Panama del 2 "Utan toapapper i tre dagar försmäktar vi på denna ö"

Efter två dagar i Panama bestämde vi oss för att åka ut till de paradisöarna San Blas i Atlanten. San Blas är ett autonomt område mellan Colombia och Panama vars befolkning utgörs av Kuna Yala-indianerna. Efter en skumpig tretimmars jeeptur, väntan i tre timmar på "vi åker snart, ni kan inte gå någonstans" i ytterligare tre timmar, tog en tvåtimmars båtresa oss ut till San Blas, ungefär samtidigt som det började spöregna. Vi hade bokat boende från Panama City och hade väl sett framför oss hur vi skulle bo på någon av paradisöarna, men istället hamnade vi hemma hos en indianfamilj på en ö utan vita stränder och med ca 400 innevånare som bodde i sina små hyddor med bambuväggar och palmbladstak.

Typiskt Kuna Yala hus.

Vi fick bo på övervåningen i ett av de lyxigare husen på ön. Förutom elektricitet mellan 18 och 23 hade vi plåttak som knappt läckte in och ett utedass som vi delade med fem andra hushåll. Huset ägdes av två bröder och tre mål mat (seafood) ingick i boendet. En av dagarna fick vi till och med hummer!

Övervåningen vi bodde på.

De två bröderna till höger var det som bodde i huset, till vänster sitter en granne som var på besök.

Vi hade planerat att stanna i två dygn och bröderna skulle ta oss ut till olika paradisöar med sin båt, men på grund av regnet spenderades den mesta tiden uppe på vinden och all båttrafik var inställd vilket gjorde att vi ofrivilligt och väldigt stressade fick stanna en extradag.

Filmning från vinden på regnet och lite av omgivningarna på ön.

Snabb fakta om Kuna Yala folket: Varje ö har sina egna lagar och matriarkat råder såväl på politisk som familjenivå, män och kvinnor hade sina olika roller, men de värderades lika högt. Den matriarkala samhällsordningen innebär också att det är mannen som tar kvinnans efternamn och flyttar in med hennes familj istället för tvärtom samt att det är kvinnornas ansvar att regelbundet delta i "kongressmötena" och sedan meddela sin familj vad som sagts där. Jag deltog i ett kongressmöte, men eftersom allt hölls på indianspråket Kuna förstod jag ingenting.

Kvinna i traditionella Kuna Yala kläder

Den båt som som tog oss runt. Alla båtar vara gamla och slitna, men hade nya, precis likadana, Yamahamotorer...

Några timmar blev det uppehåll med regnet så vi kunde åka ut till en av öarna.

En av stränderna på ön.

Snäckor fanns det gott om, liksom hantverk.

Vårt flyg hem från Panama City skulle gå på onsdag morgon, planen var att återvänta till staden på måndagen för att kunna spendera tisdagen där. Därför blev vi smått stressade då vår båt tillbaka ställdes in på månadagen, men efter många om och men fick vi tag i flygbiljetter tillbaka som skulle gå från en av grannöarna tisdagmorgon. Tyvärr var vi inte de enda strandsatta ute i övärlden så när vi väl kom till ön där planet skulle landa visade det sig finnas ca 50 andra turister där som halvanarkistiskt sprang fram till varje plan som dök upp. Vi blev hela tiden försäkrade om "nästa plan är ert, oroa er inte", men efter att sex plan kommit och gått utan att det var "vårat" och det gick ut information om att det bara var ett plan kvar som skulle flyga under dagen växte tankarna om att vi nog inte skulle hinna med vårt flyg tillbaka till USA ändå. Som tur var kom vi med sista planet och det visade sig att de låg sex flygningar efter om man räknade hur många människor som fick vänta kvar på ön, vi är väldigt glada att vi inte behövde vara en del av den skaran.

Propellerplanet som tog oss från ön.

Planet rymde nätt och jämt åtta passagerare där bak...

... själv hade man turen att få sitta bredvid piloten!

