelska...

Det finns nog en anledning varför söndag heter sunday på engelska, det är ju tänkt att man ska ligga ute och njuta av solen! Det har i alla fall vi gjort idag och skönt var det!

Just nu är vädret helt perfekt... Inga jobbiga lovebugs, inga orkaner, inga tornados, åskovädren har inte kommit igång ännu, ca 33 grader om dagarna, 23 på kvällarna och badtemperaturen ligger på 29 grader i såväl havet som i poolen. Bara att passa på att njuta med andra ord!

Universal studios

Jorden gick inte under igår. Vilken överraskning... eller? Bara att vänta till nästa domedagshysteri när Mayakalendern tar slut i december 2012.

Själv roade vi oss som sagt på Universal Studios igår! Som det ansvarsfulla värdparet vi är försökte vi hinna med att teståka så många attraktioner som möjligt för att bättre ha koll på vad vi ska rekommendera till Seb och Pappa när de kommer hit om 9 dagar. Vi betalade också extra för ett Express pass som gjorde att vi bara behövde vänta ca 15 minuter istället för 90 minuter vid de olika åkattraktionerna, så värt det (även om det var hutlöst dyrt)!

Berg-och-dalbanan Rock it (Klicka här så kommer ni till ett youtubeklipp) var inte bara magpirrande, den lät också varje åkare välja musik som spelades från högtalare i varje säte under åkturen. Att få välja sin egen musik gjorde mycket för känslan under åkturen och vi hoppas fler attraktioner hakar på idén!

Harry Potters skola Hogwart bjöd på talande tavlor och en rolig, men ovanlig kombination av berg-och-dalbana/flygsimulator

Mattias i Comic strip landet

Hur spenderar man sista dagen i ens liv?

Det är nog en fråga som många av de som tror att Domedagen är här ställer sig...

Själv är jag och Mattias på väg till Universal Studios i Orlando, ett ganska schysst avslut om ni frågar oss. :)

Slutet är nära, glöm inte att rasta hunden!

Sitter och läser på Aftonbladet att många av de som nu tror att jorden går under imorgon har panik över att de inte kommer få ta med sig sina älskade hundar in i himmelen, enligt ett uttalande från mannen bakom domedagsuträkningen, Harold Camping, som svarade på just denna fråga i sitt populära radioprogram.

Men som vanligt finns det en affärsidé i allt... Ett företag bestående av enbart ateister lovar att ta hand om de rättrognas husdjur för all framtid om jorden går under imorgon. Priset är den blygsamma summan 135 dollar och redan nu är det några hundra hundägare som nappat på erbjudandet.

Här i Florida får hundarna följa med in på puben, men inte in i himmelen

Under hösten läste jag kursen Religionspsykologi som just tar upp vad som händer när människor ger upp allt de har och på alla sätt ställer in sig på jordens undergång för att sedan tvingas inse att jorden inte alls gick under.

För det första blir det naturligtvis svårt för många att komma på fötter igen om man sagt upp sig från sitt jobb, skänkt bort sitt hem och sina saker etc.

För det andra måste man mentalt acceptera att någonting man trodde på så starkt visade sig vara helt fel. Men eftersom människan inte vill känna sig lurad sätts genast försvarsmekanismerna in som gör att man gladeligen köper argument som "vi hade räknat fel, domedagen blir om 11 år istället, den här gången är vi säkra!" Därför är det ingen slump att det många gånger är samma personer som tror att domedagen är här gång på gång.

På tal om profetior så förutspådde jag i gårdagens blogginlägg att jag skulle vara frisk från min förkylning idag. Och gissa vad? Jag hade rätt!

Separationsångest

Nyhemkommen från en timmes massage och lite kotknäckning. Massagen var helt underbar och jag ser nu fram emot varje torsdag ett år framåt! Kotknäckningen var väl mer som hostmedicin, inget man njuter av direkt, men bra för hälsan.

Mattias och Steve är ikväll och kollar på motorcyklar på Harley-Davidson affären. Själv stannade jag hemma för pluggning och kurering från förkylningen. Just precis, massörskan lyckades inte knåda bort mina baciller, troligtvis har de separationsångest. Men det går åt rätt håll i alla fall och till helgen har jag bestämt mig för att vara frisk!

Du vet att du är i Florida när du ser dessa skyltar

Fortfarande sjuk, men ser fram emot veckomassagen jag ska få imorgon. Förhoppningsvis kan de knåda bort en förkylningsbacill eller två! :)

Istället har jag, i mina pluggpauser, suttit och roat mig med att gå igenom gamla bilder på skyltar tagna här i Florida för att här nedan kunna presentera temat:

Du vet att du är i Florida när...

