Tillbakablick - Resor

När ett kapitel är avslutat hör det ju som till att blicka tillbaka lite och något jag genast kommer att tänka på är de olika resor vi hunnit göra på dessa knappt två åren:

• 33 av 50 delstater (skulle vara intressant att veta ur många mil vi bilat med tanke på att bara sista bilsemestern var på över 400 mil).
• Större delen av Florida (som till storleken är som 2/3 av Sverige)

Karta på vart vi varit i USA

• Två svängar till Canada (Brittish Colombia och Toronto).
• Ecuador och Galapagosöarna i Sydamerika
• Jamaica, Cayman Islands, Bahamas och Puerto Rico i Karibien 
• Tre veckor i Sverige då min syster gifte sig
• Samtliga länder i Centralamerika (Mexico två gånger, Belize, Guatemala, El Salvador, Honduras två gånger, Nicaragua, Costa Rica och Panama).

Min och Susannes resa i Centralamerika

Vi känner oss verkligen lyckligt lottade som fått se och uppleva så mycket på kort tid. Är det någon som ska åka till någon av ovanstående delstater och länder kommer jag gärna med tips!  

Home Swede Home

I tisdags kom vi hem till vårt kära hus i Umeå efter en exemplarisk hemresa utan köer och förseningar samt med god mat på planet och till och med några timmars sömn på planet. Mamma hade varit söt och fyllt vårt kylskåp och resten av familjen samt Mattias mamma kom och hjälpte oss att packa upp. Tack!

När vi hade packat upp ur väskorna så var jag bara tvungen att prova det jag undrat i några veckor... hade vi kunnat smuggla en människa i hockeytrunken?... 

på väg ner i väskan

... det gick!

På onsdag, nationaldagen, åkte vi ned till Sundsvall och hämtade upp vår nya familjemedlem, Mira! Riktigt söt tik på 9 veckor med mycket energi!

Mattias och Mira på en rastplats på väg hem

Mira

Att flytta hem är lite som att flytta hemifrån

Detta blir sista inlägget i bloggen på amerikansk mark, men jag har en del inlägg kvar att skriva innan jag känner mig klar med "Svenska Floridafrun".

Igår åkte vi ut till Mattias kollega Scott och hans familj. De hade dekorerat huset invändigt riktigt amerikanskt med flaggor och banderoller, bjöd på typisk amerikansk till lunch (pork briskets och till efterrätt cupcakes) och på kvällen for vi till en restaurang och åt kycklingvingar i olika heta såser samt en massa nachochips med smältost och chili. De ville ge oss en riktigt amerikansk avslutning med andra ord, vilket de lyckades med!

En annan kollega till Mattias kom också förbi och lämnade en vinflaska åt oss som hejdå-present. Just nu är det nog det enda i mat/dryckesväg som vi kommer ha i vårt hus. Att flytta hem kännas lite som att flytta hemifrån faktiskt. Allt ifrån salt till toapapper ska inhandlas och abonnemang ska startas upp igen. Tur att vi har familjen som kommer rycka in imorgon och hjälpa oss att packa upp det mesta!

Leah, Scott, jag och Mattias

Vi är nu på flygplatsen i Chicago och har äntligen blivit av med vårt stora väsklass. Hur kan vi ha samlat på oss så mycket saker på kort tid? Och det trots att jag gett bort kläder och annat varje gång vi varit ute och rest till fattigare länder! Vi kanske blivit lite amerikanska ändå? Masskonsumenter! Fast ni som varit hit och hälsat på vet mer än väl hur inbjudande shoppingen har varit... ;)

Mattias tyckte vi skulle lyxa på som ett avslut på vår bilsemester och våra två år i USA så han uppgraderade våra biljetter till businessclass med sina SAS-poäng! Det blir första gången jag åker businessclass, känns väldigt lyxigt och kommer definitivt göra den långa resan över Atlanten mer behaglig! Redan nu har vi tagit del av uppgraderingens fördelar och sitter i loungen i väntan på boardingen som är om några timmar. Svenska dagstidningar, Digestivekex, öppen bar, snabbt wi-fi, sköna fåtöljer och inget flygplatssorl. Skönt!

Mmm. Digestivekex

Mattias läser Expressen

Vi kommer åter vara hemma i Umeå imorgon eftermiddag. Vi längtar!