Så semestern blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det var verkligen givande att bo hemma hos Kuna Yala indianerna! Ser man människor som klär sig och bor enkelt och bor långt från civilisationen kan man lätt tro att de inte har så bra koll på världen utanför övärlden... Men tji fick våra fördomar då det visade sig att en av dem vi bodde hos gick omkring med sitt favoritband, Iron Maiden, på tröjan, en annan hade Black Eyed Peas som ringsignal på sin mobil, Abba-låtar spelades på panflöjt och en av bröderna hade studerat vid universitetet i Wisconsin, USA, men sedan valt att flytta tillbaka till ön. Kvällarna spenderades framför teven med dubbade Nicholas Cage filmer och latinoamerikanska telenovelas, så kallade såpoperor.

Panama del 1

Nu har vi kommit hem från vår semester i Panama och hoppas att ni alla haft en trevlig jul! De första två dagarna spenderade vi i huvudstaden Panama City och besökte bland annat en nationalpark bara en kvart ifrån centrum med vacker natur och många intressanta djur och växter som vi inte ens visste fanns!

Utsikt över Panama City från nationalparken.

Ett av djuren vi såg många av, men fortfarande inte har en aning om vad de kallas.

Strelizior(?) var bara en av alla vackra blommor som vilt växte här och var.

Och självklart fanns det lianer att leka Tarzan i!


Taggiga träd fanns det också gott om.

Längs med stigen vi vandrade fick vi akta oss för att inte trampa på någon av de flerfiliga och nednötta myrstigarna.

Efter nationalparken besökte vi en ö utanför staden som hade en konstgjord väg som förband ön med fastlandet och utsikt över såväl Stilla havet som över fastlandet.

Mattias promenerar efter den konstgjorda vägen


Tydligen är det Panamaniska idealet att man ska ha stora rumpor och en arm som hänger ut från huvudet, i alla fall om man ska tro denna skylt...


Rastplats ute i Stilla havet.

I ett träd vi gick förbi kryllade det av larver! Ca 12 cm långa och färggranna. Jag kunde inte bestämma mig för om de mest var äckliga eller vackra, men ett kort blev det i alla fall!

Men kanske är Panama mest känt för sin kanal som förbinder Atlanten med Stillahavet? Från ön kunde vi se Stillahavsporten in till kanalen, men åkte också till en av slussarna för att få oss en närmre titt...

Vi hade väl föreställt oss att det helt enkelt skulle vara en konstgjord flod, men det var betydligt mer avancerat än så med vattennivåer som korrigerades och tåg som drog båtarna genom slussarna... Jag hittade denna film på youtube som beskriver det lite bättre:

http://www.youtube.com/watch?v=EGMBUzFyVl4

Bilder från resten av resan får vänta tills imorgon...

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i... Panama!

Så var det äntligen dags, imorgon åker vi till Panama för några, förhoppningsvis, underbara och soliga dagar! Enligt vädret så ska det vara runt 32 grader på dagarna och 28 på kvällarna, vilket låter helt perfekt :) Ni som har bra minne kanske kommer ihåg att vi för några månader sen var i Panama city, men det är alltså inte Panama i Florida vi ska till, utan landet Panama i Centralamerika, något man ständigt får förtydliga här för att inte skapa förvirring ;) I Florida finns det föresten några mindre orter som heter Hollywood, Beverly hills och Havana för att förvirra ännu mer för den som anser sig ha koll på geografin :P

Karta på vart Panama ligger i förhållande till Florida

Värmen verkar även ha hittat tillbaka till Florida, vi har kunnat sitta ute på balkongen och njuta av solen två dagar på raken! Så nu håller vi tummarna för att det varma vädret stannar kvar även under mina föräldrars besök i början på januari... :) Helst skulle vi förstås vilja be tomten om att plocka upp hela vår familj i sin släde så vi kunde fira jul med dem här, men med tanke på alla inställda flygningar i Europa på grund av snön ska vi nog inte ställa till det för tomten så här i juletider...

Kanske är tomten snäll och ger oss lift till Panama? Han har ju ändå inga inplanerade körningar förrän på fredag...

Så nu är det bara för oss att gå igenom packningen en sista gång (jag hör till den lilla skaran av människor som brukar packa FÖR LITE!), avverka sista gympasset innan jul och njuta av kvällsglögg i soffan!

