Ett minne för livet!

Det blev uppskjutning! Ett tag såg det ut som att det skulle bli inställt, men med 3 minuters fördröjning skjöt NASA upp sin raket Discovery med besättning. Denna gång blir det en månpromenad, sist det skedde var i början på 1970-talet. Hörde föresten att den astronaut, Tim Kopra, som skulle göra månpromenaden blev utbytt i sista stund för att han föll med sin cykel och fick ett benbrott, snacka om otur! Hur kommer man över en sådan besvikelse? Så nära, men ändå inte...

Det var inte bara vi som hade kommit för att se på händelsen. Redan några mil innan den utkiksplats vi tänkt oss började bilköerna och med 40 minuter kvar innan uppskjutet fick vi göra som många andra och parkera efter vägen någon mil från NASA då det i princip var omöjligt att ta sig närmre uppskjutningsrampen.

Bilar parkerade längst med vägarna

Där det finns en folksamling finns det affärsmöjligheter! I bakgrunden ser ni de väl förberedda camparnas bussar.

Hade det varit en tävling hade nog denna kille tagit priset för kreativaste videoutrustning.

Uppskjutningen! Som ni ser var vi en bit ifrån, men hörde ändå det dova ljudet med viss fördröjning.

10 minuter tog det för raketen att lämna Jorden.

Orkar du inte se NASAs 10 minuter långa film om uppskjutet kan du kolla på det jag filmade nedan istället. 'Lite kortare, lite sämre läge'.

Ni kan tänka er kaoset när alla åskådare sedan skulle lämna Cape Canaveral samtidigt! En sträcka som enligt GPS:en skulle ta 15 minuter tog oss krypkörande i bilkön 1 timme och 15 minuter. Som ett exempel på hur långsamt det gick såg vi några killar som hoppade ur sin bil, gick och köpte snabbmat för att sedan jogga ifatt sin chaufför och bil som inte hade hunnit särskilt långt. Totalt tog det 4 timmar för oss att ta oss hem, 2 timmar längre än under normala omständigheter. Men det var det värt!