Roadtrip: Chicago, Illinois

Imorse lämnade vi Wisconsin och körde ca två timmar söderut mot Chicago i delstaten Illinois. Jag tillbringade ju sex dagar i Chicago hos en kompis för ca två veckor sedan och eftersom jag verkligen tycker om staden var det kul att vara tillbaka. Något som däremot hamnade på Chicagos minus-lista var parkering utanför museerna, oorganiserat, tillfälligt avstängda gator, lång kö in på parkeringsplatsen och dessutom väldigt dyrt, 150 kr.

Målet för dagen var att besöka Field Museum och se 'Sue'.

Imponerande entré in till museet

Sue är världens största, mest kompletta och bäst bevarande tyrannosaurus rex som någonsin har hittats och hon är därmed ett av de viktigaste fossilen i världen.

Sue var bland det första man såg när man kom in

Sue var ca 4 meter hög och 12,8 meter lång samt levde för 67 miljoner år sedan.

Sue

Sue

 I museet fanns även utställningar, dels om dinosaurier, men också om olika kulturer genom tiderna i världen, utvecklingslära, ädelstensavdelning etc. På grund av tids- (och intressebrist) besökte vi bara dinosaurierna och det antika Egypten.

Skulle inte vara så kaxig om jag stötte på en sån här bjässe

Mattias och en triceratops

Fanns även mumier

Efter museet tog vi en promenad längs strandpromenaden med utsikt över Michigansjöns oväntade turkosa vatten och Chicagos skyline. Jag promenerade här för några veckor sedan också, men glömde varje gång att ta med mig kameran, trots den grymma utsikten.

Mattias nere vid Michigansjön framför Chicagos skyline

Resten av dagen tillbringades på ett shoppingcenter i en förort. Imorgon ska vi hem till en kollega till Mattias där även några andra av hans kollegor väntar. Sedan blir det det övernattning där innan vi flyger hem till Sverige på måndag. Oj vad tiden går snabbt!

Roadtrip: Wisconsin

Idag har vi turistat delstaten Wisconsin - som även kallas the Dairy State. Eftersom vi försökt göra saker i varje delstat som varit utmärkande för just den staten åkte vi därför på en ostaffär, the Cheese Chalet, som hade över 100 olika sorters ostar.

Mattias utanför Cheese Chalet

Fanns mycket att välja bland

Säg Cheese!

Vi köpte även en ost- och korvbricka som vi sedan åt med varsitt glas rött uppe på en takterass med trädgård med utsikt över en fin sjö i staden Madison.

Madison är huvudstaden i Wisconsin

Mattias uppe på takterassen vid sjön

Roadtrip: Minneapolis, Minnesota

Idag kom vi äntligen fram till Minnesota - en delstat som lockat mig särskilt mycket med tanke på att så många svenskar flyttade hit i samband med utvandringen från Sverige på 1800-talet. Idag finns ca 4, 5 miljoner svenskar och svenskättlingar i USA, men bara ca 50 000 av dessa är födda i Sverige. Främsta anledningen till att så många flyttade till just Minnesota med omnejd var att jordbruksförhållandena påminde mycket om det svenska.

I Minneapolis, Minnesotas största stad, besökte vi the American Swedish Institute. Tyvärr fick vi inte ta några bilder inomhus, men huset var verkligen imponerande...

Mattias utanför American Sweden Institute

 ... en svensk startade upp en tidning i USA som han gjorde mycket pengar på och bestämde sig för att slå upp ett sagoslottsliknande hus i det rikaste kvarteret som en in-your-face-grej mot de knösar som hade bott där i generationer. Huset var i fyra våningar med sniderier och specialbeställda svenska kakelugnar i nästan alla rum med matchande takmålningar. Verkligen synd att vi inte kunde fota där inne... däremot tog Mattias ett smygfoto på dalahästen nedan som barn kunde åka på i några minuter för en dollar.


Stoppa-i-ett-mynt-och-rid-på-den-mekaniska-dalahästen

  Efter American Swedish Institute åkte vi vidare till ett av USA:s största shoppingcenter. Vi var där i ca fyra timmar och tog oss bara igenom en bråkdel! Dock blev det en del shopping bortgjort, vilket känns skönt. I shoppingcentret fanns också ett stort nöjesfält med diverse karuseller, berg-och-dalbanor etc. typisk Dubai-shoppingcenter-anda.