Vi önskar er alla en riktigt god jul!

Att få håret ompysslat är underskattat

Nyhemkommen från frisören med nyfärgade rötter och lockat hår! Att sätta sig i frisörstolen och bli ompysslad i nästan två timmar är verkligen underskattat. Man får uppdatera sig om senaste kändisskvallret via modetidningarna (och inse att man inte har en aning om vilka de flesta är), lukta på parfymprover på tidningarnas reklamsidor, ta emot beröm för att man inte använder hårtork (där fick du T. som alltid klagar på att jag aldrig ägt en hårtork eller lock/platttång :P), trevligt småprat med frisören och, kanske bäst av allt, hårbottensmassage vid schamponeringen! Och sen när man går därifrån kan man kasta med håret och intala sig att det ser ut som håret på en Hollywood Hair Barbie... :)

Vilken liten tjej ville inte ha denna barbiedocka i slutet på 80/början på 90-talet?

Stand up kväll

Efter en god köttbit på en argentinsk restaurang fick en stand up show med Aries Spears, känd från Mad TV, avsluta helgen för oss. Aries grej var till stor del att imitera kända personer, bland annat Arnold Schwartzenegger och olika rappare, blandat med politiska skämt, vilket han gjorde mycket bra! Våra ömma skrattmagmuskler säger att vi definitivt kommer gå till stand upklubben igen!

Aries Spears

När vi sedan kom hem gick vi förbi puben och träffade där en jättetrevlig amerikan, Steve, som nog är bland de mest allmänbildade amerikaner vi träffat! Han lärde sig många svenska meningar på kort tid och kom dessutom ihåg dem! Vi snackade också en del om mat och han var förvånad att vi inte hade hunnit testa alligatorkött ännu, vilket han verkligen kunde rekommendera. Han beskrev smaken som fisk, men med en kycklingkonstistens? Så jag antar att vi får testa och se om det stämmer!

En mycket bra avslutning på en produktiv helg! :)

Dessa ouppfostrade hundar...

Jag skulle vilja beklaga mig över de många gråmulna och halvkalla dagarna som varit här i Florida på sistone, men med tanke på senaste veckans snöoväder och kyla i Sverige känns det som att vi inte har rätt att klaga, eller åtminstone inte skulle få någon sympati om vi försökte :P Dock känns det riktigt skönt att ha en resa till värmen och solen nästa vecka att se fram emot! I Panama verkar det vara sol och 25-30 grader mer eller mindre varje dag, året om, vilket vi definitivt kommer njuta av!

Så vad gör man i naturstaten Florida när vädret är kasst och man har sett det mesta som är sevärt på bio och redan hunnit avverka två filmer hemma? Ja, i vårt fall blev det en hemmafixardag. Så nu har vårt gästrum fått lite belysning och sängkläder, sängborden är ihopskruvade och vi har även satt upp lite tavlor med fotografier av de vi saknar och som ligger oss särskilt varmt om hjärtat i Sverige, det vill säga Kajsa, familjen och vännerna. Särskilt fotona gjorde mycket för hemtrevlighetsfaktorn!

Kajsa i nysnön på Bräntberget i Umeå - Ett av fotona vi gjort en tavla av.

Vi båda har föresten blivit mindre hundmänniskor sen vi kom hit... helt plötsligt ser jag hundar som irriterande hårbollar med jobbiga ägare och känner mig lite som gnällspikarna i VK:s Ordet fritt! Men istället för oupplockade hundlortar beror vår irritation på att många av småhundarna skäller konstant dygnet runt utan att deras ägare ens försöker få dem att sluta och här om dagen såg vi, på den hundvänliga puben, att en hanhund gick omkring och "vattnade" några växter som stod efter väggarna, varpå ägaren såg det och skrattande tittade åt ett annat håll samtidigt som pölarna spred sig på golvet med följden att ovetandes pubgäster spred runt pölarna än mer med sina skor. En annan vanlig syn är män och kvinnor som, när de kör bil, har sina hundar i knäet, vilket inte direkt underlättar när de ska svänga, parkera etc. vilket kan vara ganska irriterande då man ligger bakom. Jag håller därför tummarna att dessa människor en dag kommer förstå att en hund inte är en accessoar, utan en levande varelse som måste uppfostras, både för sin egen och andras skull. Tacka vet jag Kajsa, hennes ägare måste ha gjort ett föredömligt jobb! ;)

Älskar alla amerikaner countrymusik?

