Farväl-fördelar

Vi har nu kommit så nära vår hemflytt att vi redan tagit farväl av många som vi inte kommer träffa igen. Någonsin. Farvälprocedurerna med våra kompisar tänkte vi börja med imorgon, men vi har nu varit våra sista gånger på massage, frisör, nagelfixeri etc. och det är lite tråkigt att säga hejdå faktiskt till dessa härliga människor som man ändå suttit och pratat med i många timmar medan de utfört sin service under de nästan två åren som vi varit här. Men tydligt har vi lämnat avtryck hos dem också...

... När vi hade vår sista gång på veckomassagen tyckte de anställda där att det var så tråkigt att redan säga hejdå så en av ägarna, den vietnamesiske Rockstjärnedoktorn som jag tidigare berättat om, erbjöd oss att komma tillbaka en sista gång innan vi åker för en timmes gratisbehandling för oss båda!

...När jag var hos min frisör Ric för sista gången för några veckor sedan var han lite sådär vemodig under tiden jag var där, stannade kvar och pratade medan hårfärgen verkade istället för att gå iväg och göra saker och när jag sedan skulle betala var det naturligtvis mitt billigaste frisörbesök på salong någonsin.

... På morgonens CxWorks-pass med min instruktör Holly berättade jag att jag bara skulle kunna gå på det passet en sista gång innan jag flyttade hem till Sverige. Hon lovade då att sista passet skulle tillägnas med mig med ett hopklipp av de träningslåtar hon visste att jag tyckte bäst om. Wow!

...Igår när jag var på ett Zumbapass så frågade instruktören Rhonda när jag skulle flytta. När jag sa att jag skulle lämna Florida om två veckor blev hon uppriktigt ledsen och skrev ner och bekräftade flera gånger datumet för sista gången jag skulle vara där och sa att hon hade något särskilt i åtanke... spännande, är nyfiken vad min tok till instruktör kan ha för planer!

...Men mest förvånad blev jag idag då jag for till den vietnamesiska nagelsalongen som jag varit stammis på under en längre tid. Planen var att göra en pedikyr, manikyr och även göra en ögonfransförlängning - inför morgondagens fest. Kim, ägaren som brukar göra mina naglar, som visste att det var sista gången vi sågs, var ovanligt kramig, gav mig halva priset på allt och en gratis ögonbrynsvaxning (på redan kraftigt pressade priser med tanke på hur salongerna här konkurrerar med varandra). När vi sedan skulle skiljas åt fotade hon oss tillsammans med sin telefon och bytte kontaktuppgifter med mig samt började gråta när vi avskedskramades.

Wow! Det är lite överväldigande faktiskt att de människor vi varit i kontakt med, men inte räknar som våra kompisar utan mer sett utifrån deras yrken, uppriktigt kommer att sakna oss. Vi får väl tolka det som att vi  varit bra ambassadörer för Sverige!

Med facit i hand borde vi ha flyttat från Florida lite oftare kanske med alla farväl-fördelar det tycks medföra?