En liten del av nöjesparken inne i shoppingcentret

 Imorgon åker vi sydösterut till Milewaukee, Wisconsin där en kompis, Joel från Tampa, håller i en konsert i klassisk musik.

Roadtrip: St Louis och Iowa

Den andra stora sevärtheten i St Louis, enligt vår kompis Kevin, var The Arch - gateway to the west. Den började byggas på 60-talet för att symbolisera USA:s spridning västerut. Varför det just blev St Louis i Missouri har mycket att göra med att staden, mellan Mississippifloden och Missourifloden var ett så viktigt handelsnav.  

The Arch

Byggnaden var så stor att den inte gick att få med på ett foto framifrån, däremot gick det att se hela (+ mitt huvud)  i Mattias glasögon

Vi åkte upp i bågen i väldigt trånga burar som inte var något för den långe, klaustrofobiska eller höjdrädda.

Högst upp i bågen fanns små fönster med utsikt över staden och Mississippifloden, 182 meter upp!

Mattias spanar ned på utsikten

 Efter St Louis, Missouri åkte vi vidare norrut mot jordbruksstaten nr 1, Iowa. Den fem timmar långa resan kantades av åkermark efter åkermark. Vi stannade även till på en vägkrog för middag och det var verkligen intressant att se på människorna där. De vältrimmade, solbrända och modemedvetna floridaborna var utbytta mot ordentligt överviktiga människor i hängselbyxor, gummistövlar och jag såg även två kvinnor med skägg. Många, även unga människor, såg vi saknade många tänder. USA:s befolkning bjuder verkligen på mångfald! Något annat som förvånade var att det fanns en rökavdelning på restaurangen (inte avgränsad på något sätt) vilket återigen fick mig att tänka på citatet "Att ha rökavdelningar på restauranger är ungefär som att ha kissavdelningar i en pool".

När vi fortsatte vidare genom Iowa körde vi oväntat förbi skylten nedan!

Välkommen till Swedesburg

Fanns även en julbock ute på åkern som jag passade på att owla bredvid (owla är tydligen vad ungdomen gör nu för tiden nu när plankning är ute :P)

 Sista stoppet i Iowa blev på ett Casino. Återigen samma klientel som de vi såg på restaurangen och en av dem som jobbade där, och var ungefär i min ålder, saknade nästan alla sina tänder. Hur kan detta vara möjligt i ett av världen rikaste länder?! Hur som så bjöd så skiljde sig casinot även på andra sätt från de casinon vi varit på tidigare. Exempelvis så brukar många casinon har lyxiga bilar här och var i lokalen som man kan finna, här hade de åkgräsklippare!

Spela på casinot i Iowa så kanske du har turen att vinna denna pärla!

Anheuser & Busch bryggeriet i Saint Louis

Vår vän Kevin i Tampa är från St Louis så vi frågade honom om vad man bör se i Saint Louis. Hans svar var Anheuser & Busch bryggeriet. Här kommer lite fakta om bryggeriet:

• 300 ölsorter i deras sortiment varav 22 sorter som brygdes i detta bryggeri
• Budweiser är deras mest kända ölsort men de har även Michelob, Becks, Rolling Rock mfl.
• 900 fabriksanställda som jobbar 3 skift
• Varje anställd får 2 kartor öl i månaden som löneförmån
• Det tar 30 dagar att tillverka en öl
• 12 tim efter ölen är tillverkad är den ute i en affär eller bar
• Besökare i Crocs skor får inte åka i deras huvudhissar eftersom det skett en olycka en gång i tiden, med efterföljande stämning (Mattias var med andra ord hänvisad till alternativa färdmededl mellan våningarna).

Entren till besöksdelen i bryggeriet

Stort utbud

Äldre budbil

Massor av enorma tankar

Anrikt bryggeri anno 1836

Packningsavdelningen

Ölprovning

Roadtrip: Kentuckys bourbon destillerier

Näst på tur stod ett besök på ett Bourbon (Whiskey) destilleri som heter Woodford Reserve. Det är ett mindre destilleri som ligger väldigt vackert till ute på landsbygden i Kentucky. Det fanns många destillerier att välja på längs Bourboun Trail men vi valde detta destilleri eftersom vår vän John i Tampa är ifrån Kentucky och enligt honom var det bäst. Anledningen till att så många destillerier samlats i denna region är som Victoria skrev i förra inlägget tillgång till mycket högkvalitativt vatten med rätt smak.