De senaste dagarna har bestått av jobb/plugg, träning på gymmet och på kvällarna har vi hängt hos vår granne Mark och spelat Rockband (som Guitar hero, fast med många instrument samtidigt). Jag spelade keyboard och gitarr medan Mattias var grym på trummorna!

Något som förvånade oss var att så gott som alla deltagarna, det vill säga tjejer och killar mellan 19 och 52, ständigt ville spela countrysånger och tycktes kunna samtliga utantill! Min stereotyp om amerikaner hittills har varit att de, liksom de flesta européer, lyssnar på det som "är inne just nu" enligt MTV (typ Lady Gaga osv). Countrymusik trodde vi var USA:s motsvarighet till Sveriges dansbandsmusik och således något som främst lyssnades på av de äldre generationerna, men där hade vi fel, så fel!

Så nu är det bara att vi sätter oss i hårdträning och lär oss låtarna utantill av Johnny Cash, George Straitwas, Loretta Lynn, Rebe McEntire, Garth Brooks, Patsy Cline, Carrie Underwood och allt vad de nu heter! Hittills har vi kommit undan med att vi är de exotiska svenskarna, men den särbehandlingen kommer nog inte att hålla i sig för alltid, så lika bra att vara förberedd på verkligheten!

Senaste dagarnas väder = filmväder

Eftersom det inte har varit något gå-ut-väder de senaste dagarna så har det blivit en del filmtittande och jag måste säga att vi haft riktigt tur med filmvalen! En av filmerna vi såg var The next three days på bio. Den handlar om en man som försöker få ut sin livstidsdömda fru från ett fängelse och man får följa hans förberedelser, mycket spännande!


Den andra filmen vi såg var My name is Khan. Den handlar om en muslimsk, autistisk kille från Indien som flyttar till sin bror i USA när hans mamma dör. Han är genomsnäll och vill alla väl och därför blir det en chock för honom då flygplanen kraschar in i World Trade Center och människor runt om i USA, även hans närmsta vänner, helst plötsligt hatar alla muslimer och ser honom som en terrorist. Han bestämmer sig därför för att träffa presidenten så att han kan tala om att han heter Khan och inte är terrorist, men att få till en träff med presidenten är inte det lättaste... särskilt inte om man är muslim.

Filmen var helt klar bland de bästa jag sett på länge, gripande och ja, jag grät. Ni som älskade Forrest Gump och Slumdog Millionaire kommer inte att bli besvikna på den här filmen!



Dagen efter vi sett filmen sprängde sig självmordsbombaren i Stockholm och via de debattinlägg och artikelkommentarer som följde påmindes jag om hur tragiskt det är med främlingsfientligheten som finns bland oss svenskar samt hur få de individer är som faktiskt debatterar mot de främlingsfientliga kommentarerna. Alla muslimer tycks bli dragna över en kam och betraktas som terroristsympatisörer.

Något folk inte verkar tänka på är att det finns fundamentalistiska grupper och knäppgökar inom kristendomen också, exempelvis Ku Klux Klan och militanta abortmotståndare som mördar läkare och barnmorskor. Men precis som det bara är en litenlitenlitenliten del av de kristna som sympatiserar med Ku Klux Klan så är det bara en litenlitenlitenliten del av muslimerna som sympatiserar med självmordsbombare. I såväl Bibeln som Koranen står det att man inte ska döda så att påstå att självmordsbombare spränger sig i Islams namn är lika fel som att påstå att Ku Klux Klans lynchning och tortyr av den svarta befolkningen i USA är i Kristendomens namn.

