Roadtrip: Dag 3-5

Efter kajakturen med Larry tog vi bilen till New Orleans, Louisiana. NO var verkligen inte som andra amerikanska städer vi varit till! Förödelsen efter orkanen Katrina som översvämmade 80 % av staden för 5 år sedan gick att se lite överallt. Samtidigt var staden väldigt levande, alltid något evenemang på g som det verkade.


Första dagen åkte vi på en guidad rundtur genom staden. Guiden visade oss de nya områden som byggs till de människor som förlorade allt (skådisen Brad Pitt har bland annat med egna medel byggt upp ett kvarter som han skänkt till behövande familjer).

Många hus hade ett X målat på husväggen där de fyllde i hur många de förlorat i antingen orkanen Katrina eller 11:e september

typiskt hus inne i de franska kvarteren som också hyste gatumusikanter och små mysiga caféer i var och vartannat gatuhörn


"The dome" - Arenan där många av de tusentals hemlösa bodde efter orkanen Katrina

Det här huset är samma hus som filmen Benjamin Buttons barndom utspelas i. I samma område bor Sandra Bullock och John Goodman.

Gatumusikanter som spelade mestadels jazz och blues

Ett av alla mysiga, men väldigt dyra, caféer med livemusik. Här passade vi också på att prova annat som NO är känt för, nämligen maten! Cajunkyckling var helt ok, men Gumbo (en soppa med ris, korv och räkor i) var överskattad!

Mardi Gras kom vi tyvärr några månader försent till, men det fanns masker överallt liksom pärlhalsband i träden!

Vi tog oss också till ett Voodoomuseum och fick lära oss diverse nyttigheter :)

Några dagar innan vår ankomst hade det varit Gayfestival. Regnbågsflaggorna såg man fortfarande överallt och dessa dragshowande Ken-dockor hittade vi i ett skyltfönster.

Bilden talar för sig själv...

Provar en av alla gungstolar som man såg på verandor runt om i södern. Bara banjon, hembränt och ett gevär som fattas!

Vi blev dock snabbt less på NO. Fattigdom, hög kriminalitet, smutsigt, myggigt (fick strax under 300 bett som, fortfarande nu tre dagar senare, kliar så jag blir tokig!) och sönderturistat gjorde att vi åkte vidare längs Mississippifloden till Natchez, Mississippi där vi också stannade en natt.

Ångare på Mississippifloden som sträcker sig nästan hela vägen till Kanada!

Dagen därpå besökte vi ett av alla plantager som finns bevarade från tiden innan första världskriget. Just plantaget vi besökte var ett av de mindre och det var intressant att höra och se hur livet hade sett ut för såväl slavarna som godsägarna. Kortfattat så hade slavarna det riktigt dåligt och godsägarna hade det fett.

Inne i en av slavbostäderna. På 45 kvadrat bodde 4-5 familjer. Många familjer splittrades när de såldes vidare på slavmarknader i Virginia eller gavs bort som presenter till bekanta.

Inne i ett av rummen i plantageägarnas hus. Lampan, spegelramen och gardinhållarna är av riktigt guld. På 1800-talet såg beskattningssystemet lite annars ut. Man beskattades bl a varje år för hur många guldblad man hade hemma samt antalet klockor.

Många under tiden USA hade slavar försvarade sig med att deras slavar hade ett drägligare liv än många av fabriksarbetarna i dåtidens England.

Efter plantageturen åkte vi längs en av USA:s vackraste vägar, Natchez Park Trail till Mississippis huvudstad Jackson och därefter till Montgomery i Alabama. Någon av er som läste i skolan om Rosa Parks, den svarta kvinnan som bröt mot lagen genom att vägra ge sin plats på bussen åt en vit man 1955 och därigenom fick fart på de medborgerliga rättigheterna för svarta i USA? Det var i Montgomery det skedde!

Nu är vi äntligen tillbaka i Tampa efter ca 250 mil genom den amerikanska södern. Det var en nu-är-vi-äntligen-hemma-känsla som infann sig hos oss båda när vi närmade oss Tampa och såg de välbekanta skyskraporna... så det verkar som vi valt helt rätt stad att bo i med tanke på att vi redan känner oss hemma!