NHL-kväll

I förrgår var en ovanlig dag. Jag bevittnade ett sportevenemang! NHL-säsongen har dragit igång och Philadelphia Flyers mötte Tampa Bay Lightnings. Mina hockeykunskaper är som sagt väldigt begränsade (kan det måhända bero på mitt obefintliga intresse?) men jag är å andra sidan väldigt social så när några kompisar föreslog Hockeykväll hakade jag på. Mattias valde dock att stanna hemma och umgås med teven på tu man hand (läs: kollade på bilprogram och Househunters NY & LA).

Biljetterna kostar i vanliga fall $40-300 så därför blev vi riktigt glada då vi lyckades köpa biljetter för $23/styck av en kille som sålde utanför området. Matchen slutade 2-1 till Tampa efter förlängning och därefter följde några timmars barhoppande tills de stängde vid 24-tiden. 

Jag och Marta



Tampa Lightning vs Philadelphia Flyers

Eftersom barerna stängde så tidigt (vardagsöppettider) så tog Andy oss vidare till det vinotek som han jobbar på till vardags och har nycklar till även efter stängning. Där blev det gratis provsmakning av många fina viner och jag hittade en och annan ny favorit bland kranarna.  


Andy hade en mycket användbar nyckelknippa

 

JP bakom disken inne på Wine Design

Att gå på hockey (och andra idrottsevenemang) här i USA är, som jag nämnt tidigare, lite annorlunda mot att göra det i Sverige. Förutom den väletablerade cheerleadinggrejen istället för en hejjarklack bland supportrarna så handlar väldigt mycket om det militära och patriotism. Varje match inleds med nationalsången och därefter så kommer återkommande under matchen filminspelningar med spelarna som skickar olika hälsningar och tacktal till såväl de amerikanska soldater som krigar runtom i världen som veteraner och även poliser som befinner sig på hemmaplan. Ett 'moment of silence' för stupade soldater hör till liksom att alla som har (haft) med det militära att göra får resa sig upp och applåderas av publiken samtidigt som kameror zoomar in dem i tur och ordning.

Men det som förvånade mig var under början av matchen då nationalsången skulle sjungas.Ut på planen kom några män i arméuniformer bärandes på fem flaggor: den amerikanska, den kanadensiska OCH den svenska, norska och danska! Jag frågade JP, som jobbar som marinsoldat sedan några år tillbaka och just kommit hem från Afghanistan,  varför de skandinaviska flaggorna bars ut på isen? Han förklarade att USA hade ett omfattande militärt samarbete (inom något område som jag inte kommer ihåg) med just de länder vars flaggor var på isen och därför ville hedra och tacka dem. Där ser man!