Filmen gav en tydlig och klar bild av hur främlingsfientlighet och hat snabbt kan planteras och spridas i ett samhälle, vilket alltid drabbar oskyldiga. Jag är medveten om att slutet på det här blogginlägget inte hör till det vanliga "Åh vad vi har det bra trallalla"-köret, men sådana här frågor ligger mig varmt om hjärtat och jag blir därför upprörd när historien upprepar sig utan att vi tycks lära oss någonting.

Tack Ingvar Kamprad!

Igår avnjöt vi årets första, och troligtvis årets enda, svenska julbord! Buffén intogs på IKEA och vi märkte redan på parkeringen att ovanligt många bilar hade skandinaviska flaggor och restaurangen bestod, dagen till ära, av ett överflöd av blonda kalufser och blåa ögon!

Billigt var det också, ca 70 kr för buffén.

Ett annat sätt att lista ut vilka som var svenskar var att kolla efter vilka som inte kunde låta bli att sjunga med eller rytmiskt sittdansa med axlarna till de svenska, välbekanta jullåtarna som strömmade ur högtalarna, och vi var inga undantag! Men det kanske bästa med julmusiken var att ingen låt sjöngs av Carola! Jag får förmodligen mothugg nu från en del av er, men jag har aldrig tyckt om den kvinnan, varför vet jag inte, jag tycker bara att hon är obehaglig...

=julefrid

I matväg fanns det mesta som hör julen till som köttbullar, prinskorvar, olika sillsorter, julskinka, knäckebröd, ostar, Jansons frestelse m.m. Dock saknade vi äppelmos, röbetssallad och julmust! På efterrättsbordet fanns sedan lussekatter, ris a la malta, prinsesstårta, daimtårta och kokosbollar.

En del av buffén

Det var först igår på IKEA, med maten och julmusiken, som vi för första gången upplevde någon julstämning här, vi kanske får skriva ett tackbrev till Ingvar Kamprad för att han tar hand om oss exilsvenskar så bra?

Jag väntar på att Mattias ska fota klart så jag få hugga in på julmaten!

Idag hade vi nog det sämsta vädret sedan vi kom hit, helmulet och kanske 12 plusgrader! Men istället för att deppa åkte vi, i sann Carpe Diem-anda, till ett outletshoppingcenter och tillbringade dagen där! Det är otroligt vad shopping är billigt här i USA, trots att vi sprang i märkesbutiker fick jag ihop tre par byxor, en keps och tre tröjor för endast 1200 kr!

Till er som planerat att komma hit under våren kan jag säga att jag kom på mig själv flera gånger med att tänka "Den här affären skulle mamma/Agneta/Syrran/Linnea och Lovisa osv. gilla!.. Så spara plats i resväskorna, jag lovar att ni kommer lyckas fylla dem innan ni åker hem!

Tack för tumhållningen, nu har jag mitt Florida-körkort!

Tog mitt amerikanska körkort nu på förmiddagen så nu slipper Mattias agera taxi! Det första jag gjorde med min nyvunna frihet var att ta bilen till en vietnamesisk salong där jag unnade mig pedikyr och manikyr. Tursamt nog fick jag nageldekor gratis med motiveringen att det var jul snart!

Att ta körkort var för övrigt pinsamt enkelt, precis som Mattias hade upplevt det. Teoriprovet bestod av 20 teorifrågor och 20 vägmärkesfrågor som man fick ha max 5 fel på vardera (De flesta frågorna gick dessutom att besvara utifrån sunt förnuft). Därefter var det uppkörning på en inhägnad bana där jag skulle visa att jag kunde svänga, stanna, backa och parkera... på vilket jag fick omdömet Excellent! :)

Jag gissar att det måste vara tufft för amerikaner som flyttar till Sverige och ska skaffa ett svenskt körkort om detta är den kravnivå de är vana vid? Det är också en stor skillnad i pris! Ett körkort här kostar 350 kr, det är ju inte ens vad EN körlektion kostar i Sverige... Men det är bara att tacka och ta emot! :)

'Tre månader'

Tentan avklarad och idag fick jag äntligen mitt nya social security card med posten. Det betyder att jag åker och försöker skaffa ett florran-körkort imorgon!