...husägare är stolta över att ha fått staketet urinerat på av förbipasserande

...du inte får bada i floden med risk för att bli uppäten

... du när som helst kan vänta dig oväder

...du ser fler golfbilar än vanliga bilar på vissa ställen

... du inte får köra snabbare än 50 km/h i pantertäta områden

... du ser dessa viltöverfarter

Jordens undergång

Till helgen går jorden under, i alla fall om man tror på den tolkning av Bibeln som några kristna grupper här i USA har gjort. Sedan årsskiftet har det blivit en allt vanligare syn med domedagspredikanter på gatorna och även påkostade varningsreklamfilmer och reklamskyltar ut efter vägarna.

Domedagspredikanter under Gasparillafestivalen

Men även om jag inte själv tror på att jorden går under nu på lördag (jag har trots allt just lagt ut tusenlappar på en resa till Sverige i sommar) så måste jag ändå säga att det dessa människor gör är väldigt omtänksamt. I mina ögon ser jag hur de lägger ned ett enormt arbete på att varna alla oss som inte tror på jordens undergång den 21 maj, trots att de gång på gång blir utskrattade och förlöjligade. Skulle det inte då vara lockande och lättare för dem att låta oss icke domedagstroende få skylla oss själva? Förmodligen. Men istället fortsätter de att kämpa för att få massorna att förstå att vi bara har tre dagar kvar att leva innan vi antingen skickas till helvetet eller himmelriket.

Raspeballer i varje exilskandinavs skafferi

En av de saker man saknar när man bor långt från Sverige är nog maten. Visserligen har vi turen att ha IKEA två minuter härifrån där vi bland annat kan köpa lingonsylt, hårdbröd, prinsesstårta, gravad lax, Ahlgrens bilar och äta i deras restaurang som har ungefär samma utbud som IKEA i Sverige. Men naturligtvis kan inte IKEA täcka allt vi kan tänkas bli sugna på...

...Därför blir det sådär extra gott när vi, som igår, äntligen fick äta palt! När Ankie och Perran var hit för några veckor sedan hade de med sig paltmix åt oss som vi stoppade i skafferiet och sedan glömde bort - tills igår då vi båda var paltsugna och kom på att vi ju faktiskt hade paltmix!

Paltmixen Raspeballer borde finnas i varje exilskandinavs skafferi

Blev platta paltar denna gång

Jag inser föresten när jag tittar på bilden ovan att palt är ungefär lika fotogeniskt som gröt, med andra ord finns det en anledning till att de sällan utgör omslagsfotot till kokböcker...

För er som inte smakat "fuskpalt" kan jag erkänna att de knappast blir lika goda som 100% hemmagjorda (läs Mammas eller tant Valborgs), men bättre än de som finns färdiga i affären. Och inte är det så mycket jobb att göra dem heller! Jag undrar vad i matväg, som bara finns i USA, vi kommer sakna när vi flyttar tillbaka till Sverige?

Tänk om inspiration räckte till en Nintendotårta?

Fortfarande förkyld med täppt näsa och halsen börjar kännas skrämmande lik som den kändes dagen innan jag tappade rösten förra och förrförra året (10 respektive 12 dagars tystnad).

Efter att jag igår hade sett mig less på Harry Potter började jag zappa bland kanalerna och hittade då en matkanal där olika konditorier hade en tävling i att göra tårtor som alla var snygga, kreativa och väldigt avancerade. Så nu är jag väldigt inspirerad och grymt sugen på att själv börja baka sådana där jättesnygga tårtor! Det enda som fattas är någonting att fira, tårtredskap deluxe, fantasi, ingredienser jag aldrig hört talas om, tålamod, tid och skills! :)

Varför inte göra en tårta som ser ut som skokartonger med en sko i marsipan?

Eller en nintendo-tårta?

Ibland önskar jag att jag var mer estetiskt lagd...

Harry Potter i hemläxa

Nog trodde jag väl att man skulle slippa förkylningar om man flyttade till Florida - the Sunshine state, men icket. Kanske är det AC:en som är boven eller resan till Washington och Philadelphia? Hursomhelst så har jag varit sjuk i två dagar nu och börjar bli smått less faktiskt på att inte orka göra annat än att se på tv och ha svårt att andas om nätterna... men som tur är har jag kommit på hur jag kan använda tiden effektivt!

Jag hör till de få som inte sett Harry Potter-filmerna (eller läst böckerna). Eftersom brorsan och Pappa kommmer hit snart så kommer det bli besök på Universal Studios som bland annat har en Harry Potter-temaavdelning. Därför har jag nu de senaste två dagarna legat och sträcktsett Harry Potterfilmerna (har några kvar).