3st jättetankar på dryga 28 000 liter styck, jäsning pågår i ca 6 dagar

Faten rullas på en räls från destilleriet till lagret

Fyllning utav fat

Destilleringsrummet, 3 destilleringar görs

Lagring i ca 6 år för att få rätt smak och färg

Flaskor fylls i ett rasande tempo. Det ända manuella arbetet var att lyfta ned flaskorna i en låda.



Smakprov



Helt klart godkänt!

Ifall du vill se en kort (5 min) film från Woodford Reserve Distillery kan du klicka här.

Roadtrip: Kentuckys hästgårdar

Tidigt imorse kom en guide och hämtade upp oss och tog med oss på en fyratimmarstur genom Hästkapplöpningens huvudstad, Lexingtons, många hästgårdar. Turen var mycket lärorik och intressant för oss båda! Tydligen så finns det mycket kalksten i området vilket förbättrar vattnet och bygger upp fullblodshästarnas skelett - vilket är en av anledningarna till varför sporten har vuxit sig så stark just här. Kalkstensvattnet gör även väldigt god Bourbon, men det återkommer jag till i nästa inlägg.   

Slingrande småvägar med lummiga alléer och perfekta hästhagar bakom trästaket kännetecknar stora delar av landskapet runt Lexington.



Hästgårdarnas hektar tycktes aldrig ta slut

  Vårt första stopp var på Keeneland Horse Track - en av de större kapplöpningsbanorna och som även håller i hästauktioner (en otränad fullblodsåring såldes exempelvis här om året för 16 miljoner dollar och visade sig sedan vara en medelmåtta på kapplöpningsbanan). Den relativt nya och verklighetsbaserade Disneyfilmen Secretariat spelades in på just Keeneland och en trailer på filmen kan ni se här. Vi hade turen att få se några hästtränare motionera sina hästar på banan, men däremot inga småväxta jockeys i silkeskläder (tydligen väger dessa vuxna män mellan 42 och 52 kilo). Däremot berättade vår guide att de hästtränare vi såg oftast är latinoamerikaner med en timlön på 70 kr, tunga arbetsuppgifter, obekväma arbetstider, osäkra anställningsformer och inga som helst förmåner (inte ens ridkläderna får de) - vilket hästjobb! Särskilt om man jämför med ägarna till hästarna som många gånger är multimiljonärer.

Keeneland Racing Track

En fullblodshäst som morgontränas

Som f d hästtjej har jag sett många stall i mitt liv, men de vi sett idag slår verkligen allt jag ens vågat drömma om! Förmodligen mer påkostade per kvadratmeter än många villor i Sverige, i varje enskild box fanns (förutom separat belysning och övervakningskamera) AC-anläggningar/fläktar och även fläktar - dels sådana som gav luft och dels sådana som sprayade vatten - vilket hästarna verkade uppskatta.

Efter kapplöpningsbanan tog guiden oss till ett hingststall för avel. Tydligen så tjänar man mer på att använda riktigt bra hingstar till avel istället för kapplöpning.  En av hästarna som fanns i stallet kostade exempelvis 100 000 dollar (nyligen sänkt från 300 000 dollar på grund av den dåliga ekonomin) per betäckning och hade två betäckningar om dagen i snitt. Om jag hade en häst som drog in 70 miljoner kr till mig varje år så skulle nog jag också köpa hästen en specialfläkt med vattenspray.

Avelsstallet WinStar som vi besökte

Inuti stallet och en av hingstarna som sticker ut huvudet. På boxväggen ser ni också fläktarna jag pratade om

Betäckningsrummet med madrasserade väggar. Stoet fick en skyddsfilt över sig för att skydda henne från hingstens hovar och bett samt fick boxningshandskeliknande bakskor för att inte skada hingsten vid sparkningar

Guiden berättade också att få av hästgårdarna i området går runt ekonomiskt (avelsgården ovan var ett undantag) och ägarna är ofta snuskigt rika på annat och har hästverksamheten som en hobby. Bland annat så ägde Dubais Sheik Mohammed bin Rashid al-Maktoum tre gårdar i området och är även den individ i världen som lägger ned mest pengar per år på hästkapplöpning.

En av ägarnas bostäder på gården