Helt otroligt föresten att det ska ta över tre månader att fixa körkort (ta i trä! eftersom jag inte har det ÄN.) Vi har känt oss lite handikappade här sista veckan. Mitt svenska körkort var nämligen bara giltigt i tre månader och jag får därför inte köra bil här längre eftersom det gått tre månader och ca en vecka, varför Mattias får agera taxichaufför så fort jag ska någonstans.

Påtal om att vi varit här i över tre månader så insåg jag här om dagen att det är den längsta tid jag någonsin varit ifrån Sverige!

Under 2004 pluggade jag i Kairo, Egypten och bodde där i en månad och två veckor.

I Sinaiöken en av helgerna som jag bodde med en gästvänlig beduinfamilj jag lärde känna

Under 2006(?) gjorde jag en fältstudie i Östafrika och stannade där i två månader.

Fullastad bil i Tanzania! Jag har för mig att jag räknade till 22 personer i jeepen...

Under 2002-2003 backpackade jag i Sydamerika och var borta i tre månader.

Campade vid en av Amazonas floder i Bolivia

Tiden går verkligen fort, det känns som det inte alls var längesedan jag gjorde de där resorna och jag kommer bara ihåg det som var roligt och bra! Samma sak med det som hittills varit av USA-vistelsen, bara trevliga minnen som lagras :)

Håll nu tummarna för att jag får en körkortstid imorgon och om det går vägen får ni hålla tummarna att jag också klarar kortet!

En sväng till Sarasota

Mitt dygnomvändande har gått över förväntan. I morse steg jag upp strax innan kl 5 utan att ligga och dra mig. Tentan inatt är kl 3, så det ska nog gå att vakna då också. Fördelen med att göra tenta hemifrån är att man inte behöver stiga upp extra tidigt för att duscha, sminka sig, packa ihop tenta-fikat och ta sig till en skrivsal. Jag kommer istället sitta i min snuggie (that's right, har äntligen köpt en!) framför datorn och äta frukost där :)

Min snuggie (superlen filt med ärmar)! Grymt skön, härligt varm och i ett sånt där klassiskt florida-fru-mönster! Jag ser redan framför mig hur jag kommer att ha med den nästa gång jag sätter mig på en uteservering i Umeå :)

När Mattias vaknade åkte vi iväg till Sarasota, som ligger ca en timme söder om Tampa. Onödigt vetande för er som följer serien Cougar town är att den utspelar sig i Sarasota - en vacker håla vid havet.

Sarasotas centrum

Lyxiga villor lite här och var längst med stränderna


En av Sarasotas stränder där jag hittade de största "vild-snäckorna" jag någonsin sett! De får nu utgöra dekoration bland våra värmeljus i lägenheten...

Fanns många intressanta brevlådor, bland annat den fisklådan...

... och denna delfinbrevlåda!

Jag gissar att svenska influenser hade påverkat namnet på denna community...

Ställa om mig till svensk...

Steg upp kl 6 imorse, liksom igår (stiger annars upp vid 9 varje morgon) och Maken sover fortfarande och lär nog göra det några timmar till. Anledningen till min tidiga morgon är att jag har en tenta på måndag, svensk tid 9.00-17.00, men Florran-tid 03.00 på natten till 11.00 på förmiddagen! Så nu försöker jag ställa om dygnet allt som går så jag kan vara produktiv under natttentan. Att ställa tillbaka dygnet under en helg är nog det tråkigaste! Jag och Mattias gick ned på grannpuben igår, men kl 21 fick jag konstatera "Näe du älskling, nu börjar det bli sent för mig, så jag ska gå och lägga mig, men ha det så trevligt så ses vi imorgon!"

Det ska bli så skönt när tentan är gjord! Då går jag nämligen ned i studietakt från 175 % till 75 %, något som passar mig perfekt med tanke på den stundande julresan till Panama! :)

Passar också på att svara på den utmaning jag fick från min kompis Jenny...