Överambitiöst att plugga inför ett nöjesparkbesök? Inte då! Tänk er själv att gå på exempelvis en Metallicakonsert utan att någonsin hört bandet mot för att ha bra koll på alla låtarna och bandmedlemmarna... visst blir det lite skillnad i upplevelse? Samma tanke har jag med resemål. Jag kollar alltid upp resemål innan jag åker dit så jag inte ska råka missa någonting som jag sedan får ångra.

Mattias tyckte denna gång att det räckte med 6 timmars research inför Universal Studios så efter två och en halv film gav han upp och är nu på väg ut poolen. Själv jag ska bänka mig framför teven och slötitta på ännu en Harry Potter-rulle!

Min nacke lät som när Anna Anka tuggar brosk

Som jag berättat tidigare ska både jag och Mattias gå till en kiropraktor och massör en gång i veckan ett år framåt och igår hade jag mitt första (Mattias sitt andra) besök. Mina kunskaper inom området kiropraktik var innan starkt begränsade. Jag hade för mig att de knäckte till ryggar, främst sysslade med ryggproblem och tidigare har betraktats som kvacksalvare, men nu erkänts som doktorer inom alternativmedicin. Men det stämde inte riktigt...

Dr Tran, kiropraktorn, var väldigt pedagogisk och förklarade för mig med ord och coola 3D-bilder i datorn, hur kiropraktik fungerar. Jag är inte hundra procent säker på att jag kommer ihåg rätt, så citera mig inte, men tydligen så är det inte ryggen, utan nervsystemet som det fokuseras på. Målet är att återställa balansen i leder, muskler och nervsystemet eftersom dessa påverkar stora delar av resten av kroppen. Får man bättre balans får man också en bättre allmänhälsa, inte bara i ryggen. Om en kota är sned är det ofta obalans i musklerna som gör att kotan drar åt ett håll. Genom att knäcka till den obalanserade kotan trycker man ut luft och musklerna blir med tiden mer balanserade så de håller kotan på plats, även om det tar några gånger. De olika koterna påverkar olika delar av ens fysiska och psykiska välbefinnande, se bild nedan.

Ryggrad där balansen i de olika kotorna påverkar olika delar av kroppen

Han började med att klämma på min ryggrad och kunde se att jag hade obalans på tre ställen. Detta bekräftades senare av röntgen. De obalanserade kotorna stämde också, enligt bilden, överens med de ställen på kroppen jag ibland har ont i. Sedan var det dags för knäckning! Först ryggen KNAK KNAK! Efter det var det dags för nacken, vilket var en smått otäck upplevelse. Greppet han använde påminde om det de i actionfilmer använder för att snabbt vrida nacken av folk och knastret lät som... när Anna Anka tuggar brosk, fast mycket högre. Ingen massage på första besöket, däremot nästa gång, vilket jag ser fram emot desto mer.

Åskan lyste upp vår väg hem

Nu är vi åter hemma i Tampa. Borta bra, men hemma bäst!

Florida är som bekant känt för frekventa åskoväder. Därför var det ganska komiskt att vi, ungefär när vi precis flugit över delstatsgränsen mellan Georgia och Florida, kunde se ett vackert skådespel av blixtar utanför fönstret som varade i ca 20 minuter. Jag försökte fånga det på bild, men det blir helt enkelt inte lika bra som verkligheten när man sitter och försöker filma ut genom ett flygplansfönster sent på kvällen!

Men några blixtar fick jag med på filmen i alla fall, ta er en titt... :)

Roadtrip: Vårt hotellrum i Philly

Som jag skrev i gårdagens inlägg hade Mattias bokat ett hotellrum till oss som inte liknar någonting jag bott i tidigare. Hotellet, där även Mattias jobb-grej är, har på översta våningen så kallade fantasy-room med olika teman. För er som varit på Leos lekland kan ni tänka er födelsedagsrummen med olika teman som går att hyra för barnkalas - men här för vuxna! :)

Finns bland annat Titanic-rum, Cleopatra-rum, Natur-rum och rymd-rum

Vi fick rummet Gilligan's Island

Sovrummet med bubbelpool till vänster

Kortet taget från sängen ut mot bubbelpoolen och hallen

Ingen utsikt ut, trots att vi bor på 15:e våningen. Däremot fejkfönster och snäcklampor