4 tv-program jag kollar på för det mesta:
- Dexter
- How I met your mother
- The Event
- Desperate Housewives

4 saker jag har gjort idag:
- Tränat
- Solat på balkongen
- Skrivit shoppinglista inför nästa helgs besök på ett outletköpcenter
- Gjort klart examinationsuppgifter i kurserna Pedagogiskt ledarskap och Religionspsykologi

4 saker jag längtar efter:
- KAJSA!!!
- Familjen
- Vännerna i Sverige
- Svenskt lösviktsgodis

Finaste Kajsa är saknad, till skillnaden mot den svenska vintern...

4 saker på önskelistan:
- Snuggie
- Dykcertifikat
- En vit Corvette -11 (önska kan man ju...)
- Pappas hemlagade pikatta

4 saker jag hatar: (Hata är ett starkt ord som jag inte använder särskilt ofta, så det som leder till allmän irritation i vardagen får väl kvala in här...)
- När tiden inte räcker till allt jag vill göra
-Oväntade motgångar som man inte kan göra någonting åt (Ex. amerikansk byråkrati och teknikstrul när Maken inte är hemma!)
-Reklamavbrotten var 5:e minut på amerikanska tv-kanaler
-Ineffektivitet

4 personer som jag utmanar:

Susanne: http://sivochmuslimerna.blogspot.com/
Maya: http://maypel.wordpress.com/
Emma: http://pysseloknop.blogspot.com/
Agata http://flyktingen.wordpress.com/

Cowboys och hoppande bilar i Dallas och Fort Worth, Texas

Först tänkte jag lägga ut några bilder på Dallas skyskrapor, men sen kom jag på att det ju faktiskt finns en serie som visar upp staden mycket bättre, så klicka på länken! En nostalgitripp from me to you...

http://www.youtube.com/watch?v=CCpccFyxgz4&feature=related

South Fork - Ranchen från tv-serien Dallas

South Fork igen. Tydligen så var det bara utomhusscenerna som spelades in här, inomhusscenerna är alla inspelade i studios i Hollywood.

Större delen av tiden spenderade vi i en stad som heter Fort Worth, som mer eller mindre vuxit ihop med Dallas. Skillnaden är mindre skyskrapor och mer cowboys!

På en stor pub vi besökte fanns det en inomhusrodeo. Men med tanke på det djurplågeri tjurarna utsätts för under en rodeo (en rem spänns åt hårt över deras testiklar, vilket är orsaken till att de hoppar runt så mycket) valde vi att inte stödja någon av showerna.

Vi spelade biljard istället. Jag vann och Mattias försöker fortfarande förstå hur det kunde gå till!

Vi besökte också Texas motorspeedway (Nascar) bana. Tyvärr var allting väldigt stängt och efter att vi kört runt lite utanför stängslet hittade en patrullbil oss (förmodligen hade de en hel del övervakningskameror i området) och förklarade att det inte fanns några bra ställen att fota banan ifrån så vi fick ta kort på s k pacecars istället.

Till och med bland julgransdekorationerna kunde man hitta revolvrar.

Två cowboys har stannat och utbyter kofösarknep i Fort Worth.

"Everything is big in Texas!" Nötkreaturens horn är inget undantag...

Som f.d. hästtjej testade jag en mekanisk tjur, men föll snabbt i backen, trots att jag ser så cool ut på bilden.

Mattias föredrog de lugnare ponnyturerna där man inte blev avkastad lika lätt.

Åker man till Texas kan man ha turen att få hålla hand med en jul-cowboy!

Under vår dag i Fort Worth hade vi turen att springa på en bilkaravan av äldre bilar som gjorde sitt bästa för att imponera på publiken!

I Texas finns det inga renar, men däremot långhornade kor som snällt låter sig spökas ut med juldekorationer.

Saloongata i Fort Worth

"Hur man vet att det är en mexikanare som kör?" Svar: På de påkostade 24'' blankpolerade fälgarna!

Det var allt vi hade från Texas! Nu är vi tillbaka i Tampa och njuter av sol och värme. Efter att ha läst om det svenska vädret på Aftonbladet kan vi inte säga att vi längtar tillbaka till Umeå, men vi försöker ta med oss lite sol den dagen vi flyttar tillbaka :)