I eftermiddag ska vi återigen köra sydvästerut till Baltimore i Maryland (ca 3 timmar) och därifrån flyga hem till Tampa. Att köra bil här i nordöstra USA var verkligen olikt bilkörningen i Florida som vi vant oss vid. Florida är superplatt och relativt välplanerat vägnätsmässigt eftersom många av städerna är historiskt unga. Vidare är det aldrig svårt att hitta parkering inne i stadskärnan eller nära turistattraktioner. Så var INTE fallet här i nordöstra USA... Få raka gator i centrum som försvårade det logiska tänket "om jag svänger här så hamnar jag nog där", nästintill omöjligt att hitta parkeringsplatser, påfarter och avfarter både till höger och vänster ute på motorvägarna (I Florida är de nästan alltid till höger vilket gör det så mycket lättare att planera vilken fil man ska ligga i på de breda motorvägarna), samt att landskapet här är mer kuperat, ungefär som Sverige (vilket jag i och för sig föredrar framför det platta Florida).

Men att ständigt upptäcka att detta land skiljer sig på så många sätt mellan de olika staterna och städerna är en av tjusningarna med att resa runt! :)

Roadtrip: Philly!

Nu är vi i Philadelphia i delstaten Pennsylvania - känd för kringlor, Amish-folket, Philly Cheesesteak och Liberty bell. Här uppfanns också den första datorn 1946 och den första dagstidningen utgavs 1784.

På vägen hit hade vi planerat att göra ett stopp i Willmington i delstaten Delaware (som för övrigt är känt för att inte alls vara känt för någonting), men när vi körde längs med gatorna och inte såg annat än utslagna människor, fattigdom, vandalism och förödelse valde vi att ta det säkra före det osäkra och köra vidare mot Philly för att undvika eventuella rånförsök.

Gata på den italienska marknaden inne i Philly

På den italienska marknaden fanns det flera frisörer med bilder på olika frisyrer man kunde väja bland. Påminner mig när jag jobbade på café under gymnasietiden "En meny 3, tack"

Philly Cheesesteak sandwich - en lokal specialitet

Väggmålningar lite överallt... påminner om Nordirland för er som varit där!

Myyyyys! Kanske björkarna i Umeå borde få samma behandling så de slipper frysa om vintern?

Vi har nu inkvarterat oss på ett hotell som ligger ca 30 min väster om Philadelphia. Vilket hotell! Mattias berättade för mig redan i början av veckan att hotellrummet skulle bli en överraskning som jag inte ens skulle kunna gissa mig till! Han hade rätt... bilder kommer imorgon :)

Roadtrip: Resten av Washington D.C.

Efter en stadsrundtur tog vi tunnelbanan ut till en förort där D.C. United spelade en fotbollsmatch (riktig fotboll) mot Dallas. Trots att varken jag eller Mattias är fotbollsintresserade var det ändå riktigt kul att följa allt runtikring! Supportrarna samlades på en gräsplätt innan matchen där gratis mat och dryck serverades, nya bekantskaper gjordes och heja-ramsor inövades ackompanjerat av en stor trumma.

Matchen slutade med 0-0, men innan dess hade supportrarna vi stod tillsammans med haft sönder 8 läktarstolar, kastat ut många liter öl över publiken (jag och en annan tjej tog skydd från de värsta öl-skurarna under en supporterflagga) samt smällt av några rökbomber. Ramsorna satte sig tyvärr i huvudet och jag undrar hur många dagar jag ofrivilligt kommer nynna på:

Vaaaamos!
Vamos uniiiiited
Esta nocheeee
Tenemos que ganaaaar

Entusiastiska supportrar + läktarstolar = vandalism

Efter matchen blev det en pubrunda i ett ghettoområde (kul att få se lite olika delar av Washington). Vi fick se baren där Martin Luther King blev mördad samt käka smoked chili på ett hak som stoltserade med att både Bill Cosby och familjen Obama hade varit där några gånger.

Efterfestgänget på Smokey Chili pot - härliga människor!

På morgonen tog Steve oss på en rundtur för att visa oss resten av staden. Det blev en sväng förbi Vita huset, några memorials och Washington monument (obelisken) på närmre håll innan vi åkte vidare mot Delaware efter en god lunch med hans föräldrar.

Vita huset - såg mycket mindre ut i verkligheten än vad jag hade föreställt mig från filmer

Vietnam memorial - eftersom det var morsdag här i USA under söndagen hade många lämnat morsdagkort vid den svarta muren som har nedteckat alla de namn på soldater som stupade i Vietnamkriget (amerikanska soldater alltså - annars skulle muren vara betyyyyyydligt längre).

Skönt att luta sig mot en gigantisk obelisk efter en lång stadspromenad